Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. September 1920 - Den vetenskapliga fotografiens problem och arbetsmetoder. Af Arvid Odencrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
En acceptabel teori för ljusets verkan skall sålunda först kunna an-
passas till de rent kemiska fakta, som äro kända; det går i allmänhet lätt
nog. Sedan skall den kunna förklara svärtningskurvans form och polarisa-
tionens inträdande; vidare intensitets- och intermittensförsvagningen.
De nu »aktuella> teorierna äro kolloidteorien, skarpast företrädd af
Läppo—Cramer, och subhaloidteorien af Trivelli. Mindre skarpt utpräglad
är Andresens ståndpunkt, hvilken tar hänsyn jämväl till gelatinets
betydelse i bromsilfverkornet och till möjligheten af en komplex molekyls
upplösning som ljusverkningar.
Schaum har slutligen tagit det hela från en annan synpunkt; han
har utgått från den kemiska dynamiken och eftersett huru ur lagarna
för enkla reaktioner i homogena system svärtningskurvan, som koncentra-
tionskurva för en reaktionsprodukt kan fås fram. Därvid kommer han
till nödvändigheten af tre successiva reaktioner.
Men i hans formler ingår alltid E = it, aldrig i eller t ensamt. Och
vi ha sett att det Bunsen—Roscoeska antagandet it = konst. ej gäller,
utan att de måste ingå osymmetriskt, som t. ex. i Schwarzschilds formu-
lering i.t” = konst.
Schaums uppfattning kan så uttryckas, att mellan den ursprungliga
och den framkallningsbara substansen en ej framkallningsbar mellan-
produkt bör antagas, samt att vid längre belysning en slutprodukt med
samma egenskap bildas. Utvidgar man denna hans uppfattning med att
anse endera af de två första reaktionerna reversibel, så att den i mörker
återgår, hvartill äfven han hänvisat, får man följande schema
A STENS B-—XC— > D.
ursprunglig mellan- bild- slut-
substans produkt substans produkt.
Att det är reaktionen A—>B och ej BC som bör vara reversibel
följer af att å ena sidan den latenta bilden (c), har en, om ej obegränsad, så
dock stor varaktighet, å andra sidan af att den återgående reaktionen
bör äga ganska stor hastighet.
Söker man med stöd af denna uppfattning förklara hittills kända fakta,
får man följande öfversikt.
I. Ur A bildas först B; först sedan en viss mängd däraf erhållits,
börjar C bildas i märkbar mängd; det fordras sålunda en viss belysnings-
mängd — tröskelvärdet — innan någon svärtning erhålles.
II. Då koncentrationen Cp ökas, ökas äfven Co; svärtningskurvan stiger
sålunda, men kommer ej öfver en viss gräns, emedan ett dynamiskt
jämviktstillstånd erhålles för Cg mellan å ena sidan A—>B, å den andra
BC och BA.
III. Om ej andra inflytanden verkade skulle silfverhalten och därmed
svärtningen jämnt tillväxa. Nu är så ej fallet; då måste antingen Ca
ej vara så stor relativt till öfriga konstruktioner, att den kan anses
konstant, eller också Co ej blott ökas genom B—>C, utan äfven aftaga
genom en reaktion C—>D. Det förra torde ej ensamt kunna gifva för-
klaringen — detta framgår redan af att bilden är latent, att någon
synlig verkan af belysning ej kan konstateras förrän långt in i solarisa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
