Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. Augusti 1920 - Grunddragen af den praktiska färglärans historia f. o. m. Newton t. o. m. Ostwald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
En mer vetenskaplig behandling fick trefärgsläran genom den tyska
matematikern Tobias Meyer (1758). Han ordnade färgerna efter bestämda
blandningstal inom en liksidig triangel, i hvars hörn befunnos de som
rena tänkta grundfärgerna. Efter hvarje triangelsida lågo blandningar
mellan två af grundfärgerna och i triangelfältet sådana färgblandningar
där alla tre grundfärgerna ingingo. Blandningsprincipen framgår när-
mare af figur I. Öfver denna grundtriangel tänkte han sig andra som
innehöllo grundtriangelns färger blandade med hvitt och under grund-
triangeln sådana blandade med svart. Hela systemet, som aldrig blef
praktiskt utfördt, bildar således ett trekantigt prisma.
En likartad tankegång fullföljde en annan tysk matematiker, I. H.
Lambert!, dock så att hvarje följande triangel blef mindre och systemet
bildade en tresidig pyramid, i hvars spets den rena hvita färgen befann
sig. Den pyramidala anordningen
är i själfva verket riktig, då de Forta
särskiljbara nyansernas antal min- ;
skas med mängden ingående hvitt.
Svart ingick ej som själfständig vel rög | og
färg i Lamberts system, emedan [>] reg pos por |
han hade funnit, att hans tre dt INRE Ber d RAI
grundfärger, hvilka representera- [re [FRE TER ERA
des af gummigutta, karmin och VAR ka bg bg) rg
berlinerblått, i vissa blandnings- f dee RR äl REA
förhållande gåfvo intrycket af
svart och denna färg således utan
vidare ingick i systemet. Meyers
och Lamberts förtjänst ligger däri, att de införde matetiska begrepp i
färgläran. Någon praktisk betydelse fick detta visserligen icke då, eme-
dan tiden ännu ej var mogen därför.
I kronologisk följd kommer nu Goethes färglära.? Den utgår från att
Newtons lära om solljusets sammansättning är falsk och därmed har den
ju egentligen dömt sig själf. Den vetenskapliga fårfällen kan dock ej
helt dölja lejonklorna, och äfven i sina misstag förblir han alltid den
store Goethe. I många afseenden är hans färglära beundransvärd genom
sina rika iakttagelser och sina geniala om ock felaktiga förklaringsförsök.
Buren af Goethes namn och framställningskonst har den fortlefvat intill
våra dagar och äger ännu beundrare och anhängare inom konstnärskret-
sar. Att lämna en kort redogörelse för densamma är icke lätt. Det
torde knappast kunna ske bättre och exaktare än genom Goethes egna
ord: > Wir sehen auf der einen Seite Licht, das Helle, und. åuf der
anderen Finsterniss, das dunkle, wir bringen die Triibe zwichen beide
und aus diesen Gegensätzen entwickeln sich alle Farben.> Det är just
Fig. I.
’ Beschreibung einer mit dem Calauschen Wache ausgemalten Farbenpyramide.
Augsburg 1772.
> Beiträge zur Optik 1791, Zur Farbenlehre 1810. — En synnerligt god framställ-
ning af Goethes färglära finner man i: Fragmente von John Tyndal, Braunschweig
1895. Se äfven: Goethe, Schopenhauer und die Farbenlehre von Wilhelm Ostwald,
Leipzig 1918. Verlag Unesma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
