Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. September 1920 - Den vetenskapliga fotografiens problem och arbetsmetoder. Af Arvid Odencrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
röra sig om intensiteten; man bör då på plåten inkopiera en intensitets-
skala, som uppmätes och grafiskt afsättes; däri uppsökas sedan de upp-
mätta svärtningarnas intensitetsvärden. Öfverhufvud taget bör man så
snart det är möjligt, använda nollmetoder — evaluering genom beräk-
ning är på grund af arbetsvillkorens stora inflytande sällan pålitlig.
Sedan nu i största korthet den vetenskapliga fotografiens viktigaste
arbetsmetoder berörts, skulle vi öfvergå till de problem, på hvilkas lös-
ning man där arbetar. Det är klart, att en ingående redogörelse därvid
ej kan lämnas för dem alla, ej ens för några; blott en öfversikt af några
de viktigaste. Och eftersom negativen äro det primära, de som inne-
bära det egentliga resultatet, skulle jag vilja inskränka mig till att
skizzera hvad vi nu veta om det jag skulle vilja kalla fotografiens
grundproblem: huru tillgodogör sig en silfverhaloidemulsion den tillförda
ljusenergien?
Liksom vid frågan om den optiska afbildningen, får man utgå från
det enklare fallet af monokromatisk belysning — hvartill vi här, ehuru
oegentligt, få räkna hvitt — och sedan något beröra verkan af spektral-
sönderdelning.
Det måste då först sägas, att kände vi det verkliga förloppet af ljusets
inverkan på silfverhaloiderna, vore frågan vida enklare. Men denna fråga
om den latenta bildens natur kan ej direkt angripas, emedan föränd-
ringen därvid är så liten att den ej ens mikroskopiskt kan påvisas. Blott
genom den efterföljande behandlingen med reducerande ämnen, framkall-
ningen, göres denna verkan synlig och vi få ett påtagligt resultat af ut-
reduceradt silfver.
Man måste därför söka att från olika håll samla fakta och med deras
hjälp leda sig tillbaka till en antaglig arbetshypotes för vårt grund-
problem.
De frågor som härvid närmast måste besvaras, äro först huru den
latenta bilden påverkas af olika reagenser; vidare, hvilket samband som
finnes mellan ökad belysning och dess effekt; samt slutligen, om och
huru denna effekt är beroende ej blott på ljusenergiens mängd, utan
äfven på sättet för dess tillförande.
Angående den första hafva ett otal iakttagelser gjorts, som ej här i
detalj kunna anföras. I hufvudsak gå de ut på att ljusets verkan mer
eller mindre upphäfves genom oxiderade medel — salpetersyra, bikromat,
brom och andra — dock i i regel ej så att den helt förstöres, utan blott
försvagas. Bortlöses den oförändrade silfverhaloiden med natriumhypo-
sulfit från en belyst plåt synes denna glasklar, men det finnes dock något
kvar, på hvilket genom fysikalisk framkallning en bild kan uppbyggas.
Till dessa fakta hafva olika teorier kunnat anpassas — i hufvudsak
fallande under två kategorier, subhaloid- och silfverteorierna. Enligt de
förra skulle från en enkel eller komplex molekyl Ag,Hal, haloiden af-
spaltas, så att enligt den äldre uppfattningen en bestämd subhaloid
bildades
2 Ag Hal = Ag, Hal + Hal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
