Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12. December 1920 - Om de fysiologiska verkningarna hos föreningar med metylradikaler. Af Sven Bodforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
alkohol vid närvaro af etylalkohol kommer man hastigt till den slut-
satsen:
det finnes f. n. ingen säker metod att i detta fall bestämma metyl-
alhoholhalten.
Genom denna brist är det förnämsta villkoret för att öfverhufvud kunna
komma till något egentligt resultat i fråga om förtäringsspritens giftighet
omöjliggjort. Det kan sålunda vara mycket sant och troligt att en viss
sändning vid sakkunnig fysiologisk undersökning visar sig giftfri, men
hvem garanterar att så alltid är förhållandet om möjligheten till en ana-
lytisk kontroll är borta eller i hvarje fall ytterst osäker.
De flesta metoder, som föreslagits gruuda sig på blandningens oxida-
tion t. ex. med kaliumbikromat eller kaliumpermanganat. Man utgår
därvid från att metylalkoholen fullständigt förbrännes till kolsyra och
vatten, men att etylalkoholen öfverföres i ättiksyra.
Felkällorna i en dylik metod äro naturligtvis mångahanda. Frånsedt
det att andra oundvikliga föroreningar, som ju finnas i all sprit, alde-
hyder, högre alkoholer etc. äfven oxideras och införas i räkningen i den
ena eller andra riktningen, så är ju vanskligheten att få en fullständig
oxidation till stånd påtaglig så ock möjligheten att oxidationen för etyl-
alkoholens vidkommande går för långt.
Den i princip enklaste och i utförande otvifvelaktigt säkraste af alla
föreslagna metoder är säkerligen den af Juckenack! m. fl. pröfvade. Detta
förfarande består helt enkelt i en elementaranalys af alkoholblandningen
och stöder sig alltså på den stora differens beträffande kolhalten, som
de ifrågavarande alkoholerna uppvisa (metylalkohol C = 37,5 XX, etyl-
alkohol C = 52,2 2). Beträffande föroreningar är förfarandet naturligtvis
minst lika känsligt som de öfriga.
Att finna ett enkelt och fullt pålitligt förfarande för dessa bestäm-
ningar är alltså ett önskemål af den allra största betydelse, icke blott
rent kemisk utan äfven vill jag säga från etisk-social sida sedt.
Uppgiften är svår, men ej olösbar. En väg, som visserligen själf knap-
past är gångbar, men som jag anser gå i rätt riktning, har inslagits af
Ref.”
Denne öfverför alkoholblandningen i motsvarande jodider, hvilket låter
sig ske kvantitativt. Behandlas dessa med metylsulfid reagerar vid vanlig
temperatur endas metyljodiden, för så vidt dess konc. ej är alltför ringa.
Det bildas alltså trimetylsulfinjodid:
CH; . J + (CH;),S = (CHz)sSJ.
Mängden af denna sulfinjodid bestämmes efter separation titrimetriskt
med silfvernitrat.
Principen för den metod, som skall föra till målet, bör alltså i stil
med den nyssnämnda vara att finna en reaktion med alkoholblandningen
(eller med enkla derivater däraf, hvari blandningen kvantitativt utan
svårighet låter öfverföra sig) där i hvarje fall skillnaden mellan metyl-
och etylderivatets reaktionshastighet är så stor, att det senares närvaro
1 Juckenack, Zeitschr. f. Unters. Nahr- u Genussmittel, 24, 7 (1912).
? Arb. Kais. Gesundheitsamt, 50, sid. 50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
