Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 16 Mars 1920 - Om lignin och ligninreaktioner III. Af Peter Klason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
isomer aldehydform eller ock såsom koniferylaldehyd, RCH : CH CHO.
Med dessa antaganden stodo alla kända fakta i god samklang. Då nu
ingen annan teori om ligninets byggnad och om sulfitkokprocessen har
kunnat göra sig gällande eller ens, så vidt jag vet, finnes, så har an-
tagandet vunnit burskap inom den kemiska pappersmasseindustrien, för
hvilken frågan har den största betydelse. Emellertid är en om än aldrig
så väl begrundad teori dock ej detsamma som säkra fakta. Tydligt är
ock, att en så stor och världsomfattande industri som sulfitcellulosatek-
niken bör hvila på en möjligast säker kunskap om ligninets kemiska
byggnad, åtminstone om de komplexer i detsamma som vid kokprocessen
äro verksamma.
För växtfysiologerna karakteriseras ligninet genom de s. k. lignin-
reaktionerna, framförallt Wiesners reagens floroglucin och saltsyra, som
ger en röd färg. Goda reagens äro ock aromatiska aminer som i regeln
framkalla gula färger. Nu känner man att vanillin ger med floroglucin
en röd färg och med aromatiska baser gula färger. Det har därför ganske
allmänt antagits, hvilket Singer! först påvisade, att ligninreaktionerna
skulle härröra af vanillin. Detta antagande fick en viss grad af sanno-
likhet, då V. Grafe? genom smältning af intorkad sulfitaffallslut med kalk,
kunde framställa vanillin till och med i kristalliserad form. Denna
uppgift kunde jag?” verifiera genom framställning af protokatekusyra
direkt af lignin genom kalismältning. Efter mig har ock H. A.
Melander" arbetat med lignosulfonsyras smältning med kali och därvid
äfven erhållit protokatekusyra resp. vid lägre upphettning vanillin-
syra, alltså resultat fullständigt öfverensstämmande med Grafes. Han
underkänner dock betydelsen af min uppgift rörande protokatekusyran, där-
för att jag ej angaf huru vid smältningen förfors. Detta må han gärna
göra, men Grafes försök kunna ej ignoreras. De voro utförda under den
berömda Wiesners ledning och finnes ej minsta skäl att betvifla dem. Mitt
försök afsåg därför endast att visa, att ligninet själf och ej blott de ligno-
sulfonsyrade salterna gifva protokatekusyra. Vill man utgå från salterna,
är naturligtvis det vida fördelaktigare att använda kalk än ett alkali.
H. Wickelhaus och M. Lange? behandlade veden med öfverhettad ång:
vid 180” och erhöllo i lösningen substanser som extraherade med eter
gåfvo ligninreaktionerna och dock ej utgjordes af vanillin. Något bestämdt
resuitat nåddes dock ej.
För en del är sedan gjorde jag den för kännedomen om lignin funda-
mentala iakttagelsen, att salter af aromatiska aminer framkalla under
vissa omständigheter fällningar i sulfitaffallsluten, och att man t. ex.
med naftylaminsalter kunde nära nog fullständigt utfälla lignosulfon-
syran, så att endast kolhydraterna blefvo kvar. Det var denna iakttagelse
som möjliggjorde undersökningen af sockerarterna i luten.’"’
Monatsschrift f. Chemie 3 s. 409.
Sitzungsber. d. Wien Akad. d. Wiss. Abt. 1 s. 253 (1904).
Sv. Kem. Tidskrift 1917 s. 15.
Tekn. Tidskrift 1918, s. 147.
> Ber. Ber. 1916 s. 2001 och 1919 s. 2054.
" Kempefestskrift 1917, Sv. Papperstidning 1917 s. 176.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
