Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
2. Fucusarter (blåstång) mest F. vesieulosus, i mindre mängd F.
serratus. Dessa brunalger utgöra bortåt 25 % af tångmassan.
3. Ulva lactuca (sallattång). En vacker grön till gröngul alg, som
i. stora massor på senare tid invandrat hit i Lommabukten och på grund
af sina kemiskt-fysiologiska egenskaper af mig utförligast blifvit studerad,
en studie som gifvit anledning till dessa undersökningar. Den uppträder
vid en viss vind här öfvervägande, men ingår i stort knappt till mer
än 10 % utaf strandtången.
4. Lammaria saccharina (lädertång) m. fl. arter. Denna brunalg,,
som här i Öresund är mycket sällsynt, har ett särskildt intresse på
grund af sin höga jodhalt.
5. Halidrys siliquosa. En mörk brunalg, som vanligen fast i ringa
mängd åtföljer blåstången.
6. Enterornorplia, Ectocarpus med flera strandalger. Dessa sistnämnda
ingå endast till en eller annan procent i tången.
Vid besök längs Sundet t. ex. vid Limhamn, Falsterbo, Barsebäck
och Kullen samt vid Östersjökusten, t. ex. vid Kalmar och Visby, har
jag själf eller genom vänner erhållit tångprof från dessa ställen.
Som bekant hafva tångarterna sedan mer än ett hundra år tillbaka
just på grund af sin jodhalt ådragit sig ett berättigadt intresse; och jod
upptäcktes just i kelp eller tångaska år 1811 af Courtois i Paris. Det
egendomliga med tångarterna är för Öfrigt att de hafva en kraftig
kvantitativ valförmåga beträffande jod eller att de i sig anrika hafsvattnets
ringa jodhalt. Medan sålunda hafsvattnet innehåller 2 % klor och enligt
Gautier blott 0,0002 % jod, d. v. s. dessa element i förhållandet 10,000:1,
finnas vissa tångarter, såsom lädertång, hvilka i torrsubstansen kunna
hålla till Y2 % jod på l1/^ % klor. Emellertid är mängden af jod i
tångarter från Öresund och Östersjön i allmänhet mycket obet}7dlig eller
högst en eller två hundradels procent mot 0,5—l % klor, alltså cirka 50
delar klor mot l del jod.
De ringa jodmängder, som finnas i den mesta tången, kunna i regeln
icke bestämmas enligt de vanligen använda analysmetoderna, särskildt
då klorhalten är så hög. Emellertid har jag i den moderna amerikanska
litteraturen funnit en volumetrisk-kolorimetrisk metod, som, så vidt jag
vet, icke här är känd och som lämnat mig fullt brukbara resultat.
Metoden1 beror därpå att jodväte, som erhålles ur den
vattenlösliga delen af tångaskan vid tillsats af utspädd svafvelsyra, låter sig
kvantitativt bestämmas genom titrering med kameleon, då den
härvid genast Öfvergår i fri jod. Ett villkor för metodens användning är
emellertid att inga andra af kameleon oxiderbara ämnen finnas
närvarande. Skulle så vara fallet (och det äger nästan alltid rum) måste
den frigjorda joden upptagas af kloroform eller kolklorid och mängden
af jod sedan kolorimetriskt bestämmas; hvilket utan svårighet sker genom
jämförelse med en känd jodmängd i samma mängd af lösningsmedlet.
Den närvarande saltsyran inverkar hvarken på kameleonlösningen eller på
1 Se J. W. Turrentine: »The composition of Kelp» i Fertilitzer Resources of the
United States, Washington 1911, s. 218.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
