Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
En mängd analyser, som äro gjorda för att utröna, huru mycket bly
som går bort med moderluten, hafva visat, att blybeklädnaden uti
autoklaven kan beräknas hålla cirka 30 år.
I sådana autoklaver måste emellertid luten vid början af processen i
någon mån surgöras med svafvelsyra, för att få normalt förlopp.
Härtill erfordras likväl, som äfven framgår af det redan anförda, helt små
kvantiteter syra. Cirka 0,1 % svafvelsyra är tillräckligt, då man
arbetar med flera autoklaver, därifrån då de afgående gaserna alltid
tillgodogöras från den ena autoklaven till den andra.
I stället för svafvelsyra är tillräckligt att uti autoklaven införa en
del af de gaser, som fås från sulfitfabrikens kokeri, då sulfitkokarna
af gasas.
I sammanhang härmed kan jag anföra ännu en svårighet, som ej
heller varit lätt att öfvervinna. En ringa inblandning af järn uti luten har
i så måtto inverkat hindrande på processen, att den nedsätter utbytet
och ofta omöjliggör en fällning. Normal lut innehåller sällan öfver 0,0015
å 0,002 % Fe. Stiger emellertid järnhalten till "0,004 % eller ännu
högre, som någon gång kan förekomma, kan ej en utfällning af
lignin-substansen ske på här ofvan, som normalt betecknadt sätt. Det har
nämligen visat sig att Fe, närvarande i små mängder, verkar katalytiskt
vätebildande under processen och hindrar således all oxidation.
För att öfvervinna denna svårighet utan allt för stora kostnader har
mycket försökts men visat sig föga effektivt. En större tillsättning af
svafvelsyra, cirka 0,5 till 0,6 % vid början af processen är verksam,
om ej järnhalten är allt för stor, men på grund af sina jämförelsevis
stora kostnader ej att rekommendera, om andra och bättre medel
förefinnas. Ett sådant har jag äfven efter långt sökande funnit; ett medel,
som gör mig på sätt och vis oberoende af inblandning af vätebildande
metaller i luten.
Vid den utföringsform jag ofvan angifvit, att uti autoklaven vid
början af processen inblåsa afgaser från sulfitfabrikens kokeri, kan detta
göras så att ett öfvertryck uppstår i autoklaven. Tillföres därefter ej
den luft, som behöfves för oxidationen, förr än i närheten af lutens
kritiska temperatur, så framflyttas reaktionsförloppet och sker då så hastigt,
att järnets inverkan fullständigt neutraliseras. Denna svårighet, hvilken
kostat ofantligt med arbete att öfvervinna, har äfven nu, då vi stå
färdiga att börja vårt arbete i stor skala, undanröjts.
Äfven sönderdelning af lut, som kommer från sulfitspritfabriker och
är neutral, låter med lätthet behandla sig enligt senast anförda och ofvan
beskrifna sätt.
De två sulfitkolfabriker, som för närvarande äro under byggnad i
Sverige, den ena tillhörande Uddeholmsbolagets nyanläggning vid Skoghall
och den andra tillhörande Svartviks Trävarubolag vid Svartvik, förenas
båda med spritfabriker.
Beträffande det utbyte, som fås ur luten, är detta naturligen i
första hand beroende på den däri ingående torrsubstansen. Denna varierar
vanligen mellan 10,6 å 12 någon gång upp till 13 %. Tid en mängd
undersökningsresultat, som föreligga, har jag funnit, att den del af i luten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
