Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 16 Mars 1920 - Några bidrag till växtnäringslärans utveckling i Sverige. Af Wilh. Nauckhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Ännu i midten på 1870-talet var det vanligt att äfven de bildade
jordbrukarna hade ganska ringa begrepp om de konstgjorda gödselmedlens
värde och nytta. På den tiden voro många officerare jordbrukare och
så var äfven förhållandet vid det regemente jag tillhörde. Ofta’resonerades
i kamratkretsen om jordbruksfrågan, men då jag framhöll hur skördarna
kunde ökas och vinst erhållas genom att gifva jorden konstgödsel, var
det mer än en som skrattade och tyckte att jag pratade »smörja».
Däribland var det en löjtnant W., arrendator af en medelstor egendom,
tillsammans med hvilken jag under ett möte hade befäl öfver manskap,
som utförde en fältbefästning. För att praktiskt bevisa nyttan af konst-
gödsel och samtidigt få skämta med min om dylikas värde tviflande
kamrat, köpte jag vid mötets slut ett skålpund salpeter, som utströddes
på vallen, så att där med stora, tydliga bokstäfver kunde läsas den klen-
trognes namn. Kväfvet gjorde god verkan och vid återkomsten till mötet
nästa vår kunde alla se namnet, som stod på vallen med mörkgröna
bokstiäfver på den för öfrigt ljusgröna gräsmattan. Då det undrades om
orsaken, förklarade jag saken på så sätt, att kamraten under arbetet
roat sig med att sprida sin flytande gödsel dag efter dag, så att han
skref sitt namn på vallen. Det året var det kamraten, som var utsatt
för skämt.
Att jag ej var ensam om sättet, att praktiskt reklamera för nyttan af
konstgödsel fick jag emellertid se ett par år senare i norra Småland.
På en resa for jag genom en vacker björkhage, i hvilken på ena sidan
om vägen passerades en obevuxen gräsplan. På den kunde tydligt läsas
med stora mörkgröna bokstäfver: >»Köp konstgödsel hos A. Lind». Skjuts-
bonden upplyste mig innan jag gjorde någon fråga, att det var en i när-
heten boende landthandlare, som på detta sätt skyltade och att han där-
igenom fått många kunder.
Till sist är värdt bevara i minnet, att på 1870-talet en godsägare
frågade mig om ej sädesplantornas rötter kunde skadas, då man gödslade
med superfosfat. Då jag undrade på hvad sätt, sade han, att fosforsyran
i superfosfaten är ju en starkt frätande syra och det var ganska svårt
öfvertyga honom om, att den ej var skadlig för växternas rötter samt att
den af dem upptogs som näringsämne.
Ett intensivare jordbruk med åkerns djupare bearbetning, rikligare till-
försel af växtnäringsämnen och odlandet af mer gifvande kulturväxter
började egentligen först på 1860-talet att omfattas med större intresse i
Skåne genom införandet af sockerbetsodlingen. Småningom spred sig
den nya tidens jordbruksmetoder till landets andra delar. Först såg man
dem tillämpas hos en och annan föregångsman, hvars arbeten betraktades
med tveksamma och undrande blickar af sina grannar, som i allmänhet
sedan de sett vunna resultat följde exemplen, men var det många som
höllo fast vid det gamla.
Ett bland resultaten af de intensiva jordbruksmetodernas tillämpning
har varit att skördarna från 1866 till 1913 af sädesslagen mångdubblats,
af potatis mer än fördubblats, af sockerbetor flerdubblats och af andra
rotfrukter mer än fyrdubblats samt af hö från vallar mer än tredubblats,
hvartill kommer att kvaliteten af de odlade växterna i hög grad förbättrats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
