Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 16 Mars 1920 - Några bidrag till växtnäringslärans utveckling i Sverige. Af Wilh. Nauckhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Många, som läste den populärt skrifna boken, eggades att anställa göds-
lingsförsök. Bland annat utfördes sådana vid en landtbruksskola i Små-
land på ett sandfält, torrlagdt genom en sjösänkning. Som försökssäde
användes hafre och var allt ordnadt efter gifna föreskrifter. Resultatet
af försöket blef, att på den fullgödslade rutan blef skörden god, men
kostade den skördade hafren betydligt mer än gällande pris. Följden
var att sandmarken sedan fick vara osådd och var det nog många, som
fingo liknande erfarenheter vid försök, att med konstgjorda gödselmedel
frambringa skördar på sandfält och hvitmossar. Många fingo innan lär-
domar vunnits, hur och hvar konstgjorda gödselmedel skulle användas,
dyrt betala vunna erfarenheter.
Här var det främst professorerna Johan Arrhenius och Hjalmar Nat-
horst, som på ett populärt sätt spred upplysning om nyttan af att an-
vända konstgödsel och om den nya tidens jordbruksmetoder.
Det dröjde ganska länge innan de mindre jordbrukarna i många delar
af landet lärde sig inse, att det lönade sig använda konstgjorda gödsel-
medel och är det tyvärr ännu i vår tid så förhållandet. Därtill bidrog
ej i ringa grad okunnigheten om desamma samt att underhaltiga varor
förekommo i handeln. Köpmannen var ofta lika okunnig som köparen
om de olika gödselslagens beståndsdelar och användbarhet för olika jord
och växter. Det hände icke sällan, när jordbrukaren skulle köpa några
säckar gödselmedel, att priset bestämde köpet oberoende af varans be-
skaffenhet. Att köpa 20 proc. superfosfat ansågs vara slöseri, då man
kunde köpa 10 proc. för billigare pris.
För öfrigt tyckte många det var likgiltigt om varan: innehöll kväfve,
fosforsyra eller kali bara den var billig.
Det var dåligt ställdt med kontrollen, så att konkurrerande med de i
allmänhet fullgoda svenska superfosfaterna utbjödos belgiska, vanligen
importerade från Danmark, som ofta voro mer eller mindre underhaltiga.
Agenter reste från gård till gård landet rundt, lofprisande sina gödsel-
medel och lyckades ofta äfven sälja mindre värda varor till högre pris
än de voro värda.
I handeln förekommo t. o. m. gödselmedel, som voro värdelösa. Som
ett exempel därpå kan nämnas, att i slutet på 1880-talet omtalade en
mindre jordbrukare i södra Uppland och granne till mig, att han af en
handlande i Enköping, som för öfrigt ej brukade sälja gödselmedel,
köpt 10 säckar tomasfosfat, enligt förevisadt prospekt mad samma fosfor-
syrehalt, som den vanligen i handeln förekommande, för 50 öre billi-
gare än hvad den annars kostade, d. v. s. enligt engrossisternas pris-
kuranter. Köparen var belåten med affären, men då jag fann saken
egendomlig, bad jag att få taga prof af varan, hvilket gärna medgafs.
På tillfrågan upplyste mig handelsmannen, att det var norsk tomas-
fosfat, som han sålde och att han lyckats komma öfver ett parti af
nämnda vara för billigt pris. Han blef ganska förvånad, då han fick
veta, att jag aldrig hört talas om att Norge exporterade tomasfosfat.
Det tagna profvet skickades till Ultuna för analysering och fick jag snart
svar från professor Hampus von Post meddelande, att den norska tomas-
fosfaten var pulvriserad masugnsslagg, värdelös som gödselmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
