Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12. Den 16 december 1919 - Om jodometrisk bestämning af koppar. Af Peter Klason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
.., Det synes emellertid vara svårt att förstå, att denna regenererade
kopparjodid skulle lättare sönderfalla i jodur och jod än den
ursprungligen alstrade. Då bildningen af kopparjodur och jod försiggår mera, ju
större koncentrationen är, är det tydligen den elektrolytiskt ej
dissocierade kopparjodiden, som sönderfaller. Tillsättes nu en syra, måste denna
öka elektrolytiskt ej dissocierade kopparsalter. Orsaken må nu vara
hvilken som helst, faktum har jag kunnat bekräfta. Härmed är dock i
realiteten intet vunnet, ty det visade sig, att den tillsatta svafvelsyran
betydligt minskade reaktionshastigheten, hvilken äfven i mycket utspädda
lösningar är alltför långsam för att göra reaktionen praktiskt brukbar.
Lösningen efterblånar undan för undan, och man får därvid fram de
vackraste blåa anlöpningar af vätskan. Reaktionshastighetens aftagande
beror tydligen på att svafvelsyran minskar den på tidsenheten i vätskan
förefintliga mängden kopparjodid. Härtill kommer att den fria
svafvelsyran synes främja oxidationen af jod vätet i vattnet medelst det däri
lösta luftsyret, hvartill kommer, att titrering med tiosulfat bör ske i
lösningar med låg vätejonkoncentration, ifall indikationen skall blifva fullt
tillförlitlig och skarp. Så t. ex. titrerades, såsom förut är anfördt, 5
cm3 af en 2/]0-n Cu S04-lösning (100 mg Gu i 50 cm3) med 4,9 8 cm3
n/l o-tiosulfat, under det att samma mängder + 10 cm3 n- H2 S04
titrerades med 5,0 4 cm3 tiosulfat, och äfven därefter inträdde
efterblå-ning. Lösningen bör sålunda vid titreringen antingen vara neutral, eller
innehålla en elektrolytiskt svag syra såsom ättiksyra.
Det är emellertid sällan kopparn föreligger till kvantitativ
bestämning-vare sig som sulfat eller klorid. Föreligga malmer eller rostprodukter
däraf, utfälles vanligen kopparn med aluminium enligt Löws- metod. Vide
gren1 löser kopparn i en lösning af kalium klorat, saltsyra och
svafvelsyra i af honom angifna förhållanden och afdunstar lösningen tills
svafvelsyran ryker. Det är emellertid svårt att härvid undvika ett
betydligt öfverskott af fri svafvelsyra i lösningen med de olägenheter, som förut
äro anförda. Dessa kunna emellertid lätt aflägsnas genom tillsats af
ättiksyradt natron, som gör lösningen sur af fri ättiksyra i stället för fri
svafvelsyra.
Denna tillsats är ock enligt Videgren behöflig, ifall lösningen
innehåller arsenik och antimon, hvilka såsom syror enligt honom ej
reduceras och sålunda ej heller afskilja jod i ättiksur lösning. JR. Blomvik ~
löser malmen i en blandning af saltsyra, salpetersyra och svafvelsyra,
hvarpå afdunstas, tills svafvelsyran ryker. Efter utspädning fälles med
ammoniak, hvarpå filtreras. En aliqvot del af filtratet göres surt med
svafvelsyra, hvarpå efter tillsats af Kl titreras med tiosulfat.
Det enklaste lösningsmedlet för såväl koppar som kopparoxidul är
emellertid salpetersyra. Man kan naturligtvis afdunsta den erhållna
lösningen till torrhet och aflägsna all salpetersyran genom upprepad
afdunstning med saltsyra, då ren klorid återstår, som lika skarpt som sulfatet
kan jodometriskt bestämmas. Emellertid äro dessa procedurer skäligen
1 Z. analytische Ch. 1909 s. 539.
- 2 Norsk Kem. Tidskrift 1919 s, 181.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
