Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9. Den 16 september 1918 - Ur mina anteckningar. Af Alf. Larson. I. Mineralvatten i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
i Hälsingborg för att utröna, om salthalten förändrats under de då gångna
10 åren. Så var icke förhållandet, såsom synes af följande analyser, I
utförd af H. Santesson från ett annat borrhål i närheten, som också gaf
salt vatten och II af mig från borrbrunnen vid Fisktorget (talen angifva
procent af hela saltmängden i vattnet).
I II
Klornatrium .......................................... 89,49
Klorkalium............................................. 0,81 90,30 90,80
Klorkalcium...................................................... 6,48 6,59
Svafvelsyrad kalk ............................................ 0,05 0,oo
Klormagnesium............................................... 2,75 1,20
Kiselsyra......................................................... — O, o 8
Järnbikarbonat ................................................ — O,o 8
Alkalescens, beräknad som natriumbikarbonat — 1,27
99,58 100,02
Totalhalt fasta ämnen .................................... 1,±2% 1,4:1%
Mellan Fisktorget och Hälsans brunnspark hade vid borrning efter
vatten for ett där beläget hvitgarfveri också påträffats saltvatten. Häraf
drog konsul Persson den, som det sedan visade sig, riktiga slutsatsen att
i Hälsan också sådant borde finnas, och en borrning igångsattes där
under min ledning sommaren 1889. Vid 83 meters djup påträffades
saltvatten, som steg upp öfver jordytan i en 2 meters hög stråle, men
ganska sparsamt i mängd. Emellertid vågade jag icke fortsätta
borrningen djupare af fruktan för att förlora vattnet igen. Troligt är dock
att djupare borrning skulle gifvit lika starkt flöde som ur borrhålet
vid Fisktorget.
Med saltvattnet bubblar ur alla borrhålen också sumpgas ut i så pass
mängd, att, om en tratt stjälpes öfver dessa, kan gasen ur trattpipen
påtändas och oafbrutet brinna.
Vattnet från borrhålet i Hälsan undersöktes kvantitativt af mig och
befanns vara af samrna slag som från de äldre borrhålen, men saltrikare.
Tyvärr har min analys förkommit, men den Öfverensstämde nära med
den mera officiella analys, som år 1890 utfördes af professorn K, A. H.
Mörner i Stockholm. Af mig hade endast hufvudbeståndsdelarna blifvit
kvantitativt bestämda.
Klart torde vara att ett vatten, som springer upp flera meter, i
Hälsan väl c:a 10 meter öfver hafsytan, icke kan vara hafsvatten, hvilket
ytterligare framgår af borrvattnets frihet från sulfater och af förhållandet
mellan kali och natron, som är ett helt annat än i Öresundsvattnet.
Erdman skrifver härom i sin förut citerade artikel: »Att ställa
förekomsten af saltvatten vid de båda förutnämnda borrbrunnarna i samband
med det närbelägna hafvet vore en orimlighet.» Sedan min analys af
Hälsans vatten (sedermera kalladt Sofiakällan] i hufvudsak offentliggjorts
i Hälsingborgstidningarna och efter dem i andra svenska pressorgan
med påpekande af att vattnet af anförda skäl icke kunde vara
hafsvatten samt att det liknade bl. a. de kända hälsovattnen från Kissingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
