Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 1, 1888 - Prenumerationsanmälan - Konstslöjd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S KONS TSO Ö7D
blifvit beaktad; — föreningen Handarbetets vänner arbetar
troget för särskildt vår textilindustris utveckling och många
af våra mer eller mindre kända yrkes- och fabriks-idkare sträfva
ärligt för sitt yrkes höjande och förkofran i saväl konstnärligt
som tekniskt afseende; slutligen må vi icke heller glömma
våra hemslöjdares visserligen ofta undangömda, men ingalunda
betydelselösa verksamhet.
Men dessa berömvärda bemödanden, detta glädjande in-
tresse förmår dock icke mycket, om icke de spridda krafterna
kunna samlas till enig samverkan, om ej de särskilda sträf-
vandena genom en helsosam vexelverkan sättas i tillfälle att
utveckla sig till sin fulla kraft. Hittills ha emellertid dessa
rörelser saknat nödig centralisation och sammanhang.
Dä Svensk Konstslöjd nu framträder för att deltaga i
detta stora utvecklingsarbete, är det hufvudsakligast i afsigt
att befordra ett kraftige samarbete mellan alla dem, som pä
ett eller annat sätt, pä skilda områden sträfva för utveck-
lingen af vår svenska konstslöjd; eller med andra ord, för att
i sin män söka fylla den här påpekade bristen.
Vårt mål skall derföre blifva, att söka efter bästa för-
måga främja en för vår konstslöjds sunda utveckling nödvän-
dig sam- och vexelverkan mellan, å ena sidan de institutioner,
som hafva till uppgift att dels samla, bevara och ordna pro-
dukterna af flydda tiders konstflit — våra museer i Stock-
holm och landsorten — dels genom ordnade studier göra
dessa konstskatter för vår samtid fruktbärande — vära konst-
industriela läroverk —; samt å andra sidan alla dem, som på
skilda orter arbeta inom konstslöjdens olika yrken och den
stora allmänheten, pä hvars odlade konstförständ dock hela
utvecklingen ytterst och sist hvilar.
Men, för att främja denna vår afsigt, fordras icke blott
en villig medverkan från våra tecknares och skriftställares
sida, utan äfven en understödjande uppmuntran från allmän-
hetens och konsthandtverkarnes, och det är i förlitande härpå,
som vi härmed utsända första häftet af Svensk Konstslöjd.
Redaktionen.
Konstslöjd?
S
jetta begrepp är, sådant det af oss i allmänhet uppfattas,
I af ganska modern natur; likaså sjelfva det beteck-
nande ordet, hvars anor knappast sträcka sig en mansålder
tillbaka i tiden.
Visserligen är det sant, att menniskoslägtets första kultur-
sträfvanden hufvudsakligen haft och ännu ha en konstindu-
striel riktning; detta framgår lika tydligt af de fornminnen,
som för oss förtälja om de förhistoriska folkens lif, som af de
i öfrigt ofta primitiva vapen och husgeråd, som den dag i
dag är danas af nutidens vilda eller halfvilda folkstammar.
Men hvarken af desse på det lägsta kulturstadiet stående in-
divider eller af de förfinade folk, som lefde under den gre-
kiska konstens glansperiod eller den italienska renässansens
gyllene tidehvarf, ansågs konstslöjden såsom en frän den öfriga
konsten afskild art af mensklig verksamhet. Dess alster voro
för dessa menniskor helt enkelt frukter af handarbetet, och
fingo säsom sådana, genom skönhetssinnets mer eller mindre
medvetna samverkan med det praktiska förståndet, den skep-
nad och karakter, som i dag föranleder oss att inordna dem
under konstslöjdens vidtomfattande begrepp.
Det är först från midten af värt århundrade, sedan men-
niskan i större omfattning tagit de af rent fysiska krafter
drifna mekaniska organismerna i sin tjenst — sedan hennes
kroppskraft till god del ersatts af ångkraft och hennes hand-
grepp af allehanda invecklade mekanismer, samt sedan den
arbetande /rersonen å sin sida i viss mening förvandlats till
en arbetande mashfi — som de konstindustriela sträfvandena
pä ett mera medvetet sätt börjat göra sig gällande, hufvud-
sakligen i syfte »att ät industriens alster gifva en konstnärlig
skapnad».
Redan i slutet af förra århundradet och början af detta
hade på konstslöjdens område förmärkts en slapphet och stel-
het — en magerhet och blekhet, som blott alltför tydligt
antydde en tynande lifskraft; och de ansträngningar, som
gjordes för att öfverföra friskare former och färger från för-
gångna stilarter ellei fran naturen, voro blott egnade att visa,
det denna tid ej hade förmåga att låta sig befruktas — att
traditionen var pa väg att förlora sitt stödjande, förmedlande
inflytande, samt att man behöfde nya hållpunkter, nya upp-
slag’ och inpulser för ett vidare framåtskridande.
Detta nya lät heller icke länge vänta på sig; det har
kanske tydligast framträdt i den omstörtning, som maskinerna
mer eller mindre omedelbart förorsakade pä alla områden af
det menskliga arbetet. Sä blefvo handtverkerierna fabriker i
större eller mindre omfattning; man arbetade icke längre i
stycketal ät några fä, eller i dussin åt vissa klasser — man
fabricerade i tusental och åter tusental ät den stora massan,
hos hvilken de tillfredsställda behofven ständigt skapade nya,
som i sin ordning skulle tillgodoses med fabrikernas hjelp
De tids- och kraft-besparande mekaniska arbetsmetoderna,
sänkte priset på såväl nödvändighetsartiklarne som öfverflöds-
varorna, och de med hvarje dag sig allt mera fullkomnande
samfärdselsmedlen gåfvo, genom afständens förminskande, mark-
naden en utvidgning, som för närvarande kan sägas vara obe-
gränsad. Industrien säsom sådan har, stödd och ledd af den
naturvetenskapliga forskningen, intagit en ställning, som säker-
ligen inför eftervärlden skall, beteckna den såsom samtidens
mest betydelsefulla lifsyttring; ty slöjdens oupphörligt stigande
triumfer har icke blott verkat omstörtande på det rent ma-
teriela området, utan äfven öfvat ett ingripande inflytande på
det andliga.
Att konstslöjdens redan svaga traditioner under sådana
förhållanden icke längre skulle kunna hälla stånd, bör icke för-
undra. Industrien frigjorde sig från de konstnärliga elementen
och blef en nyttans lydige tjenare, och den befriade konsten
å sin sida blef allt mera hög och fri, ju mera den framskred
på den mot de oupphinneliga idealen sig höjande vägen.
Man insåg dock redan vid den stora världsutställningen
i London 1851 faran af en sådan dualism inom den mensk-
liga alstringen och vi kunna från detta år räkna uppkomsten
af ett mera medvetet konstindustielt sträfvande, hvilket säsom
sitt mål satte: »konstens tillämpning (applicerande) pä indu-
strien». Man sökte ersätta traditionernas brustna förenings-
band med tusen trådar, utlöpande frän jordens alla folk och
välden och sträckande sig århundraden, ja årtusenden tillbaka
i tiden. Man eftersträfvade att, med hjelp af dessa hoplånade
konstformer, ikläda våra moderna industrialster en skönhets-
sinnet tillfredsställande skrud. Men frukterna af denna »kon-
stens återförmälning med industrien» blefvo i de flesta fall
bastarder, visserligen för sin tid karakteristiska, men oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
