Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. Augusti 1920 - Grunddragen af den praktiska färglärans historia f. o. m. Newton t. o. m. Ostwald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
som praktiskt obekväm knappast berättigad. Det har emellertid visat
sig, ty teoretiskt är det ingalunda själfklart, att den psykologiska färg-
cirkeln så till vida öfverensstämmer med Helmholtz fysikaliska, som alla
diametralt stående färger äro komplementsfärger. Af den Newtonska
»tyngdpunktslagen>»! följer äfven, att färger, som stå på lika afstånd från
hvarandra tillsammans bilda en komplementsfärggrupp.
Färgcirkeln skall upptaga de rena kfärgerna. När är då en färg i
oberoende tillstånd ren? Många,ja kanske de flesta skulle svara, att det
är då den endast innehåller ljus af ett trångt begränsadt våglängds-
gebit. Med liten eftertanke inser man dock lätt att detta är orimligt.
Antag att det t. ex. gäller den klart gula färg, hvars gebit i spekt-
rum ligger ungefär inom våglängderna
0,000370—575. Det är ju själfklart,
att en så ljusfattig färg omöjligt kan
synas rent gul, utan i stället mörkt
olivgrön om icke nästan svart. En ren
färg måste med ett ord innehålla ett
vida större våglängdsgebit än just det
som motsvarar hans färg i solspektrum.
Ostwald har nu genom mycket om-
fattande försök visat, att detta gebit
måste omfatta alla de ljusvågslängder
som motsvara de färger, hvilka teore-
tiskt ligga inom den halfva färgcirkel,
i hvars midt färgen i fråga befinner
sig. Skulle våglängdsgebitet motsvara
mer än en half färgcirkel, så vore
där alltid två komplementära sektorer
: och färgen blefve förorenad af hvitt.
Vore våglängdsgebitet mindre än en half färgeirkel förlorade färgen i
ljusstyrka och det tillkomme svart. Ostwald kallar denna lag »Die
Lehre vom Farbenhalb>. Han skiljer mellan fullständiga och ofullstän-
diga »Farbenhalb>. De senare äro sådana, som falla inom en halfcirkel
hvari blandfärger mellan rödt och violett d. v. s. purpurfärger ingå och
hvilka som bekant sakna egna ljusvågslängder. Lagen gäller dock äfven
i sådana fall. Så erhålles exempelvis färgen n:o 50, hvars »Farbenhalb»
sträcker sig mellan färgerna 25-75, enbart af de ljusvågor, som mot-
"Blandar man optiskt två färger a och b i förhållandet bx:ax, så angifver
punkten där radien genom x träffar periferien den färgnyans som uppstår och
ox angifver blandningsfärgens renhetsgrad, om radien antages vara 1. Ärax = bx
blir renhetsgraden lika med cosinus för halfva vinkeln aob. Skulle således vinkeln
a’ob’ vara 180? blir cosinus och renhetsgraden 0, hvilket naturligtvis betyder att
färgerna äro komplementära. Lagen gäller endast för optisk blandning; vid meka-
nisk blandning af färgstoffer ligger orten för renhetsgraden icke på sammanbind
ningslinien ab, utan på en som böjer sig utåt, t. ex. acb, en omständighet som är
af betydelse för dets. k. flerfärgstrycket. — Det inses utan vidare, att villkoret,
för att man af tre färger skall kunna blanda alla andra, är att inga af färgerna
bilda ett komplementsfärgpar. Färgerna a’, h och et. ex. uppfylla detta villkor,
a’, h och b! däremot icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
