Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 2, 1889 - Våra planscher - Verldsutställningen i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S J/EÄ^SK A’ONS rSL Ö 15
den motsatta sidans mindre rika profilering och ornering.
Handtagen hafva tydligen tillkommit under en senare tid, då
kärlet fått en annan mera sjelfständig användning (såsom vin-
kylare?). Den drifna ornamentiken är kraftigt behandlad och
noga inkomponerad å de olika ytorna.
Vi/iiy/aren. har fullständigt bibehållit den gifna totalfor-
men. Inskriptionen har bortfallit och ersatts af en krusig bord
på insidan af kärlet; rundstafven prydd med en bladkrans om-
sluter hela vinkylaren; likaså den i låg relief hållna växtslin-
gan, hvilken i hufvudsak består af samma detaljmotiv som
den å förebilden. (Dessa skulle äfven med fördel kunna er-
sättas med strängt stiliserade vinranksblad och drufklasar).
Denna fris visas utbredd å vår plansch för att orneringens
detaljer tydligare skola framträda.
Pl. 4. Panelade eller med trä beklädda väggar före-
kommo först i den medeltida bostaden, der de bidrogo att
skydda mot drag samt minska den kyla, som spridde sig från
de tjocka, starkt värmeledande stenväggarne, pä samma gång
bostaden härigenom fick ett hemtrefligare, varmare utseende.
Dessa paneler sträckte sig en manshöjd eller ännu mera uppåt
’’äggen och der de slutade vidtog den rappade, oftast med
målningar dekorerade väggen. Under renässansen användes
denna väggbeklädnad med stor förkärlek, dels endast täc-
kande den nedre delen af väggen, under det att den öfre
pryddes med väfda tapeter (flamska väfnader) eller målningar,
eller ock i en senare tid öfverspändes med gyllenläderstapeter
— dels äfven sträckande sig öfver hela väggen ända upp till
det med bjelklag delade eller i kasetter indelade trätaket. Panel-
ningens dekorering var af många slag, men man återfinner
nästan altid en tredelad uppställning, bestående af en sockel,
sjelfva panelens hufvudyta, oftast medelst ramverk indelad i
vertikala fyllningar samt ett afslutande listverk, som under-
stundom bildade en framspringande hylla eller kröntes af en
ornerad kam. Under förra århundradet spelade panelen ej
någon sjelfständig roll och försvann i och med de antika
stilarternas återupplifvande.
Vår tid har bland allt det myckna den upptagit frän
gångna tider äfven begagnat sig af väggpanelen särskildt vid
dekoreringen af våra matsalar, tamburer samt dagligrum och
»herrns rum», och det kan ej heller nekas att denna vägg-
beklädnad är både praktisk och, om den rätt användes, i hög
grad bidragande till bostadens trefnad och prydlighet. Men
man ser ofta nog vid panelens anordnande fel begås, som helt
och hållet omintetgöra den åsyftade effekten eller åtminstone
inverka störande. Så får man understundom se paneler, som
upptaga halfva väggens höjd och sålunda klyfva rummet i
tvänne lika delar, en tudelning som i grund förstör rummets
proportioner och åstadkommer en tröttande enformighet. Man
bör derföre alltid tillse, att ettdera panelen eller den öfver-
liggande väggytan blir rådande och att dessa partier komma
i ett riktigt förhållande till hvarandra.
En annan delning, som ej heller är fördelaktig, inträffar
om man låter panelen sluta just i synranden för en person i
stående ställning eller ungefär 1,60 m. från golfvet. Panelens
öfverkant ter sig då såsom en vågrät linie, samt förtager
rummet en del af dess perspektiviska verkan, emedan denna
hufvuddelningslinie vid gåendet ständigt bibehåller samma läge,
under det att synpunkten förändras och rummets öfriga par-
tier vexla i perspektivisk effekt. — Man finner också ofta, t.
