Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10. Den 16 oktober 1918 - Den kemiska tolkningen af järnets metallurgiska processer vid slutet af 1700-talet. Af J. Arvid Hedvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
ihr Phlogiston dem Quecksilber kalk wieder mittheilt.» Ett närmare
granskande af dessa och andra förbränningsprocesser ledde Scheele till en
ganska förändrad uppfattning om den roll som flogiston, eldsluften eller
syret och caloricum eller värmet spelade vid förbränningreaktioner. —
Han fattar fortfarande icke metallen utan metallkalken som det verkliga
grundämnet. Metallen är en förening af metall kalken med flogiston.
Men med metallkalk menar han icke i likhet med Ståhl den genom
förbränningen uppkomna oxiden. De verkliga elementära m et allkalkerna
äro okända; ingen människa har enligt Scheele »någonsin sett en ren
metalljord eller ett rent alkali». Oxiderna eller förbränningsprodukterna
äro föreningar mellan denna elementära kalk och värmematerie, som ju
enligt Scheele var en sorts förening af flogiston med syre. Beteckna vi
den elementära metalkalken med Mk, flogiston som förut med Fg och
syret med O, så ter sig alltså enligt Scheele en oxidation eller calcinering
på följande sätt:
Mk . Fg + O - Mk . Fg . O
Metall Värme
Vanlig kalk eller oxid
Låta vi alltså här metallen vara kvicksilfver, representerar denna
reaktionsformel den »uti lindrig hetta skeende calcinationen» under det att
den »uti mer concentrerad hetta» förlöpande reduktionen uppfattas enligt:
Mk . Fg . O = Mk. Fg + O
Oxid UetäTT
I motsats till det gamla uppfattningssättet förklarar Scheeles antagande
till fyllest den viktsökning som alltid inträffar vid förbränningen af ett
iimne. Det visar t. o. m. att denna ökning just är beroende på och
lika med den tillförda syremängden. Hade Scheele strukit flogiston ur
sina beräkningar och låtit metallerna vara de verkliga grundämnena, hade
hans åsikter om förbränningsreaktioner i stort sedt varit desamma som
våra. Det bor dock erinras, att Scheele icke heller ansåg eldsluften för
elementet syre, utan antog, att densamma bestode af substratet syre med
något flogiston förenadt. Han har därvid delat sin tids åsikt, att
flogis-tons närvaro var den nödvändiga betingelsen för det gasformiga
aggregationstillståndet. Scheele gjorde sin modifierade flogistonteori tillämpbar
äfven på saltbildningen. Han fattade värmet som ett slags syra, hvilket
begrepp på denna tid närmast öfverensstämmer med hvad vi kalla
syre-anhydrid. Då värmematerien eller flogistonsyran förenades med den
elementära metallkalken, uppkom den vanliga kalken eller oxiden, som
således får karaktären af ett salt. Om nu denna stahlska kalk behandlas
med en annan syra till hvilken den elementära jorden har större
fränd-skapsbegär, utvecklas värme, d. v. s. flogistonsyran bortgår och ersattes
af den andra syran.
Så tedde sig uppkomsten af ett salt. Definierandet af detta begrepp,
som en genom förening af en bas med en syra uppkommen kropp, är
en af flogistikernas viktigaste kemiska landvinningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
