Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
tion på måttet framdeles kan uppställas, men tillsvidare tror jag det
skulle vara af gagn att använda hvad man lämpligen kan, d- v. s.
norra alpotentialer na i den mån de hittills äro kända, och, vid element med
flera atomvärden, den normalpotential, som gäller för det lägsta
atom-värdet, som ett mått på grundämnenas kemiska frändskap.
Om bestämning af de svårlösliga oorganiska
basernas styrka.
Af K. A. Vesterberg.
Det har stundom anmärkts, att de Qvantitativa undersökningarna
öfver den periodiska växlingen i grundämnenas egenskaper med stigande
atomvikt, oftast varit mera inriktade på de fysikaliska egenskaperna, så^
som atom volym, smältpunkt, kokpunkt etc. än på de kemiska. Detta
förhållande må nu till en stor del hafva sin grund i, att det ofta är
svårt att i siffror uttrycka de kemiska egenskaperna; men t. o. m. då
detta, såsom exempelvis i fråga om elementens elektroaffinitet eller
elektrolytiska lösningstension, utan större svårigheter låter sig göra, är likväl
vår kunskap ännu behäftad med alltför många luckor.1 Och i ännu
högre grad gäller detta en annan kemisk egenskap, som delvis synes stå
i ett visst sammanhang med den nu anförda, nämligen metallernas
basbildande förmåga, sådan den ger sig tillkänna i de olika metallhydratens
m. 1. m. starkt basiska egenskaper. Och särskildt påfallande blir denna
brist i vår kunskap, om man jämför med den ofta rätt fullständiga
utredningen af många i och för sig kanske föga betydande organiska
basers styrka.2 Orsaken härtill är delvis den, att styrkan hos många
organiska baser, i följd af deras löslighet i vatten, lätt och bekvämt låter
sig bestämma genom undersökning af lösningarnas elektriska
ledningsförmåga, medan bland de oorganiska baserna ytterst få (med undantag
af alkalihydrat en och de alkaliska jordmetallernas hydrat) äro tillräckligt
vattenlösliga, för att denna bekväma metod skall kunna tillämpas.
Af de metoder, som kunna komma i fråga för svårlösliga baser, är
bestämning af salternas hydrolysgrad den, som mest blifvit anlitad,
synnerligast beträffande organiska baser. Dock hafva, äfven i fråga om
oorganiska baser, hydrolysbestämningar utförts å ett stort antal salter
med starka syror, såsom klorider, nitrat och sulfat. Men just hos dessa
är hydrolysgraden helt ringa, så länge det är fråga om medelstarka baser.
Som exempel härpå kan hänvisas till nedanstående tabell, som anger
hydrolysgradens storlek hos ett antal oorganiska salter, dels af 3-värdiga
ordmetaller, dels af de vanligaste tunga metallerna.
1 Jämför W Palmaer, Die elektrolytischen Potentiale und das periodische System.
Nernst-Festschr. 1912, s. 332.
2 Se t. ex. tab. 3 i H. Lundens akad. afhandling: Affinitätsmessungen an schwachen
Säuren und Basen. Del I, sid. 84—88 (Uppsala 1908). Af svårlösliga oorganiska
baser äro här blott silfverhydrat och arsenikhydrat (arseniksyrlighet, betraktad som
bas) upptagna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
