Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11. Den 17 november 1919 - Petroleum och stenkol. Af Astrid Cleve von Euler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
man kan liydrera stenkol genom upphettning med jodväte i 10—20
timmar till 275°, hvarvid ej mindre än 60 % af kolen erhållas som en
petroleum artad olja. På samma sätt förhöllo sig många andra ämnen
som ved, brunkol och humusämnen, framställda ur socker. Veden
öfvergår därvid nästan fullständigt i flytande kolväten såsom hexan, dodekan
och ett ännu högre metankolväte C24H50, hvilka kunna tänkas uppkomma
ur cellulosa genom hydroxylgruppernas afskiljande och ersättande med
väte, där ej kondensationer med andra friblifna kolväterester dessförinnan
inträda, men hvad ligninet beträffar äfven förutsätter, att ringar sprängas.
Allra märkligast är att Berthelot fick snarlika oljor äfven af träkol.
Häraf tyckes ju framgå, att icke ens en så kraftig behandling af
vedsubstansen som förkolning förmår fördärfva den kemiska strukturen hos
kolskelettet i vedens byggstenar.
Egenskapen att genom kraftig hydrering öfvergå till flytande kolväten
tillkommer sålunda många naturprodukter, som icke ha direkt samband
med hvarandra, och den kan icke tagas som bevis för inbördes släktskap.
Intresset är emellertid väckt för ifrågavarande reaktioner, hvilka man
redan bemödat sig att tekniskt utnyttja. Patent har sålunda sökts i
Tyskland på ett förfaringssätt att vinna petroleumkolväten och fenoler
ur stenkol genom behandling med vätgas under högt tryck och höjd
temperatur {Bergius och Bittwiller, D. R. P. Anm. B 7347, 1915), alltså
ett slags motstycke till fetthärdning.
Det ges som vi se två principiellt olika sätt att vinna bergoljeartade
produkter ur stenkol. Det ena är att afdestillera de flytande naftener
och paraffiner, som redan finnas färdigbildade i kolen, hvilket låter sig
göra med iakttagande af vederbörliga försiktighetsmått såsom evakuering
och användande af jämförelsevis låg temperatur, ej öfver 550°. Då un
elgar man de svårflyktiga oljornas sönderdelning och får en »urtjära», som
innehåller bensin, »nafta» och paraffin men däremot är fri från sådana
pyrogena, sammansatta kolväten som t. ex. naftalin, hvars
bildnings-temperatur ligger vid c:a 750°.
Det andra sättet är kraftig reduktion af kolen under tryck och stark
upphettning, då paraffiner ej blott utlösas, utan äfven nybildas i mängd
på den förutvarande kolsubstansens bekostnad. Men, som sagdt, däraf
följer ej att naturlig bergolja bildas af kolen. Kolen och bergoljan ha
var sin skilda utvecklingshistoria, som leder, den ena tillbaka till
växtrester af cellulosa och vedämne, den andra till hufvudsakligen animaliska
fett- och ägghviteämnen som urmaterial. Hvilket naturligtvis icke hindrar
att vägarna kunna korsas och processerna försiggå vid sidan af varandra
i naturens verkstad. En inblandning af kolhydrat- och ligninrika
växtrester i djurlagren, ur hvilka bergoljan bildats, torde då ha bidragit till
att öka asfaltprocenten i denna, och omvändt torde en mindre del
verkliga bergoljekolväten uppkomma i kolen af de sparsamma djurrester
och de vegetabiliska fetter och växer, som väl ej alldeles saknats i
stenkolsskogarna. Visserligen har man såsom i början blifvit anfördt, lyckats
påvisa till och med så kondenserade aromatiska kolväten som
metyl-an tracener i stenkol, något som otvifvelaktigt tyder på att kolen f en
del fall åtminstone kunna ha varit utsatta för afsevärda trvck och värme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
