Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. November 1920 - Salpeterbildningen i jorden. Af Chr. Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Salpeterbildningen i jorden.
Af Chr. Barthel.
Föredrag hållet i Kemistsamfundet den 23 sept. 1920.
Salpeterbildningen är en af de viktigaste processerna i den organiska
naturen. Genom denna process är det som det ursprungligen i organisk
form befintliga kväfvet ånyo göres direkt tillgängligt för växterna för
att genom dessas lifsprocess såsom en af cellprotoplasmats viktigaste
kemiska beståndsdelar ingå i dess proteinmolekyler.
Det är visserligen sant, att växterna, särskildt vissa bland dessa, äfven
i många fall kunna assimilera kväfvet i form af ammoniak, ja, man
har t. o. m. funnit att vissa organiska kväfveföreningar kunna tjäna
såsom kväfvekälla för de gröna växterna, men det är dock ofrånkom-
ligt att under naturliga förhållanden det är i form af salpeter, som kväf-
vet i de allra flesta fall af växterna tillgodogöres och salpeterbildnin-
gen, eller nitrifikationen, har också därför alltid varit en af de proces-
ser, som mest ingående studerats.
Före Pasteur härskade en rent kemisk förklaring på nitrifikationsför-
loppet. Man betraktade då allmänt denna process såsom en vanlig ke-
misk oxidation, hvarvid jorden antogs verka såsom katalysator, i det
man direkt jämförde verkan af jordens porositet med verkan af platina-
svamp vid vissa andra oxidationsprocesser.
Sedan ozonet upptäckts genom Schönbein, ansågs utan vidare denna
förenings förekomst förklara alla möjliga slag af naturliga oxidations-
processer och framförallt då äfven nitrifikationen.
Den ende forskare som vid denna tid, under 1860—70-talen, verkli-
gen utförde ingående experimentella undersökniugar på detta område,
var Boussingault. Han påvisade bl. a. att nitrifikationen i åkerjorden
liksom i salpeterplantagerna ägde rum på bekostnad af kväfve, bundet
i organiska föreningar. För att konstatera, huruvida gasformigt kväfve
kunde anses i större eller mindre grad medverka vid nitrifikationen i
jord, förvarade B. jord i stora, hermetiskt slutna kärl under flera års
tid och öfvertygade sig därefter om att trots energisk salpeterbildning
hade det ej inträdt någon förändring i halten af totalkväfve. Däraf
slöt han att luftkväfvet ej hade något inflytande på processens förlopp,
utan att denna helt och hållet ägde rum på bekostnad af det i åker-
jorden befintliga, organiskt bundna kväfvet.
PBoussingaults omfattande undersökningar, hvaraf han dock ej tillät
sig att draga några slutsatser i afseende på nitrifikationsprocessens egent-
liga orsaker, bilda så att säga öfvergångsskedet mellan den kemiska och
den vitalistiska uppfattningen af nitrifikationen, hvilken senare otvifvel-
aktigt förbereddes genom B:s arbeten.
Pasteurs epokgörande upptäckter på olika områden af mikrobiologien
hade ju redan vid denna tidpunkt medfört, att allt flera af de i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
