Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11. Den 17 november 1919 - Om reaktionsförmåga i fast aggregationstillstånd. Af J. Arvid Hedvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
ganoxidoxidul, järn som järnoxid, bly som blyoxid o. s. v. Exempel
på uppkomsten af fasta lösningar vid upphettning af sulfater och
karbonater m. fl. salter äro likaledes kända och beskrifna.
Af andra exempel på hastigt bildade fasta lösningar må nämnas de
från kvalitativa analysen bekanta gröna och röda färgerna, som erhållas
med koboltnitrat vid pröfning på zink och magnesium. Dessa utgöra
enligt författaren1 fasta lösningar af koboltoxidul eller koboltzinkat i
zinkoxid resp. koboltoxidul i magnesiumoxid och uppkomma redan vid
rödglödning som bekant mycket snabbt.
En ännu ej afslutad undersökning synes äfven ge stod åt antagandet,
att diffusion mellan fasta faser spelar en afgörande roli vid sintring,
således vid en process, hvarpå flera viktiga tekniska metoder — t. ex.
brikettering — hvila. Detta beror därpå, att de i större eller mindre
skala bildade skikten af fasta lösningar direkt föranleda
sammankittnin-gen af kornen.
Med hänsyn till det goda stod, som studiet af de fasta lösningarnas
elektriska ledningsförmåga lämnar åt uppfattningen en analogien mellan
ett ämnes förhållande i vanlig och fast lösning, torde det här vara
lämpligt att något omnämna de viktigaste resultaten af dessa undersökningar.
År 1897 företog FritscJie2 en bestämning af en serie haloidsalters och
metalloxiders ledningsförmåga. Han fann därvid, att dessa ämnen i rent
tillstånd vid vanlig temperatur ledde den elektriska strömmen mycket
dåligt, under det att en temperaturhöjning och små tillsatser af en
annan likartad kemisk förening i hög grad förbättrade ledningsförmågan.
Då denna för t. ex. ren blyfluorid betecknas med 6, motsvaras den vid
tillsats af 2 % kaliumfluorid af 8 000. Ett särskildt intresse få dessa
fenomen för de oxidblandningar, som utgöra glödkropparna i vissa
lamp-typer, t. ex. Nernstlampan. Bose* Nernst4’ och Reynolds’0 ha genom
att undersöka dessa systems ledningsförmåga för elektrisk ström visat,
att de äro att uppfatta som verkliga lösningar. Ledningsförmågan som
funktion af koncentrationen framställes af en kurva med mer eller mindre
utprägladt maximum. Stödd på ett stort försöksmaterial förklarar
Reynolds detta förlopp på följande sätt, tillämpadt på systemet zirkondioxid
+ yttriumoxid (Zr02-f Y203). Ren zirkondioxid leder dåligt men vid
tillsats af yttriumoxid upplöses denna oxid och joniseras, hvarvid
ledningsförmågan tilltager med stigande halt af yttriumoxid. Detta äger rum
intill ett visst värde, motsvarande en koncentrerad lösning af Y2Oa i
Zr02, d. v. s. vid 1300° 16 %. Ofvanför detta bildas i stället
lösningar af zirkondioxiod i yttriumoxid, som leda afsevärdt sämre.
Resultatet blir att kurvan faller. I en del system, där föreningar kunna
bildas, visar sig detta tydligt på kurvan.
Den roli, som diffusionen mellan fasta faser spelar, är emellertid ej
slut med det nu omnämnda analytiska och tekniska inflytandet. Stu-
1 Hedvall, Dissert. Uppsala 1915.
2 Wied. Ann. 60, 300.
3 Wied. Ami. {IV) IX, 164.
4 Z. Elektrochem. 6, 41.
5 Dissert. Göttingen 1902.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
