Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10. Den 16 oktober 1918 - Försök med laktonsyror. Af Bror Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Laktoniseringen går som synes desto långsammare, ju surare lösningen
är, och innehåller den från början någon stark syra extra tillsatt, blir
hastigheten mycket liten, hvilket framgår af försöket med
salpetersyretillsats i det följande. Då laktonbildningen i serie 15 åtföljts af
uppkomsten af en enbasisk syra jämte bromnatrium i stället för att ett surt salt
af en tvåbasisk syra försvunnit, samt densamma i serie 16 direkt gifvit
upphof till brom väte, så måste i båda fallen, men särskildt i det senare,
reaktionslösningens vätejonhalt blifvit allt större med fortskridande
omsättning, och däraf har ett fallande af den monomolekulärt beräknade
hastighetskonstanten blifvit en följd. Sannolikt har också härtill något
bidragit, att den omvända reaktionen fortare blir märkbar i sur än i
neutral lösning.
Också i sur lösning påskynda silfver joner högst betydligt bromafklyfr
ningen, ty i en lösning af ungefär samma sammansättning som i tabell
16, men med en mot bromen ekvivalent mängd silfvernitrat tillsatt,
hade efter 5 minuter vid 25,0° ej mindre än 80,0 % och efter 20 mir
nuter 91,0 % Sif bromen utfallit som bromsilfver, och orn lösningen
samtidigt var c:a 0,15-normal i afseende på salpetersyra, så blefvo
motsvarande mängder 5,5 och 15,6 % respektive, under det vid frånvaro af
silfversalt men närvaro af något salpetersyra (se nedan) på 120 minuter
blott en procent af bromen joniserats.
För belysande af parakonsyrans jämförelsevis ringa tendens att reagera
med andra ämnen kan det här vara på sin plats att nämna, att det ej
varit möjligt omsätta itabrompyrovinsyrat salt med kaliumxantogenat, hur
försöksbetingelserna än ändrats. Uppenbarligen går laktoniseringen
alltför hastigt, för att någon direkt substitution af bromen mot
xantogenat-resten skall hinna inträffa, och sedan blott parakonsyran är bildad, är
densamma i motsats till laktonäppelsyran ur stånd att reagera med
xantogenatet.
Parakonsyrans bildning: ur itamalsyra och omvändt.
Ehuru esterifierings- och förtvålningsförloppen i allmänhet varit
föremål för mycket vidlyftiga kinetiska studier, och oaktadt de omfattande
arbeten, som nedlagts på laktonernas kemi, så ha dock oxisyrornas
an-hydrisering till laktoner och de senares hydrolys tillbaka till oxisyror
endast obetydligt undersökts från exakt fysikalisk-kemisk synpunkt. I
syfte att finna något samband mellan konstitution och
laktoniseringshas-tighet har E. Hjelt1 anställt en del försök öfver den hastighet, hvarmed
en del oxisyror öfvergå till laktoner, men utan att utförligare teoretiskt
bearbeta materialet. U. Collan2 har därpå vid o-oximetylbenzoesyrans
öfvergång till ftalid och P. Henry3 vid ^-oxismör- och -valeriansyrornas
anhydrisering till motsvarande laktoner visat, att bildningen af en lakton
ur en /-oxisyra katalyseras af vätejoner, hvarjämte Henry vid de af
honom undersökta syrorna visat, att reaktionen är om vänd bar, samt att tids-
1 Ber. 24, 1,236 (1891); 25, 3,173 (1892); 27, 3,331 (1894); 29,1855 och 1861 (1896).
2 Z. physik. Chem., 10, 130 (1892).
3 Z. physik. Chem., 10, 96 (1892).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