ex. i matsalar paneler med afslutningshylla, som oafbrutet löper
fram öfver större väggpartier; detta verkar enformigt och ger
lätt intryck af utskänkningslokal, sä mycket mera om man
finner den fortlöpande hyllan nästan uteslutande upptagen af
dryckeskärl. För att nu undvika detta och göra panelen mer.i
lefvande — mera till hvad den bör vara; en förmedlare mellan
rummets väggar och dess möblemang, bör man å ena sidan
lata den organiskt ansluta sig till dörr- och fönsteromfattnin-
gar samt till andra mer eller mindre väggfasta föremål såsom
hängskåp, hyllor, taflor, speglar m. m. samt å andra sidan pä
ett lämpligt sätt afbrytas af och lämpas efter rummets större
möbler, exempelvis skänkar, skåp, soffor och andra mot väggen
stående möbler. Då panelen afslutas med en hylla, är det ej
»nödvändigt» att denna löper rummet rundt; tvärt om blir
intrycket hemtrefligare och mera pittoreskt om denna hylla
endast dä och då framspringer, t. ex. ofvan om ett bord, en
soffa, en kista eller annat, med hvilket densamma kan bilda
en behaglig grupp eller å andra lämpliga ställen. Genom en
sådan fördelning af hyllan blir det också lättare att anordna
de prydnadsföremål, som hon är ämnad att bära, i omvex-
lande, öfverskädliga grupper; något som knappast låter sig
göra med de långa fortlöpande hyllorna.
Angående panelens ornering, är dess indelning i ram-
verk och fyllningar den naturligaste, såsom framgången ur
sjelfva konstruktionen, och tillåter en nästan obegränsad
mångfald lösningar. Att förse speglarne med målade orne-
ringar i lasurfärger, hvarigenom dekorationen far utseende af
inläggning, är mycket att rekommendera (der ej en verklig
intarsia kan åstadkommas). Den skulpterade ornamentiken
ställer sig i allmänhet dyrare än den målade, men hålles or-
namentet i plan relief, sä att de ornamentala formerna fram-
ställas med gravyr och bottnarne pickeras, bör kostnaden ej
bli alltför stor och effekten särdeles god och — varaktig.
Hufvudsaken vid orneringen är dock lugn och enkelhet, ty
panelen är ju alltid blott en del af väggen och bör såsom
sådan kunna träda i bakgrunden utan att sjelf förlora derpä.
Vår plansch framställer en panelanordning, som finnes
använd i en tambur till en privat våning uti Stockholm.
Såsom synes sträcker sig den egentliga panelen ungefär en
manshöjd uppför väggen samt afslutas med ett på konsoler
hvilande, framspringande parti, ämnadt till hattarnes förvar,
och på undersidan deraf se vi de krokformiga rockhängarne
anbringade. Panelen omsluter hela tamburen, men hyllpartiet
löper blott utmed ett par af väggarne. I sammanhang med
panelens listverk stå hufvuddörrarnes omfattning under det att
åtskilliga mindre dörrar sammansmälta med panelklädseln, så-
lunda bildande en slags lönndörrar, hvars tillvaro endast husets
folk hafva af nöden att känna. Planschens tydlighet torde
göra någon vidare förklaring öfverflödig. Panelen är utförd
efter arkitekten O. Lindbergs ritning af snickaren O. Nilsson.
Man torde kunna tänka sig en ytterligare utveckling af
denna tamburpanel. Genom att utflytta panelen ungefär 0.30
m. från sjelfva väggen skulle man åstadkomma ett slags skåp
eller förvaringsrum för ytterplaggen, som ingalunda fara väl
af att hänga blottade i en mycket trafikerad och ofta dam-
uppfylld tambur. Platsen för hufvudbonaderna borde äfven
kunna tillslutas med dörrar och i sockelhyllan skulle ytter-
skodonen finna sin plats. Man är visserligen så van vid
att våra tamburer skola se ut som garderober, att en för-
ändring i ofvan antydda riktning kanske för mänga skulle
medföra en känsla af »tomhet», men den skulle otvifvelaktigt
äfven medföra klädesplaggens bevarande och en större pryd-
lighet i vära vanlottade tamburer, som sällan äro hvad de
borde vara: en entré till sjelfva våningen.
Den gamla rustning, som är uppstäld i ett af tamburens
hörn, stär der »ej blot til lyst». Den tjenstgör nemligen som
värmeapparat i det att den genomlöpes af ett värmeledningsrör.
Verldsutställningen i Paris öppnades med stor högtid-
lighet den 6 maj, ehuru den dä ej var färdig och ej tros blifva
det fullständigt förr än i juli månad. Den synes emejlertid
på alla områden komma att öfverglänsa alla sina föregångare
samt blir i så fall ett ojäfaktigt bevis emot dem, som påstå
att de stora expositionerna spelat ut sin roll. Värt fosterland
hör till de fä civiliserade länder som ej ansett sig kunna del-
taga i den mellanfolkliga täflingen. Det oaktadt äro vi inom
konstafdelningen, tack vare energiska ansträngningar af några
bland våra konstutöfvare, godt representerade och några en-
skilda fabrikanter och handtverksmän hafva på egen hand
uppträdt på vädjebanan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
