Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12. December 1920 - Kemistsamfundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
8 4. Öfverlämnades ordet till docenten Thure Sundberg, som höll före-
drag öfver: > Några synpunkter rörande handeln med alkoholhaltiga drycker,»
(Ett autoreferat finnes infördt i föreliggande häfte). Efter sitt föredrag bad
docenten Sundberg få föreslå Samfundet att göra följande uttalande:
Beteckningen »rusdrycker» på alla alkoholhaltiga drycker med mer än
221/, volymprocent alkohol är icke saklig och borde därför icke förekomma
i lagstiftningen.
Det bör fastslås, att monopoliseringen af handeln med spritdrycker och
vin icke gjort en offentlig kontroll beträffande de importerade resp. de
saluhållna dryckernas beskaffenhet och beteckningar obehöflig. En sådan
kontroll bör försiggå under öfverinseende af en myndighet, som står utan-
för alkoholbyråkratien, samt till behörig del utöfvas med hjälp af den
kemiska analysen.
För att motverka den stora införseln af alkoholhaltiga drycker bör
tillverkningen af maltdrycker af tidigare förekommande kvalitet återupp-
tagas, den svenska bär- och fruktvinindustrien befrämjas samt annan
tillverkning på området upptagas.
Ing. Alf. Larson. Jag beder få instämma med ing. Sundberg om
behöfligheten af en tillförlitlig kontroll öfver de i handeln förekommande
spritdryckerna. Vid monopolets införande lofvades att resultatet däraf,
utom mycket annan godt, skulle blifva ärliga, billiga och goda varor,
men i stället för billigt och godt ha vi fått dyrt och dåligt i en utsträck-
ning, som vi ej kunde ens tänka oss, äfven om hänsyn tages till de
större svårigheterna nu att anskaffa vin och sprituosa. Hvad särskildt
beskaffenheten beträffar, har det upprepade gånger händt mig att enligt
etiketten samma vinsort, som å restaurangbolagets ställen serverats och
varit oklanderlig, å annat ställe otvivelaktigt varit utspädd med vatten,
hvilket vin af värden förklarats härröra från Vin- och Spritcentralen.
Detta har nog också varit fallet, ty restauranginnehafvaren skulle knappast
kunna förfalska kapsyl och kork. Vidare har det upprepade gånger händt
mig att en rekvirerad viss vinsort från i priskuranten angifven välkänd
firma visserligen haft det begärda vinets namn, men enligt ettiketten varit
från annan leverantör. Påpekande härom har besvarats med att det icke
kunde hjälpas. Med utrotandet af vinhandlarna och därmed konkurrensen
har sakkunskapen försvunnit, liksom ambitionen att lämna goda varor.
Nu ses blott på förtjänsten. En privat vinhandlare, som förfore som
Vin- och Spritcentralen eller Stockholmssystemet, skulle snart ha förlorat
alla sina kunder. Den stora ökningen af vinimporten är beklaglig ur
nationalekonomisk synpunkt. Det gamla goda och billiga ölet har nu
ersats med dåligt och dyrt vin, visserligen till gagn för monopolets kassa,
men ej för »nykterhet och sedlighet>, hvilka ju uppgåfvos vara ändamålet
med den nya ordningen. Och det är betecknande att utländska starka
maltdrycker få finnas i handeln, men icke inhemska. Ehuru statsmakterna
bestämt att verkligt öl skall få finnas att tillgå på motbok, förklarar dr
Bratt att detta »icke kan få ske». Tror någon för öfrigt på dr Bratts
förklaring om att hvarje tiondedels volymprocent alkohol utöfver 3,6 2 »i
hvarje fall är af större betydelse än 5 å 10 procents skillnad i styrka
på spritdrycker»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
