Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 16 Mars 1920 - Kemistsamfundet - Några bidrag till växtnäringslärans utveckling i Sverige. Af Wilh. Nauckhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
för de många år han med aldrig svikande intresse skött sekreterarebe-
fattningen, utsågos till ordförande d:r Å. G. Ekstrand, till vice ordförande
direktör Birger Carlsson, till sekreterare d:r Carl Kjellin samt till öfriga
"ledamöter ingeniör Alf. Larsson och professor Bror Holmberg.
$ 7. Till revisorer för innevarande räkenskapsår valdes byrådirektör
H. Witt och kapten W. Nauckhoff med laborator A. Ahlqvist som
gr
8 8. Höll professor Holmberg föredrag om extraktion af sulfitlut med
eter och benzol, hvilket kommer att införas i ett följande häfte.
Några bidrag till växtnäringslärans utveckling i
Sverige.
Af Wilh. Nauckhoff.
Autoreferat af föredrag hållet i Kemistsamfundet den 25 sept. 1919.
Intresset för ett bättre ordnande och mera lönande jordbruk hade börjat
vakna i midten af förra århundradet, men såväl vetenskapsmännen som
näringens idkare stodo ovissa, hvilka vägar de skulle gå för att nå
önskade mål.
Då uppträdde i början af 1840-talet Justus von Liebig med sin om-
störtande lära, att växternas näringsämnen. dels äro organiska och dels
mineraliska, däraf de senare äro viktigast att tillföra jorden som göd-
ningsämnen, då de förstnämnda till stor del kunna hämtas ur luften.
Den af Liebig framförda mineralteorin väckte ett enormt uppseende och
gaf anledning till heta strider, först med de många äldre agrikultur-
kemister, som höllo på ML teoin och sedan med andra, som i åt-
skilligt hade olika åsikter med den banbrytande vetenskapsmannen.
De vetenskapliga forskarnas segertåg har sedan fört växtnäringsläran
till den utveckling, som den har fått i vår tid, men har detta endast
kunnat ske med stöd af de otaliga, praktiskt utförda försök, som visat
hvad som varit värdt tillämpas för att erhålla ekonomiskt lönande resultat.
Under 1850- och 1860-talen spridde sig den nya växtnäringsläran äfven
bland vårt lands kunskapssökande jordbrukare och väckte de Liebigska
arbetena stort uppseende. Mycket talades om den manshöga ek, som
von Liebig hade i sin salong och uppdragen från ett ollon endast växt
i vatten med näring från tillsatta mineralämnen. Det var många, som
med anledning af berättelsen om den märkliga eken och om hur det
lyckats von Liebig att på sandhedarna i Hannover med framgång odla
kulturv äxter, fingo intresse för att studera de nya lärorna och därigenom
äfven få förtroende för deras innehåll och tillämpa dem i praktiken.
År 1870 utkom äfven i svensk öfversättning ett arbete af den franska
agrikultur-kemisten George Ville, däri bland annat omtalades, att genom
konstgödsel frambringats vackra skördar på ofruktbara sandhedar i Bretagne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
