Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 2, 1889 - Carl Fredrik Carlman †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INNEHÅLL: Carl Fredrik Carlman. f. — Några ord
IV. — Våra planscher: Prydnadssköld. Trenne
möte. — Från museer och samlingar.
om konstsnickeriet pä Köpenhamnsutställningen ,888. - Sveriges konstslöjd på Kjöbenhavnsutställningen.
^rafvardar. Kopparbacken. Panelningar. — Svenska slöjdföreningen. — Notiser. — De tekniska lärames
Carl Fredrik Carlman.
H
jet har ofta framhållits, att vår nuvarande guldsmeds-
Aousi icke är hvad den borde vara, icke fullföljt sina
ända från hedenhös gående goda traditioner, att åtskilliga af
våra juvelerare endast varit »återförsäljare med reparations-
verkstäder» o. s. v. Vi hafva dock alltid egt en eller annan
yrkesman, som uppehållit denna industrigrens ut-
öfning och till dessa kunde vår närvarande tid i första rummet
räkna den man, hvars bild vi här ofvan återgifvit, men hvars
konstförfarna händer nu funnit hvila i dödens ro.
Carl Fredrik Carlman föddes i Stockholm den 27 oktober
1831. Sina första läroår fullgjorde han hos ordensjuveleraren
Fru Hjortsberg; begaf sig redan år 1849 till Paris, der han
under fyra års tid hos åtskilliga framstående guldsmeder stu-
derade sin konst i alla dess olika branscher; förestod efter
hemkomsten några år den Hjortsbergska affären och blef år
1855 sin egen. Efter fru H:s död blef Carlman ordensjuve-
lerare, en-befattning som han innehade ända till sin död.
Det var dock ej såsom ordensjuvelerare Carlman skulle
göra sig ett namn, denna massfabrikation af enahanda saker
är ju ej heller egnad att utveckla något egentligt konstnärs-
skap; utan det vargenom sina mera personliga arbeten, dessa
»på lediga stunder» utarbetade enastående konstslöjdföremål,
som han gjorde sig känd och erkänd såsom den inom sitt
område mest framstående konstidkaren i vårt land. Och det
egendomliga med denna C:s verksamhet var, att han blott
arbetade på — sin egen beställning, blott för att tillfreds-
ställa sina manga idéer och sin stora arbetslust. När verket
slutligen var fullbordadt, ville han ej släppa det ifrån sig, det
fick qvarstanna hos sin upphofsman och öka hans samling
och, dä denna understundom var utlemnad för att på någon
exposition vittna om svensk konstskicklighet, »gick C. riktigt
och längtade efter sina barn».
Vi hafva tillförene (häft. 3—4, ärg. 1888) redan omnämnt
nagra af Carlmans arbeten, vi vilja här blott uppräkna de
mäst betydande: beslagen med förgyldt
silfver och prydd med emaljer och äkta stenar; Graverad
Nauli7ussnäc/ea med niellerad fot i form af en delfin; Pokal
af skulpteradt kokosskal, infattadt i förgyldt silfver (atb. i
Svensk konstslöjd, häft. 3 pl- 2, 1888); Prjvkeskamia af
skulpteradt elfenben; Vas af perlemor, beslagen med förgyldt
silfver, besatt med äkta stenar; Pvärae kaa/ior af skulpteradt
kokosskal; Prjrkeskorn af förgyldt och oxideradt silfver, efter
motiv af det »oldenburgska hornet» i Köpenhamn samt 7
köo-a oc/i en låg- skål a/ jas/>ls, beslagna med förgyldt silfver,
emaljeradt guld och besatta med äkta stenar.
Denna förteckning visar oss tillfullo Carlmans stora mång-
sidighet och han uppnådde särdeles stor skicklighet inom
de olika arbetssätt, som han pröfvade. Då man besinnar att
han i åtskilligt var hvad man säger sjelflärd samt tillfölje af
vara sma, fattiga förhållanden saknade denna omgifning af
uppmuntrande konstbeskyddare och täflande yrkesbröder, som
i de större, rikare länderna är konsthandtverkarens element,
sa kan man ej undra på om hans arbeten ej alltid nådde den
höjdpunkt, till hvilken de under lyckligare förhållanden bort
kunna bringas. Hans verk vittna emellertid om en sant
konstnärlig begäfning, om en arbetsglädje och kärlek till yr-
ket, hvarföre han bör kunna uppställas såsom ett efterföljans-
värdt exempel för vära konstslöjdidkare. Hans arbeten rönte
ock erkännande senast på utställningen i Köpenhamn, der han
erhöll högsta belöning. År 1882 blef Carlman riddare af K.
Wasaorden.
Det sista arbete som lemnade Carlmans flitiga händer var
en skäl af jaspis, beslagen med förgyldt silfver, belagd med emal-
jer i hvitt, rödt och grönt samt besatt med äkta stenar. En kri-
stallskäl af ungefär samma storlek och med liknande dekoration
hade han under arbete, dä han nedlades på sjukbädden för att
aldrig mera fatta punsen, grafstickeln eller bläsröret. Carlman
lemnade detta jordiska den 3:dje april 1889, närmast sörjd af
maka och barn, deraf 4 döttrar, af hvilka tvänne med fram-
gång egnat sig ät gravering i metall, samt en son, som trädt
i fadrens fotspår och hvilken vi hoppas skall upptaga och pä
ett hedrande sätt bevara den goda traditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
