Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11. Den 17 november 1919 - Petroleum och stenkol. Af Astrid Cleve von Euler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
en del af dessa, de olösliga s. k. karboiderna, och vissa
stenkolsbeståndsdelar. Andra asfaltämnen af kolvätenatur äro asfaltener och karbener,
och de sistnämnda eller snarlika ämnen synas uppstå vid torrdestillation
af så olikartadt material som stearinbeck och brunkolgeneratortjära.
Hvad bergoljan beträffar, är väl f. n. En gier-Höfers teori så välgrundad,
att den torde få anses ha utträngt andra förklaringsförsök. Enligt denna
teori är det hufvudsakligen de fett- och vaxartade beståndsdelarna i
förstörda växtlager och djur, som blifvit kvar efter öfriga organiska resters
förmultning, resp. förruttnelse och under tidernas lopp under bestämda
tryck- och temperaturförhållanden öfvergått till bergoljan. Äfven
ägghviteämnen kunna enligt Neiiberg medverka vid bergoljebildningen efter hydrolys
och desamidering och ha i kanske rätt väsentlig mån varit ursprunget
till sådana oljor, som äro rika på pyridinbaser och aromatiska kolväten,
såsom t. ex. kaliforniskt petroleum.
Ha nu stenkol och bergolja båda bildats under likartade yttre
betingelser, så är det begripligt, att de ha många kemiska beröringspunkter.
Först i rent yttre måtto. Det finns talrika exempel på förekomst af
bergolja i kolgrufvor, om än det vid närmare granskning vanligen visar
sig, att oljan icke sipprar ut ur det egentliga kolet utan ur
sandstens-eller skifTerinslag i flötserna. I bömisk silur träffas i kalkspat- eller
kvartsklädda körtlar bergtalg genomdränkt af nafta eller »bergtjära» bland
kolen, som skola vara af karboniskt ursprung och ha insvämmats i det
underliggande silurlagret med naftan (Jahn och Eichleiter). I detta och
liknande fall ha vattenväxter som alger och tang gifvit upphof till kolet,
döda fiskar och andra djur till oljan.
De sista årens vackra undersökningar öfver stenkolens kemi ha bidragit
till att kasta ljus öfver dessa i naturen öfver ofantliga tidrymder
utsträckta omvandlingar. Dels genom extraktion med bensol, dels genom
destillation i vakuum ha Amé Pictet och hans medarbetare isolerat en
mängd beståndsdelar i stenkol.
Vid Kaiser Wilhelmsinstitutet för kolforskning i Mülheim, Ruhr har
under de senaste åren utförts en mängd betydande och äfven för vår fråga
belysande undersökningar. Redan förut kände man dock genom Börnsteins,
Wheelers och Pictets arbeten, att vakuum- och lågtemperaturtjäran var
synnerligen olik vanlig tjära i främsta rummet däri, att den saknade
stenkolstjärans mest typiska, aromatiska beståndsdelar men i stället
innehöll så mycket väterika kolväten, företrädesvis naftener men äfven
paraffiner, att den företedde större likhet med en del naturliga bergoljor än
med vanlig tjära. Institutets föreståndare Erans Fischer har jämte
Gluud som bekant under ofvan anförda betingelser lyckats utvinna
hög-viskösa smörjoljor ur kolen och anser sig ha bevisat, att stenkol
innehåller ej blott lätta kolväten, utan äfven sådana svårflyktiga och starkt
viskösa oljor, som utmärka petroleum. Med lämpliga anordningar kunna
dessa oljor isoleras ur kolen.
Bergoljeliknande produkter kunna också fås af stenkol på en helt annan
väg, som beträddes för mer än 50 år sedan af den geniale franske forskaren
Perthelot. Hans experimentalundersökningar på detta område synas först
nu tilldraga sig den uppmärksamhet, de förtjäna. Perthelot visade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
