Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3. Den 15 mars 1918 - Om begreppet grundämne. Af Eva Ramstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom ämnenas halfveringstider, därigenom identifiera dem och följa
deras gång vid de kemiska eller fysiska processer, man låter dem undergå.
På så sätt har man bestämt deras flyktighets- och löslighetsförhållanden.
Man har konstaterat, att de fällas af bestämda kemiska reagens. De,
som äro af metallisk natur, utskiljas elektrolytiskt vid bestämda
potentialdifferenser.
En mycket använd metod för bestämning af de olika ämnenas
kemiska egenskaper har varit att undersöka, hvilka andra kända element
de följa vid kemiska reaktioner. Redan iakttagelsen, att radium följde
barium och endast kunde skiljas från detta ämne genom fraktionerad
kristallisation af deras haloidsalter, visade, att radium var en högre
homolog till barium. Polonium eller radium F syntes på samma sätt
stå tellur nära, liksom aktinium lantan.
Upptäckten af isotoperna.
Vid fortsatta undersökningar af ofvannämnda slag kom man
emellertid att göra den för kemien synnerligen märkliga upptäckten, att många
af dessa radioelement voro antingen oskilj bara inbördes eller kunde
icke skiljas från vissa inaktiva grundämnen. Först iakttog Boltwood år
1907, att radiotorium icke med några medel kunde skiljas från torium.
Detsamma var förhållandet med ionium och uran Xx. Året därpå visade
Strömholm och Svedberg1, att motsvarande salter af torium X, aktinium X och
radium voro icke blott isomorfa utan ägde dessutom samma löslighet.
En separering genom fraktionerad kristallisation såsom vid blandningar
af radium- och bariumsalter är alltså omöjlig. Särskildt
anmärknings-vardt är, att de tre ämnena intaga analoga platser i de radioaktiva
serierna. Alla tre ge de under a-strålning upphof till de enda gasformiga
ämnen, som finnas bland radioelementen, nämligen emanationerna. Dessa
bilda återigen under afgifvande af a-.strålar det s. k. radioaktiva belägget,
sammansatt af de a-strålande A-produkterna, de /9 strålande B-produkterna
och produkterna C, som alla afge såväl a- som /^-strålar, hvarvid
samtidigt en grentransformation äger rum. Lika ställning i respektive serier
intaga också de förut nämnda ionium och radiotorium, som båda äro
oskilj bara från torium.
Strömholm och Svedberg påpekade också, att ämnen som äro så
utomordentligt lika i egenskaper som de nyss funna, äfven borde intaga
samma plats i det periodiska systemet, en tanke, som dock icke vann
omedelbart gillande. Man trodde ännu på möjligheten att finna någon
sådan olikhet i egenskaper, att dessa ämnen skulle kunna skiljas åt.
För att emellertid vinna full klarhet häruti utfördes under de därpå
följande åren af talrika forskare såsom Russell, Soddy, Fajans, Hevesy
och Fleck de mest minutiösa undersökningar af radioelementens
egenskaper. Särskildt har Fleck sysslat med många ämnen af kort lifslängd.
–––-_ (Forts)
1) D. Strömholm o. T. Svedberg, Zeitschr. f. anorg. Chem. 61, s. 338 och 63,
e. 197 (1909).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
