Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10. Den 16 oktober 1918 - Den kemiska tolkningen af järnets metallurgiska processer vid slutet af 1700-talet. Af J. Arvid Hedvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Den kemiska tolkningen af järnets metallurgiska
processer vid slutet af 1700-talet.
Af J. Arvid Hedvall.
(Forts. fr. XXX, 186).
Det var de mot slutet af 1700-talet af flera forskare,
hufvudsakligen Black, Cavendish, Priestley, Scheele och Bergman utförda, till
upptäckten eller definierandet af bl. a. kolsyra (1757), väte (1766), kväfgas
(1777) och syrgas (1771—72) ledande undersökningarna öfver
gasformiga ämnen, som blefvo de första spadtagen i det undermineringsarbete,
som så småningom bragte flogistonhypotesens allt ohållbarare
tankebyggnader på fall. Det var gifvetvis upptäckten af syret och studiet af dess
egenskaper, som blef af största betydelsen för det fortsatta arbetet på
förbränningsproblemets lösning. Vår geniale landsman Scheele blef således
därigenom den, som kanske kraftigast bidrog till omhvälfningen inom
den kemiska vetenskapen på detta område. Liksom sina samtida ansåg
-emellertid icke Scheele de nya upptäckterna oförenliga med
flogistonhypo-tesen. Han var själf en ifrig flogistiker och sökte på allt sätt bringa
sina rön i öfverenstämmelse med det Stablska åskådningssättet. Då det
just är från denna brytningsperiod mellan nytt och gammalt jag valt
mitt ämne, torde det vara belysande att som hastigast taga denna de
yttersta dagarnas flogistonteori en smula närmare i betraktande. Vi
kunna ingen bättre ledare få än Scheele och låta honom föra ordet. I
•ett bref till Torbern Bergman 1781 finna vi följande yttrande, som klart
belyser hans uppfattning af vissa ämnens förmåga att vid upphettning
afge syre eller, som han kallar det, aer purus eller eldslujt: »Das der
Mennig und Galmei aerem purum geben, glaube ich wohl, aber dass
diese Luft zuvor mit diesem Kalk verbunden gewesen, däran zweifle ich
noch sehr; sollte es aber so sein, so ist dieser aer purus mit dem
me-tallischen Phlogiston verbunden, und also als materia caloris in diesem
Kalk wohanden, denn dieser und andere im Feuer bereitete metallische
Kälke, sowie mercurius calcinatus per se, können während der
Calcina-tion den aerem purum durch Hiilfe ihres Phlogistons attrahiren, ihren
<jlanz verlieren und in Kalk verkehrt werden.» Innan vi inlåta oss på
€n närmare tolkning af dessa ord, bör nämnas, att som af ofvanstående
ock framgår, Scheele i öfverensstämmelse med sina samtida, ansåg värme
och eld eller ljus som ett särskildt slag af materie. Härom skrifver
han till Gahn 1775: »Värme, hetta och eld äro detsamma, endast
skilj-aktige uti intensiteten. Värmen består af eldsluft förenad med flogiston.
— Ljuset af eldsluft med ännu mera flogiston än värmen.» Om
kvick-silfrets oxidation vid svag upphettning och den bildade oxidens
sönderdelning i kvicksilfver och syrgas vid oxidens glödgning yttrar Scheele
likaledes i ett bref till Gahn 1775: Es ist gewiss wunderlich, dass eine
:gelinde Hitze ihn calcinirt und eine stärkere ihn reducirt. Das ist, dass
die Feuerluft in unserer Luft das Phlogiston von dem Quecksilber bei
.gelinder Hitze raubt und eben diese Hitze (welche aus Phlogiston und
Feueiiuft besteht) bloss mehr concentrirt, sich wieder decomponirt und
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
