Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. September 1920 - Meddelanden från Sveriges kemiska industrikontor - Engelsmännen och spritfrågan. Af Otto Cyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
vädja till privata initiativ, det bör vara en rikssak att få frågan framåt
snarast möjligt.
Å andra sidan vårt lilla Sverige, glest befolkadt och med vissa verk-
ligt stora naturrikedomar. Till följd af sin ringa politiska makt afstängdt
från de stora köttgrytorna i transoceana länder, i handel och vandel bero-
ende af de stora, framför allt de hafven behärskande makterna. Ett
beroende, som på ett tydligt sätt illustrerats under de gångna krisåren
öch som kommer att växa med vårt påbörjade militära förfall, då Sverige
blir ett oanvändbart och således onyttigt instrument i den stora världs-
konserten. Bland annat är vårt beroende stort, när det gäller bergoljan
och därur förädlade produkter, äfven om vi skaffa oss egna oljefält och
i en snar framtid skulle kunna ersätta en del medelst produkter ur våra
egna oljeförande skiffrar. I detta vårt Sverige hafva emellertid duktiga
tekniker och privat initiativ skapat en industri, under krisåren visser-
ligen uppmuntrad af statsmakternas löften, men sedan åter utlämnad åt
olika myndigheters godtycke. Vi mena sulfitspritindustrien. Just en
sådan industri, som engelsmännen skulle önska sig, byggd på sig stän-
digt förnyande vegetabilier, t. o. m. endast på ett hittills onyttigt affall
från dessa och utgörande ersättningsmedel för begränsade naturtillgångar,
som. dessutom måste importeras och äfven detta med svårighet. Måste
icke hvarje svensk tekniker harmas inför denna jämförelse, inför denna
viktiga tekniska och nationalekonomiska frågas försumpning i vårt land?
Bergoljan och dess kommande otillräcklighet.
Bränslefrågan är hela världens i ordets alla bemärkelser mest brän-
nande tekniska fråga och kommer antagligen att så förbli åratal framåt.
Spa-konferensen t. ex. illustrerade dess allt annat behärskande vikt i
freds- och godtgörelsefrågan. Hela världen hungrar efter bränsle. Den
på kriget följande arbetsolusten och bekvämlighetskänslan har nedsatt
produktionen betydligt, vidare hafva de osäkra politiska och transport-
förhållandena i hög grad hindrat dess återupptagande inom stora delar
af den europeiska kontinenten.! Vår egen bränslefråga har alldeles för-
summats, på den viktiga torffrågan hafva betydande summor under snart
tvenne årtionden bortplottrats till så godt som ingen nytta, åtminstone
utan att leda till något gripbart positivt resultat.
Af alla bränslen är bergoljan säkerligen det mest idealiska, och har
denna vunnit allt större användning äfven inom icke oljeproducerande
länder. Men att hos oss inrätta fabriker för endast oljeeldning eller t. ex.
krigsfartyg, som under ofred måste vara i högsta grad oberoende af import,
vore ju rena lättsinnet. Annat är förhållandet med de stora linjeångarna,
som kunna förse sig med olja i främmande hamnar. Vinsten för fartyg
är ju betydande; nästan hela eldarpersonalen, de dyra kolningskostna-
derna och vinsten af ökadt utrymme för passagerare och gods. Som er-
" Hur i det kolrika Tyskland endast transportfrågan kunde förorsaka svår brän-
slebrist i stora delar af landet, hade förf. tillfälle beröra i ett föredrag i Teknolog-
föreningen, se T. T, Veckouppl. H. 49, 1917. z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
