Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9. Den 16 september 1918 - Den kemiska tolkningen af järnets metallurgiska processer vid slutet af 1700-talet. Af J. Arvid Hedvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
tesen undergick under de 120 år, den allmänt omfattades, många
förändringar och icke minst i afseende på föreställningen om flogiston själft,
Ståhl själf torde ganska snart ha kommit till uppfattningen af flogiston
som en bestämd materie, och hans fortsatta experimenterande med
brännbara kroppar förde honom så småningom till den tron, att
finfördeladt kol representerade så godt som rent flogiston. Han säger om det
genom förbränning af terpentin erhållna ytterst finkorniga sotet: »es
ergibt sich von selbsten, dass er das wahre Principium, sowohl der
Eettigkeit, als der Brennlichkeit gewesen.» I de fall, då den brinnande
kroppen förbrändes utan kolafskiljande, synes han emellertid ha
identifierat flogiston med själfva elden. Denna oklarhet om flogistons natur
delar för öfrigt Ståhl med alla andra flogistici. Det boyleska
elementar-begreppet, enligt hvilket grundämnena äro kroppar med alldeles bestämda
egenskaper, blef under hela flogistonperioden aldrig fullt klart fattadt. —
I öfverensstämmelse härmed finna vi hos olika flogistiska författare
flogiston, än som ett ovägbart eteriskt ämne, än som en verklig materie af
en viss om än obetydlig tyngd. En del redan tidigt gjorda vägningar
vid metallernas förbränning visade emellertid, att förbränningsprodukten
vägde mer än metallen själf, trots således att en materiell substans
därvid bortgått. För att förklara detta sakförhållande drog man sig ej att
antaga flogiston som en materie af negativ tyngd. Vi finna ofta i
litteratur från denna tid, huru man genom en förblandning af specifik och
absolut vikt suggererade sig en god öfverensstämmelse mellan teori och
faktum. I ett afseende var man fullt ense, nämligen däri, att en kropps
brännbarhet var direkt proportionell mot dess halt af flogiston. Sedan
man genom Cavendish’s år 1700 gjorda upptäckt i vätet lärt känna ett
grundämne, som med mycket ringa vikt förenade egenskapen af utpräglad
lättantändlighet, antogs allmänt under återstoden af ifrågavarande skede
nämnda element representera rent flogiston. Lavoisier yttrade träffande
om detta virrvarr i åsikterna rörande flogistons art: »Än är det ett
verkligt element med en viss tyngd, än är detta icke fallet; än är det elden
själf, än eld förenad med materiell substans; än äger det förmågan att
tränga igenom porerna på det kärl, hvari det finnes inneslutet, än låter
sig detta icke göra; det förklarar på samma gång kroppars kaustika
egenskaper och raka motsatsen, genomskinlighet och ogenomskinlighet,
färg och färglöshet.»
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
