Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12. Den 16 december 1918 - Intryck från Amerika. Af K. G. Dernby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
search Conucils) för att främja den kemiska vetenskapen och industrien.
Så godt som hvarje vetenskapsman har mobiliserats och fått deltaga i
denna. I Washington äro uppbyggda stora kaserner med tusentals rum
och i hvarje rum sitta en vetenskapsman och ett par assistenter och
arbeta för brinnande lifvet på något af de otaliga problem, som kriget
har gjort aktuella. Dock kommer kanske icke allt att blifva till någon
större glädje, men å andra sidan har man redan vunnit så mycket, att
man icke ångrar denna stora och dyrbara kommittéapparat, som i någon
form torde kvarstå äfven efter kriget.
Den vetenskapliga och den tekniskt-kemiska undervisningen i Staterna
vid de större universiteten är synnerligen gedigen. Men gifvetvis finnas i
Amerika massor af mer eller mindre apokryfiska universitet, där man
mycket lättvindigt kan erhålla en doktors- eller Ingenjörsgrad. Men
glädjande nog tycks dock utvecklingen gå i den riktningen, att dessa
hum-bugsingeniörers antal mer och mer decimeras.
De akademiska lärarna hafva i Amerika en i allmänhet i förhållande
till Sverige dålig såväl social som ekonomisk ställning. En
assistant-professor aflönas i Amerika på många håll endast med l å 2,000
dollars om året, hvilket bildar en bjärt kontrast till det faktum, att t. ex,
en italiensk sjåare ledigt förtjänar 15 å 25 dollars per dag.
De sociala problemen i Amerika äro fullständigt olika de svenska.
Fackföreningarna äro i allmänhet icke socialistiska, snarare tvärtom, och
de fåtaliga socialistiska och bolsjevikiska elementen rekryteras nästan
undantagslöst ibland första generationens emigranter. Orsakerna varför
arbetarna icke äro socialister och samhällsomstörtare äro enkla nog. När
en maskinarbetare eller dylik har 5 rum och kök, badrum, egen bil
och öfverallt kan uppträda som herreman och gifva sina barn den bästa
uppfostran, är han mycket litet benägen att omstörta samhällsordningen.
Vidare äro möjligheterna för arbetarnas fortsatta själfbildning
tillgodosedda på ett helt annat sätt än här.
De, som hafva det relativt svårast i Amerika, är gifvetvis den bildade
medelklassen, såsom nyss nämnts ifråga orn akademiska lärare, l detta
sammanhang kan nämnas, att jag träffade en hel del svenska
högskolein-geniörer, som emigrerat till Amerika. En del af dem, som varit mest
företagsamma hafva uppnått mycket höga och väl afiönade
anstä.lnin-gar, men de flesta beklädde i allmänhet relativt underordnade platser.
När man är tillsamman med amerikanska arbetare, särskildt i västern,
kan man icke underlåta att lägga märke till den »democracy», som där
finns mellan arbetare och arbetsgifvare. En arbetnre kan slå chefen på
axeln och kalla honom »Joe» eller »Jim» och, träffas de ute på gatan,
gå de in på baren och få en »cocktail» tillsammans, och ofta bjuder
chefen äfven den ringaste bland arbetarna på en tur i sin eleganta bil.
Väl må det vara sant, att chefen för öfrigt ger tämligen tusan i sina
arbetares välfärd och, blir det något mankemang eller ändrade
konjunkturer, så åka arbetarna handlöst ut på gatan. Men den amerikanska
principen är »just help yourseif» och en amerikanare är alltid
preparerad tör alla eventualiteter.
Det är nästan rörande att höra en amerikansk arbetare, hur nan med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
