Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
skildt intresse. Maxima visa sig vid Zn, Cd (eller snarare vid In, hvars
värde dock ej är vidare säkert) och TI, minima vid Cu, Ag och Au.
Af denna anledning synes det motiveradt att behandla Zn och Cd som
en bigrupp till de alkaliska jordartmetallerna, såsom ju äfven ofta sker.
Däremot synes det alldeles olämpligt att betrakta Cu, Ag och Au som
en bigrupp till alkalimetallerna — guld hör ju till de ädlaste af alla
metaller och det synes tämligen orimligt att söka antyda någon närmare
samhörighet mellan denna metall och de mest oädla bland alla metaller.
Cu, Ag och A u böra fastmera inordnas i åttonde gruppen. Den
omständigheten att Ag i beständiga samt Cu och Au i obeständiga föreningar
äro envärdiga kan ju numera icke tillmätas någon större betydelse, bl. a.
emedan flera andra tunga metaller, såsom In, Hg, TI, uppträda såsom
envärdiga, utan att detta föranledt deras placerande såsom en bigrupp
till alkalimetallerna Man observerar att potentialerna för Ag och Pd
å ena sidan och Au och Pl å andra sidan äro nära lika, liksom äfven
de för Fe, Ni, Co, under det Cu något afviker från de tre sistnämnda.
Att kurvorna icke är diskontinuerliga mellan Cu och Zn samt mellan
Ag och Cd synes ju äfven däraf att mellan minimet vid Au och
maximet vid TI elementet Hg intager sin plats.
Det ofvan angifna måttet på elementens kemiska frändskap — alltså
spänningen mellan en elektrod af elementet och en lösning som håller
l gramjon pr liter af elementets jon, eller samma storhet, som ock
benämnes normalpotential — synes således af intresse, då det tillåter att
kvantitativt uttrycka det periodiska systemets väsentligaste innebörd. Att
måttet är användbart, synes klart, då det erhålles helt enkelt genom
lämplig uppdelning af den enligt van’t Hoff mätta frändskapen mellan
tvenne element på hvardera elementet.
Oafsedt frågan om måttet är fullt rationellt eller icke är ofvan
framhållet att kännedomen om normalpotentialerna ännu ar i mångt och
mycket ofullkomlig — några värden äro grundade på osäkra mätningar,
andra blott beräknade ur termokemiska data, ytterligare andra mätta
med hjälp af platinaelektroder. Att fullständiga kännedomen om
normalpotentialerna är därför en af den experimentuella kemiens viktigaste
uppgifter, såsom Nernst sedan länge framhållit. Detta är ju dock i och för
sig ingen invändning mot måttets lämplighet lika litet som den
omständigheten, att ehuru väl man vet huru man enligt Nernsts teori skall
beräkna frändskapens variation med koncenstration och temperatur i
lösningar, man dock ännu ej kan med full säkerhet öfverföra beräkningen
till det fall då gaser reagera.
Beträffande frågan om måttet är fullt rationellt kan dock ett giltigt
inkast ännu göras, nämligen i fråga om metaller med växlande
atomvärde — det är ännu icke fullt klart, hvilken af de för olika
laddningar hos jonerna gällande olika normalpotentialerna då bör väljas som
det lämpligaste måttet.
Det är ju, af sistnämnda grund, icke osannolikt att en exaktare defmi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
