Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12. Den 16 december 1918 - Kolloiderna i marken. Af Sv. Odén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
sålunda kiselsyra och lera till »Tröpfchenkolloide» under det att
järn-hydrat får gå till »Körnchenkolloide» ehuru han för det senares
vidkommande gör gällande »dass bei sehr höhem Zerteilungsgrade auch
feste Teilchen sich zu Tropfen umwandeln». (!). De yttersta
konsekvenserna af detta betraktelsesätt skulle leda till en sådan orimlighet
som att partiklarna i våra kvartära af urbergen bildade leror bestode af
underkylda smältande mineraldroppar’
Den verkliga orsaken till kiselsyrans, hurnusämnenas och i vissa fall
lerans delvis emulsoida egenskaper är naturligtvis att hänföra därtill, att
den med all säkerhet fasta inre kärnan omgifver sig med ett hölje af
adsorptivt bundet vatten, partikelns s. k. hydratation, under det att hos
guld, arseniktrisulfid m. fl. denna vattenbindning är ringa.
Aggregationstillståndet hos den dispersa fasen spelar föga roll då det
gäller de emulsoida egenskaperna. Kolloidalt kvicksilfver och vissa
olje-suspensioner, där man otvifvelaktigt har att göra med droppar, visa
»Körnchenkolloida» egenskaper, under det att vissa leror, uppkomna endast
genom söndermalning af urberg, till sina egenskaper närma sig
emulsionerna.
För att förklara öfvergångsfenomen mellan de olika klasserna antar
Wö. Ostwald och med honom Ehrenberg att den fasta formarten
kontinuerligt öfvergår i den flytande.
Då hydratationen i en hel del fall åtminstone är åtkomlig for
experimentella bestämningsmetoder och låter sig exakt definieras, hvilket
däremot ej är fallet med den hypotetiska öfvergången fäst-flytande, inse»
den af Ehrenberg begagnade systematikens olämplighet, särskildt då han
med sina namn otvifvelaktigt förbinder tanken på ett aggregationstillstånd»
som för de ifrågavarande systemen leda till ofvan berörda konsekvenser.
Frånsedt detta systematiska missgrepp är Ehrenbergs framställning i
det stora hela fri från de alltför öfverdrifna »dispersoidologiska» fantasterier
man i kolloidforskningen ofta möter, och författaren förstår oftast rätt
skickligt lotsa sig fram mellan de olika uppfattningar, som kunna här
komma ifråga. Så på tal om några humusarbeten af van Bemmelen,
hvilka först diskuteras kolloidkemiskt under antagande, att humusalkosoler
ined positiva laddningar föreligga, hvarpå tillägges, att en vanlig saltbild
ning och saltets olöslighet i alkohol lika väl förklarar fenomenet. Att
mina egna iakttagelser fullt bekräftat den senare uppfattningen kan
möjligen här få anföras.
Kapitlet om leran torde höra till bokens mest intressanta, och det
redogöres här för en hel del nya experimentella arbeten, som utförts på
Göttingens agrikulturkemiska institution. Önskligt hade varit, att det
på sätt och vis nya begreppet »Kolloidton» närmare preciserats. Enligt
min meaing borde öfre kornstorleksgränsen här sättas så lågt som vid
en ekvivalentradie af 100 ////. Det grumliga utseendet hos
lersuspensio-nerna har här upphört, och man får till utseendet orn järnhydrat
påminnande kolloida lösningar.
Efter denna mera vetenskapliga öfversikt Öfver de kolloida ämnena i
marken öfvergår förf. till en skildring af kolloidernas roll i naturen och
växelspelet mellan naturkrafternas och människans inverkan på desamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
