Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3. Den 15 mars 1918 - Kolloiderna i tekniken. Af Sven Odén - Ett par svenska landtbruksproblem. Af E. V. Videgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Jag har därför som enhet valt den absolut vattenfria torfmassan.
Naturlig torf med 90 % vatten håller således 9 gånger torrsubstansens vikt
vatten och utmärkes med 9. Efter pressning under, låt oss säga 20
atmosfärer, går vattenhalten ned till 2,5 delar vatten pr l del torf.
Handelsvaran med 25 % vatten får värdet l/s °- 8- v- Talen bli härvid
lag direkt proportionella mot den vattenmängd pr viktsenhet
brännbar substans, som vid förbränningen eller eftertorkning
måste förgasas, hvilket ej är fallet med procentsiffrorna.
___________ (Forts.)
Ett par svenska landtbruksproblem.
Af E. V. Videgren.
Det är ju ett faktum, att det svenska landtbruket undergått en
kraftig utveckling under de senaste trettio åren med hänsyn till höjning af
afkastningen pr odlad ytenhet, att en mångfald af arbetsbesparande
hjälpmedel införts, att jordens dränering blifvit mera rationell. Men, ehuru
Sverige har godt om präktig åkerjord, godt om förbättringsbara
foderbeten, godt stöd för jordbruket i form af god tillgång på bränsle,
byggnadsvirke och j ordbruks virke, god tillgång på torf till torf strö, god
tillgång på kalk m. fl. mineralier för jordförädling, naturlig sten till
jordbruksbyggnader, grus till vägförbättring, billig is för kylningsändamål,
ett utmärkt geografiskt läge med en markerad, solrik sommar med
motsvarande kortare, men fullt tillräcklig och i många afseenden fördelaktig
vegetationsperiod, med en vinter, som betydligt underlättar
transportförhållandena, med en industri till stöd, så kan man dock icke påstå, att
det svenska jordbruket uppvisar det glada, förnöjda anlete, man skulle
ha rätt vänta. Tvärt om synes detta anlete ofta ganska dystert uttrycka
farhågor, att bonden ej skall kunna bestå i konkurrenskampen med
utlandets jordbruk och med industrien.
Med tanke på det nämnda kan man icke undgå att fråga sig,
huruvida icke denna brist på jämvikt och trygghetskänsla, som gör sig
märkbar i en vacklande ställning till så enkla spörsmål som frågan om
våra husdjurs vara eller icke vara, där öfver hufvud icke mer än ett
svar kan gifvas, det nämligen, att landet vill ha mjölk, smör och ost i
riklig mängd, det bör med husdjurens hjälp på rationellaste sätt förädla
solrikare länders kraftfoder samtidigt som de för samma ändamål
konsumera vårt landtbruks affall af stråfoder m. fl. sorter, har sin grund
och sin rot i en gammal svensk svaghet, att vi ej här ha nog blick för
det faktum, att hvar sakfråga, hvarje tekniskt-ekonomiskt spörsmål ej kan
lösas fristående enligt utländskt mönster, utan måste lösas med vederbörligt
hänsynstagande till alla de egna naturförhållanden, som stå i samband
med problemet i fråga.
Jag erinrar mig ett typiskt uttalande af en svensk agronom, som
vid jämförelse mellan de svenska landtbruksbyggnaderna och dylika i
utlandet beklagade att svenskarne lade ner allt för stor omsorg på dessa
uthus i st. f. att sköta åkrarna. Borde dock icke redan känslan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
