- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Trettionde årgången. 1918 /
156

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 8. Den 16 augusti 1918 - Om sulfitkoksyrans analysering. Af Peter Klason

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

jodtiter n:o l = a = 0/66 n/10
alkalititer = b — 1,11 »
jodtiter n:o 2 = c = 1,65 *

Då formlerna äro:

x = a + c—2b
y = 2b-c
z — c—a

erhålles:

x = 0,0 n/10

y = 0,57 »

Z =0,99 »

Vi finna sålunda, att den löst bundna S02 förekommer till största
mängden = 0,99 . 3,2 = 3,17 g S02 per l, under det det halffria sulfitet
= 0. Den helfria S02 =0,57 . 3,2 = 1,82 g. S02 per 1. Inalles
innehåller luten sålunda 4,99 kg. S02 per m8, ined kalk i form af
kalciumsulfit lätt utfällbar SO^.

Metoden innesluter ett fel. Den förutsätter att inga andra vid
alkali-titreringen verkande syror än helfri, halffri och löst bunden S02 finnas för
handen. Nu finnas otvifvelaktigt äfven karbonsyror, om än deras mängd
torde vara mycket ringa i förhållande till S02. Af formlerna finna vi,
att det endast är x och y som däraf influeras. Alkalititern är sålunda
alltid för stor för formlerna, hvaraf följer att disponibel S02 är i
verkligheten något större än formlerna angifva, och tvärtom den fria SO2
något mindre. Vore den rätta alkalititern t. ex. 0,9, så utgjorde den
haffria S02 = 0,51 n/10 och den helfria S02 = 0,15. Lägre kan den
helfria S02 ej gärna vara i förhållande till S02 i det disponibla sulfitet,
ty sjunker den ytterligare, skulle detta säkerligen delvis sönderdelas i
neutralt olösligt sulfit och fri S02. Felet vid alkalititreringen kan
sålunda ej gärna öfverstiga 0,2 n/10. Inflytandet af detta fel är
naturligtvis störst vid analys af affallsluten. Vid analys under kokförloppet,
då betydliga mängder disponibel och helfri S02 finnas för handen, torde
det blifva nästan omärkbart.

Användes ammoniak i stället för fritt alkali för frigörandet af den
löst bundna S02, så sker detta mycket långsammare. Man kan alltså i
viss grad skilja mellan helfri och halffri S02 å den ena sidan och löst
bunden S02 å den andra, i det de förra omedelbart falla som neutrala
sulfiter, under det det löst bundna först så småningom utfaller såsom
neutralt kalciumsulfit.

Då enligt sulfitteknicis erfarenhet ammoniakfällningen l slutet af koket
aftager starkare än jodtitern, så kan detta omöjligt bero på annat, än
att löst bundet sulfit öfvergår i fast bundet. Detta framgår ock af
bifogade kurva (sid. 161) på reversibelt bunden S02. Dennas lutningshastighet
aftager nämligen under de sista 5 timmarna. Man finner äfven af
diagrammet, att medelkvoten emellan löst och fast bundet sulfit under
hela kokningen är 1,9 eller i rundt tal 2. Detta resultat öfverensstäm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Oct 23 11:47:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1918/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free