Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 16 Maj 1920 - Meddelanden från Sveriges kemiska industrikontor - Bränslefrågan. Af Alf. Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
och maskintorf under ihågkommande att 1 ton pulver motsvarar i brän-
slevärde c:a 1,25 ton maskintorf, finna vi att under intet af de angifna
åren torfpulvret kunnat konkurrera med stycketorfven, utan efter effekt
varit dyrare. Af maskintorfmängden har staten 1917 tillverkat 30,000
ton, 1918 40,000 ton, men 1919 blott 25,000 ton, allt enligt pressen,
som beträffande statens torfpulverfabrik uppgifvit att där 1919 fabricerats
»en betydligt större mängd» än 1918.
Utom statsbanelinien Falköping —Jönköping—Nässjö, där torfpulver
användts, uppgifvas följande enskilda järnvägar under det gångna året
eldat sina lokomotiv med torf, nämligen: Elmhult—Olofström — Sölves-
borg, Halmstad—Nässjö, Vaggeryd—Jönköping, Landeryd —Falköping—
Ranten, Kinnared—Ätran, Refteled —Gisslaved och kanske någon mera,
enligt uppgift till belåtenhet både tekniskt och ekonomiskt.
Söder om Dalälfven förekommer största och därtill den bästa delen
af bränntorftillgångarna i de mindre mossarna, från bråkdelar af en
hektar till några tiotal hektar. Något större maskineri kan ej komma
till användning å dessa, utan får arbetet utföras antingen helt och hållet
för hand eller med billigt maskineri, exempelvis mindre ältverk, och
produkten kan ej blifva annan än lufttorkad torf, som väl beredd af
god råvara är ett godt bränsle, men som naturligtvis icke tål så lång
transport som stenkol. För medelstora mossar upp till 50 å 100 hektar
torde älttorf- eller maskintorfberedning med lufttorkning kunna anses
Jämnställda. Endast å stora mossar, 100 hektar eller däröfver, kan man
tänka på massproduktion,
Ett af de svåraste och dyraste momenten i torftillverkningen har varit
utgräfningen, enär våra mossar i regeln af flera skäl ej lämpa sig för
maskingräfning. Nu torde denna svårighet vara häfd genom den s. k.
spritsmetoden, enligt hvilken torfdyn med en kraftig vattenstråle utsköljes
till en gröt med 6—7 X torrsubstans, som genom elevator eller pump
bringas upp på mossen eller till plats i dess närhet. Det blir alltså
älttorf, som på detta sätt kan tillverkas, men denna är lika god som
maskinformtorfven. Jag har visserligen sett att å mycket stora mossar
i Ryssland 150 aå 200 iusen ton lufttorkad torf pr år tillverkats, men
förhållandena där äro olika mot hos oss. Icke dess mindre borde mera
lufttorkad torf är nu kunna produceras hos oss å förenämnda småmossar,
åtminstone 1 million ton, då Danmark som sagdt kan tillverka denna
mängd.
Vi skola nu dröja något vid FEYAPERRERINRet hos oss för den luft-
torkade torfven.
Enligt 1893 års törfkolskommitte var tillverkningspriset då, incl. ränta
och amortering, för älttorf 6,03 kr pr ton, för rörtorf 7,03 kr, för ma-
skinformtorf 8,12 kr och för skärtorf varierande mellan 3,47 och 5,63
kr pr ton. Kommittén konstaterade efter utförda kalorimeteriska be-
stämningar — i förbigående sagdt de första i vårt land — och jämfö-
rande eldningsförsök, att 1 ton stenkol i bränslevärde motsvarade 1,8
ton maskintorf eller 2,5 ton ved, resultat, som sedan bekräftades ’i början
af 1900-talet vid fabriks- och lokomotiveldning. Detta gällde för god
lufttorkad torf med c:a 25 2 vattenhalt. Nu räknas vanligen att 1 ton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
