Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10. Den 16 oktober 1918 - Försök med laktonsyror. Af Bror Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
förloppet vid f-oxismörsyrans laktonisering motsvarar, att såväl
f-butyro-laktonens bildning som dess förtvålning katalyseras af vätejoner
proportionellt mot dessas koncentration. Att så verkligen är fallet också vid
förtvålningen af f-butyro- och -valerolaktonerna ha nyligen Hj.
Johansson och H. Sebelius1 direkt visat, och J. Meyer* har för ett tiotal
år sedan med samma resultat underkastat sockersyran och dess
lakton-syra en ganska utförlig undersökning med hjälp af polarimetermetodik.
Därjämte ha H. S. Taylor och H. W. Close3 anställt några försök öfver
neutralsaltverkan vid ^-valerolaktonens bildning, hvarvid de åtminstone
vid användande af klorväte som katalysator funnit samma förhållanden
som vid vanlig esterifiering.
Det förefaller alltså, som om men vid ^-laktonerna direkt kunde
till-lämpa de exempelvis vid etylacetat vunna erfarenheterna med de
modifikationer, som bli en följd af, att de med hvarandra reagerande
alkohol-och syregrupperna befinna sig inom samma molekul. Af hänsyn till
Johanssons förut nämnda och mina ofvan meddelade resultat vid
/9-lak-tonerna har jag dock ansett det önskvärdt att också vid parakonsyran få
utförligare mätningar att bygga på.
Som det ej heller varit mig möjligt framställa itamalsyra i ren
form, har jag måst utföra försöken med denna syra på så sätt, att fri
parakonsyra (framställning se nedan) neutraliserats med baryt och
försatts med ännu en ekvivalent bas, hvarpå, sedan förtvålningen under c:a
en half timme fått tillfälle gå till slut, salpetersyra och vatten tillsatts,
så att lösningen fått Önskad sammansättning. Laktoniseringen har
därefter följts genom bestämning af syretiterns aftagande förmedelst
titrering med O, l-n baryt på efter lämpliga tider afmätta prof af
reaktionslösningarna.
Försöken Öfver parakonsyrans förtvålning ha dels utförts med hjälp
af isolerad syra, hvilken erhölls på så sätt, att 3,65 g. itabrompy rö
vinsyra neutraliserades med 5,0 g. soda i 25 ccm vatten, hvarpå lösningen
efter 2 timmar vid 25° surgjordes med 10 ccm 6-n saltsyra och
extraherades med 20 + 30 ccm eter; sedan etern afdunstats i vakuum öfver
svafvelsyra återstod en sirap, som snart stelnade till en stråligt
kristallinisk, svagt gulaktig, hygroskopisk massa af smältpunkt 59°-—60°.
Utbyte 0,35 g. Ett litet prof löst i vatten förbrukade till neutralisation 2,3 5 ccm
0,ll08-n baryt, och sedan ytterligare 2,76 ccm af samma lut tillsatts och
blandningen fått stå till följande dag, åtgick vid tillbakatitrering 0,57
ccm 0,1010 n saltsyra, motsvarande att till den använda parakonsyrans
förtvålning åtgått precis sammma mängd lut som till dess ursprungliga
neutralisering. — På grund af parakonsyrans ogynnsamma fördelning
mellan eter och vatten blir utbytet efter hvarje e ter extraktion mycket
anspråkslöst, och för att spara material och arbete har därför i en del
serier parakonsyrelösningar användts, hvilka framställts på så sätt, att
itabrompyrovinsyra neutraliserats med baryt, hvarpå, sedan denna syra
efter en half timme vid 25° fullständigt öfvergått till bromid och para-
1 Ber. 51, 480 (1918).
2 Z. f. Elektrochemie, 13y 494 (1907).
3 Chem. ZentralbL, 1918, I, sid. 179.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
