Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1. Den 16 januari 1918 - Om ägghvitebildningen i djurorganismen. Af Chr. Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
på den experimentella näringsfysiologiens område. Det är således
exempelvis redan länge sedan Magendie ansåg sig ha visat, att
ägghviteämnen enbart ej kunna tjäna till lifvets uppehållande. Han utfodrade
hundar med gelatin, men trots att obegränsade kvantiteter af detta ämne
stodo dem till buds, dogo dock alltid hundarna efter någon tid. Man
invände mot dessa försök, att gelatin ej är ett verkligt ägghviteämne, då
ju gelatinmolekylen saknar en del för den verkliga ägghvitemolekylen
karaktäristiska strukturelement, t. ex. tyrosin, och att man sålunda ej
hade rätt att tillämpa Magendies resultat på verkliga, »fullständiga»
ägghviteämnen, sådana de förefinnas t. ex. i kött.
Pettenkofer och Voit försökte sedermera upprepa Magendies försök
med användande af kött, som gjorts »fettfritt» genom långvarig kokning
i vatten. Ehuruväl tillgodogörandet af köttet härvid blef mycket dåligt,
lyckades man dock hålla försöksdjuren i jämvikt med afseende på
kroppsvikt och kväfveomsättning, men härför åtgingo väldiga köttmängder,
exempelvis 1,5 kg. per dag för en hund på 35 kg. För att förklara
detta oerhörda slöseri med ägghviteämnen antogo ofvannämnda forskare
att endast en mindre del af dessa ämnen af organismen användes för
återuppbyggandet af kroppsägghvita, medan större delen förvandlades till
fett, som sedermera tjänade till att genom förbränning täcka organismens
energibehof. Det faktum, att tillförandet till organismen af fett i
betydlig grad nedsätter behofvet af ägghvita, förklaras af fysiologerna i
öfverensstämmelse med det ofvan sagda så, att ägghvitan då helt och hållet
kan användas till ersättning af förbrukad substans, utan att samtigt
behöfva användas såsom värme- och energikälla.
Pettenkofer och Voits förklaring af ofvannämnda försöksresultat är
emellertid ej riktig, ty i själfva verket går det ej att göra kött fettfritt
genom urkokning. Väfnaderna komma alltid att kvarhålla en del fett
inneslutet. Enligt Maillards teori återigen kan ifrågavarande försök lätt
förklaras på sådant sätt, att den enorma utfodringen med kokt kött
endast tjänar till att nätt och jämnt förse djuret rned den mängd
gly-cerider som är nödvändig för att åstadkomma en minimal äggh
vitebildning ur aminosyrorna. De öfriga aminosyrorna, som på grund af
bristen på glycerin ej kunna tjäna till bildande af ägghvita, öka endast
kväf-veafsöndringen genom urinen, men kunna naturligtvis dessutom, i sin
egenskap af kolföreningar, samtidigt i viss mån tjäna såsom en
visserligen dyrbar energikälla genom sin oxidation i organismen.
Maillards åsikter bekräftas äfven genom nyligen af Maignon utförda
försök med äggalbumin. Detta är i olikhet med det af Magendie använda
gelatinet ett »fullständigt» ägghviteämne och är å andra sidan fritt från
fett. Utfodras nu en hund med äggalbumin, så visar det sig omöjligt
att uppehålla djurets kroppsvikt. Kroppsfettet förbrukas, så länge detta
reservförråd räcker, men sedan dö djuren efter en viss tid i ett tillstånd
af ytterlig afmagring. Råttor, som utfordras med äggalbumin, dö efter
kortare eller längre tid efter att hafva förlorat i medeltal 40 % af sin
kroppsvikt och i trots af att de konsumerat upp till 21,5 albumin per
dag. (Forts.)-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
