Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 1, 1888 - Konstslöjdföremål ur E. A. Bomans samlingar. Af E. G. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 s venså: xons tsl ny/)
nyhet, som blef ett kännetecknande drag för hela periodens
stil. Mot århundradets slut blef barocken emellertid genom-
gående äfven i hufvudformerna. Tyngd- och jemnvigtslagar
lemnades ur räkningen, och de delar, som skulle stödja, brötos
i en följd af krökta linier, voluter och knän; växt-, djur- och
menniskoforiner användes i allt större mängd och med allt
större frihet i stilisering, man stod på gränsen till roccocons
obundna sjelfsväld.
Till denna typ, hvilken i Frankrike fick sin fulländning
af A. Lepautre och honom följande ornemanister, hör äfven
det här afbildade bordet. Det är emellertid både i dess form-
gifning och ornamentik en viss ädel måttfullhet, som trots
barocken verkar särdeles tilltalande. Blad och voluter äro
skarpt och väl skurna, och englahufvudenas modellering röjer
en verklig konstnärshand. Att det är ett svenskt arbete torde
ganska säkert kunna antagas — ett nästan fullkomligt lika,
Att urets form i icke ringa män betingas af beskaffen-
heten hos den kraft, hvarmed det drifves, är en iakttagelse,
som kan göras frän forntidens sand- och vatten-ur, till vära
dagars elektriska tidmätare. Då i midten af i6oo-talet pen-
deln började användas i urets mekanik, blef äfven detta ej
utan inverkan på dess yttre form. Pendeluret eller pendylen
gjordes antingen stående eller hängande, den senare arten är
för sjuttonhundratalet och roccocostilen den vanligaste.
Dessa hängur, eller som de för sin typiska nedåt afsmal-
nande form kallades, car^e/s, voro lyxartiklar i de rikas hem,
och derför ofta verkliga konstverk. Vanligen utförda i brons,
ciselerade och rikt förgylda, lånade de sig liksom enkom ät
roccocons koketta, eleganta former. Också slösades i deras
dekoration med allt hvad stilen egde af finesse och gratie;
herde- och gudascener, genier, blommor och blad och framför
allt dessa roccocons nyckfulla »rocaille»-ornament sluta sig
N:o 1. N:o 3.
ehuru eget nog ofullbordadt, i det vingarne aldrig blifvit till-
satta, finnes i herr Chr. Hammers samling, dit det kommit
från ett gammalt svenskt herresäte — skulle man väga en
gissning om »mästaren», så kan det ha utgått frän den verk-
stad, som enligt ett nyligen funnet »adresskort» af bröderna
Gustaf och Kristian Precht innehades vid Nygatan i Stock-
holm.
Detta bord har i senare tid kopierats mer än en gäng,
en dylik kopia utförd af A. Lundmark fans äfven i Bomans
samling, en annan något förstorad, finnes hos en konsthand-
lare i Stockholm. Det här beskrifna originalet eges numera
af H. K. H. Kronprinsen.
N.o 2. Ett väggur af förgyld brons, hvilket inköpts af
H. M. Konungen och för närvarande har sin plats i stora
matsalen å Stockholms slott.
j till en ram omkring urtaflan. Ett i hög grad typiskt exempel
pa denna dekoration är det här afbildade dyrbara vägguret
i med dess Diana, amoriner och guirlander af rosor och tusen-
skönor, som slingrar sig ned genom spetsens ^)-oeai//es». Ur-
taflan är signerad »Myniet ä Paris». Pjesens hela höjd är 92
cm., dess största bredd 51.
N:o 3. Kandelabrar af brons, numera tillhöriga herr A.
Lundin i Stockholm. Amorinerna, som stå på delvis förgylda,
delvis mörka postament och uppbära de helt förgylda Ijus-
armarne, äro modellerade af Jacques Philippe Bouchardon, och
gifva en god föreställning om denne mellan barocken och
roccocon stående konstnärs stil. Ett par dessa lika kande-
labrar, ehuru af ännu mera imponerande proportioner, finnas i
nedre stora galleriet ä Stockholms slott.
E. G. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
