Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7. Den 16 juli 1918 - Om möjligheten att entydigt och praktiskt beskrifva en färgnyans. Af J. Arvid Hedvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Om möjligheten att entydigt och praktiskt
beskrifva en färgnyans
lämna P. Baumanns: * Baumanns Neue Farbentonkarte, System Pr åse»
[Verlag: P. Baumann, Aue L Sa. 1912] Pris 8 Mk. och Wilh. Ostwalds:
»Die Farbenfibel» [Verlag Unesma Lpzg. 1917] Pris 10 Mk. hvar på sitt
sätt en värdefull handledning. Det förstnämnda, i tabellform föreliggande
arbetet, är visserligen redan sedan 1912 i marknaden, men då jag
flerfaldiga gånger inom yrken och industrier, där det skulle varit till stort
gagn, funnit detsamma okändt, har det synts mig lämpligt att rikta
uppmärksamheten äfven härpå.
Vid angifvandet af ett ämnes fysikaliska och kemiska egenskaper är
det väl egentligen endast dess lukt (smak) och färg, som icke bruka
fullt distinkt beskrifvas. Hvad lukten beträffar synes det också svårt
om ens tänkbart att med ord eller siffror fullständigt definiera
densamma, och vi få förmodligen allt framgent nöja oss med att »selen och
dess föreningar upphettade med soda på kol utveckla lukt af skämda
rättikor.» En sådan förnöjsamhet är däremot icke af nöden, då af de
bruna umbrafärgerna de betecknas som mest eftersökta, som ha en
»grönaktig delikat färgton.» Dylika vaga nyansdefinitioner äro för öfrigt mer
än vanliga äfven i vetenskapliga afhandlingar, hvari man ofta finner,
att t. ex. en nyframställd kemisk förening kristalliserar i rombiska fjäll
af någon »—aktig» färg. I förbigående vill jag påpeka de i dylika
all ytterst ofta missbrukade kristallografiska benämningarna. Så betyda
ingalunda sällan »rombiska» 1. »hexagonala» fjäll rombliknande L
sexkantiga fjäll, som således visst icke nödvändigt tillhöra de ifrågavarande
kristallografiska systemen. Om emellertid färgbestämningen ofta för
större kristaller eller andra mer eller mindre starkt glänsande eller blanka
ytor måste bli sväfvande, är detta dock icke fallet för matta ytor eller
finkorniga pulver.
Utgående från att hvarje färg kan tänkas såsom funktion af trenne
variabler: färgton (intervall i spektrum), mättningsgrad (färgtonens
utspädning med hvitt) och ljusstyrka eller intensitet (färgtonens
uppblandning af svart) ha både af Baumann och Ostwald användts korta
siffer-eller bokstafsbeteckningar af såväl kvalitativ som kvantitativ innebörd
för dessa variabler, ehuru på något olika sätt. Baumann hänför
färgtonen till en färgcirkel med 24 lätt åtskiljbara toner, hvilka betecknas
med Pr, Kp, R, Rö, Or, O, Oc, CO, Co, C, Cg, Cgg, Gcc, Ge, Gb, Gbb,
Bgg, Bg, B, Bv, Vb, V, Vp och Pv. Här betyda P purpur, R rödt,
0 orangegult, C Citrongult, G grönt, B blått och V violett, Bg blått
med dragning åt grönt, Bgg blått med ännu starkare dragning åt grönt,
CO en ton midt emellan citrongult och orangegult o. s. v. En ton midt
emellan t. ex. Bg och Bgg anges med Bg-Bgg och svarar således mot
en cirkel med 48 ton-nummer. Skulle, hvilket emellertid mycket sällan
torde inträffa, äfven öfvergången mellan två på hvarandra följande toner
1 den 48-tåliga färgcirkeln vara för abrupt, kan man genom att stryka
under den förhärskande tonen (efter den 24-taliga) få tre
öfvergångssta-dier mellan t. ex. Bg och Bgg: Bg-Bgg, Bg-Bgg, Bg-Bgg, således inalles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
