Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3. Den 15 mars 1918 - Ett par svenska landtbruksproblem. Af E. V. Videgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
harmoni och trefnad gifva den anvisningen, att, om en byggnad är
behöflig, bör den hålla måttet, ej vara alltför anskrämlig samt underhållas.
Sverige har godt om byggnads virke och kan kosta på sig ordentliga
landtbruksbyggnader.
Vårt landtbruk måste få blicken fullständigt öppnad för den
sanningen, att det finnes många viktiga landt bruksspörsmål, som måste
lösas på nationell grund, med hänsyn till vårt lands speciella kraf och
under aktgifvande på teknikens och industriens mera solidt
vetenskapligt grundade metoder. För landtbruket öppnar sig de största
möjligheter att nå långt på denna väg. Vi ha en gryende motokultur,
väg-och kördonsfor bättring, förbättrade arbetsmaskiner, mekanisk
förarbetning af kreatursfödan, förbättrad och förenklad arbetsorganisation genom
utvidgad elektrisk kraftöfverföring, förädlade acklimatiserade utsäden,
förbättrad ekonomisk konsolidering, ss. kreditförhållanden, inköpsföreningar,
försäljningsorganisationer, utvidgad kooperativ mejeriverksamhet m. fl.
kooperativa företag i inskränkt bemärkelse, läroanstalter för landtbruket,
höjda binäringar m. m. Härvid måste vi dock bemärka, att det mesta
af allt detta ha vi hämtat mönster till utifrån, utan att ha sökt efter
egna nationella lifsnerver.
Hvad är det då framför allt, som påminner oss om egna
svårigheter. Jo, framför allt den långa vintern, ofta en arbetssaknadens,
slöhetens tid på landet, som korsar öfver dryga anparter af jordbrukets
vinstmarginaler. Vintern måste i alla tider vara ett nationellt svenskt
problem — vintern är vår svaghet, men den måste vara vår styrka.
Jag vill genast framställa en fråga: ha våra agronomer utredt, om
det finnes något bestämdt beklagligt samband mellan den svenska
nötkreaturstuberkulosen och temperaturskicket i våra ladugårdar. Vid sidan
af denna fråga behöfver man blott ställa bilden af en lungsotspatients
vård i frisk, torr, ej alltför kylig luft under varm kroppsbeklädnad och
med kraftig föda. Man kan icke apriori vänta sig att kretur, som hållas
instängda i den kalla, fuktiga, kväfva, mörka ladugårdsluften, som bundna
i sina spiltor och kättar ofta bli stilla liggande dag efter dag på kalla
fuktiga golf i kalla mörka stenladugårdar eller dragiga timmerhus, som
nödgas att proppfylla sina magar med halm, stråfoder etc. för att
erhålla näringsmedel och material att förbränna genom andningsrörelser,
uppjagade till abnormitet, hos deras från buken sammanträngda
lungor för alstring af en rumstemperatur i hvilken ett lif kan föra en
dräglig tillvaro, skola kunna hålla stånd mot tuberkulosen.
Husdjursskötseln är ett af landtbrukets viktigaste vinterproblem.
Därmed sammanhänger äfven gödselvården, som också till afsevärd del
är ett bakterieproblem, — ett temperaturproblem ett vinterproblem.
Säg till en landtman eller en agronom, att våra svenska ladugårdar
böra vara centraluppvärmda vintertid, och sannolikt kommer ett
medlidsamt leende från flertalet. En landtman kan icke se annat, än att det
vore ett vansinnigt slöseri, enär kreaturen ju dock själfva skaffa sig
lämplig rums värme, och en agronom skulle säkert uppmåla fula bilder
af degeneration hos kreatursstammen, om man skulle förlägga den i
uppvärmda lokaler. Det skulle väl knappast ändra den närmast lig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
