Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 16 Mars 1920 - Meddelanden från Sveriges kemiska industrikontor - P. M. angående den svenska skifferoljeutvinningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Nya förslag böra också pröfvas. Sådana föreligga också. Ett är bergs-
ingeniören Sven V. Berghs, Forshem, förslag (se bilaga 3—6), hvilket
förefaller vara beaktansvärdt. Utförbarheten däraf är dock beroende af
om med skifferkoksens förbränning på angifvet sätt en så hög temperatur
kan erhållas, som erfordras för kalkbränningen (c:a 1,000?).
Enligt denna retortmetod är storleken af den absoluta oljeutvinnin-
gen beroende på huru mycket kalk, som kan säljas. Enligt Bergh (sid.
1, bil. 3) erfordras för framställandet af 1,000,000 hl bränd kalk, c:a 100,000
ton skiffer. Hela tillverkningen af osläckt kalk, framställd medelst periodisk
bränning (fältbränning), var hos oss i medeltal för åren 1914—1917 c:a 2,9
mill. hl, hvartill alltså skulle erfordras 290,000 ton skiffer. Härur skulle
med den ofvan antagna utbytesberäkningen hafva erhållits högst c:a 13,000
ton råolja, c:a 8,700 ton svafvel och c:a 2,000 ton ammoniumsulfat.
Skifferaskan skulle eventuellt kunna lakas med varmt vatten och ur
lösningen lerjords-, järn- eller kalisalter vinnas. Af skifferaskan, som
är ett onus, den må närstamma från fält- eller ugnsbränning, skulle,
med eller utan föregående lakning, asktegel kunna tillverkas på samma
sätt som kalksandtegel, hvilket med nuvarande höga tegelpris möjligen
kan löna sig. Berghs metod torde vara värd uppmärksamhet.
En annan metod är Aktiebolaget Svenska Skifferverkens, utarbetad
af direktör L. O. Svedlund och omnämnd i de sakkunnigas utlåtande
(sid. 256). Enligt denna generatorsmetod skulle det hinder för ett
praktiskt taget obegränsadt tillgodogörande af skiffern, som Berghs metod
innebär, nämligen afsättningen af bränd kalk, vara aflägsnadt. Om
Svedlunds metod är ingenting annat kändt, än hvad de sakkunniga på
anfördt ställe meddelat och hvad som om densamma lästs i Svenska
Dagbladet för den 14 nov. 1919 (bilaga 7) m. fl. tidningar. Någon
jämförelse mellan de bägge metoderna i ekonomiskt hänseende kan där-
för här icke lämnas.
Svedlunds metod går ut på att under alstrande af värme eller kraft
ur skiffern äfven tillvarataga oljor. Kvantiteten olja blir i alla händel-
ser väsentligt mindre än vid retortförfarandet. Huruvida då värme- eller
kraftproduktionen enligt det Svedlundska förfarandet kan motväga minsk-
ningen i oljemängd och denna metod sålunda blifva mer eller mindre
värd än retortmetoderna, är en fråga som bör närmare undersökas.
Ett annat svenskt förslag att tillgodogöra skifferns oljehalt består i att
leda en upphettad gentemot skiffern indifferent gas genom den i retort
eller kammare inneslutna skiffern vid sådan temperatur på gasen att
oljehalten i skiffern afdestillerar.
»Cracknig»-metoden torde också böra försökas vid fraktioneringen af
råoljan.
I detta sammanhang torde äfven böra påpekas en metod för ex-
trahering af skiffern med tunga oljor vid c:a 300”, enligt engelska pa-
tentet nr. 129992, som finnes omnämndt i The Chemical Trade Journal
1919, för 27 sept. sid. 348.
Slutligen biläggas (bilaga 8) tvenne intyg beträffande den olja, som
erhållits vid försöksfabriker i Rockesholm.
Stockholm den 24 jan. 1920. Alf. Larson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
