Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6. Den 14 juni 1918 - Om begreppet grundämne. Af Eva Ramstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
andra identiska atomer. För definition på begreppet grundämne kan
rnan då tänka sig två betraktelsesätt.
Man kan fasthålla vid egenskaperna såsom det väsentliga och låta
dem, liksom de beteckna platsen i det periodiska systemet, också beteckna
själfva grundämnet och med detta mena ett ämne, som ej på kemisk
väg kan uppdelas i enklare beståndsdelar. Utom de direkta kemiska
egenskaperna karaktäriseras detta grundämne äfven af bestämda
elektrokemiska egenskaper, bestämdt ljusspektrum och röntgenspektrum och af
bestämd kärnladdning. Men det kan, då fråga är om en plejad,
innehålla atomer af olika slag, atomer med vidt skilda radioaktiva
egenskaper och med olika atom vikt. Atom vikten hos ett sådant grundämne kan
öfverensstämma med atomvikten hos någon af de i plejaden ingående
isotoperna, men den kan också ha ett mellanliggande värde, hvars
storlek beror på proportionen mellan förefintliga isotoper. Ehuru ej ännu
praktiskt utfördt borde en sådan isotopblandning kunna särskiljas i sina
beståndsdelar genorn fysikaliska metoder, som grunda sig på någon af
atom vikten direkt beroende egenskap, såsom centrifugering, diffusion i
gastillstånd eller elektromagnetisk uppdelning af ett kanalstrålknippe.1 I
så fall skulle ett grundämne i strid med den Boyleska definitionen
principiellt Jcunna uppdelas i enklare beståndsdelar, och man måste säga, att
på visst sätt det hela betecknar en återgång till den gamla uppfattningen
om elementen såsom bärare af vissa egenskaper.
Men man kan också fasthålla vid Daltons tanke, att det finns
likamånga grundämnen som det finns olika slag af atomer, och anse hvar
och en af isotoperna som ett särskildt grundämne, något som radiologerna
redan länge gjort. Emellertid måste man då vidgå, att en del
grundämnen ha identiska egenskaper, de tillhöra så att säga samma typ.
Inrymmas måste också den möjligheten, att ämnen, som nu anses enkla,
i verkligheten äro en blandning af flera isotoper, ehuru de icke ännu
kunnat påvisas.
Båda de anförda riktningarna finnas företrädda i litteraturen, den
förra bland annat af Hevesy och Paneth, den senare af Fajans. Till
grund för den förstnämnda åskådningen ligger uppfattningen, att det är
likgiltigt för en kemist, hvilken af de i en plejad ingående isotoperna
han har framför sig, de företräda alla samma egenskaper, ha t. o. m.
samma spektrum, och har ban en blandning af dem, kan han ej skilja
dem åt. Gent emot detta framhåller Fajans och väl med rätta, att det
dock är af stor betydelse för kemisten att veta, om han har att göra
med ett stabilt ämne eller ett, som snart sönderfaller, en sak, som han
kan afgöra genom radioaktiva mätningar. Det är också omöjligt för
honom att göra några kvantitativa bestämningar utan att ha reda på
det föreliggande ämnets atom vikt. Fajans föreslår därför som definition
på grundämne, ett ämne som icke med några fysikaliska eller kemiska
1 Vid undersökning af kanalstrålar i neon (atomvikt 20) har J. J. Thomson
akttagit atomer af en annan gas, kallad metaneon (atomvikt 22). Försök af Aston
att isolera denna -nya gas medelst kemiska metoder ha varit fruktlösa, men
igenom fraktionerad diffusion anser han sig ha uppnått en partiell uppdelning.
Försöken tarfva dock ännu bekräftelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
