Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 3, 1889 - Conrad Theodor Svanberg †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
‘^VENSK^
KONSTSLiÖJD
■0iiSAifm-2)£tr-mMssÄ •/wr/z/7i2K7’/aiAMAz>^’si
U^vfuaYe-:
Haft. 3 1889.
INNEHÅLL: Conrad Theodor Svanberg f- — Några ord om ornamentets betydelse. Från verldsutställningen i Paris. — Vära planscher- Gaslykta frän Hn
köpings domkyrka. Ritningar till silfverkärl. Gammal’ dörr frän Stockholm. — Om skyltar och skyltinälning. — Grefve Axel Bielkes konstinkön
Notiser. — Från museer och samlingar. — Breflåda.
OBS.! Genom redaktörens sjukdom har detta häftes ut^ifvande blifvit försenadt.
Conrad Theodor Svanberg.
elt.a namn är säkerligen kändt öfver hela vårt land och
har särskildt inom Sveriges handtverkskår vunnit ett
anseende och en betydelse, som väl knappast något annat under
de senaste tjugu åren. Svanberg
föddes den i6 september i8i6 i
Stockholm der hans fader var en
framstående bokbindare. Redan
tidigt egiiade han sig åt sitt yrke
och arbetade under sin lärotid hos
spegelfabrikören och förgyllaren
Olof Frisk, utbildade sig vidare i
utlandet, hufvudsakligast i Paris
samt blef redan vid 22 års ålder
»sin egen». Han uppdref sitt yrke
i betydlig grad och var på sin tid
den främste man i sitt fack. Sär-
skildt de första 30 åren af hans
nära femtioåriga verksamhet som
yrkesidkare erbjöd en myckenhet
arbeten inom hans bransch; ty
det var under denna tid som snart
sagdt alla kyrkor i Sverige skulle
dekoreras i hvitt och guld och
Svanberg blef den åt hvilken åt-
minstone alla större mera makt-
påliggande förgyllningsarbeten upp-
drogs. A Stockholms och Drott-
ningholms slott har äfven Svan-
berg utfört arbeten som vittna om
stor yrkesskicklighet och smak.
Den störs’.a förtjensten om
värt handtverks höjande har dock
Svanberg inlagt såsom ordförande
i Stockholms stads handtverks-
förening. Han kallades till denna
ansvarsfulla plats år 1865 i ett
ganska kritiskt skede. Aret förut
hade näringsfriheten fått fria tyg-
lar och man befarade att detta
skulle medföra menliga följder,
som i möjligaste mån måste före-
kommas; , och på samma gång
skulle man samla sina krafter för ett värdigt uppträdande på den
Nordiska expositionen i Stockholm det följande året. Svanberg
stod profvet och har med kraft och heder allt sedan varit handt-
verksföreningens förste man. Han egde ock i hög grad de gäfvor
som erfordras för att stå i spetsen för en handtverkarekorpora-
tion, inom hvilken han alltid förstod att sammanhålla och be-
herska de olika elementen — utanför hvilken han alltid stod
såsom en värdig och fullödig representant for densamma. Han
ifrade för yrkesskicklighetens fulländning och särskildt den s. k.
mindre industriens utveckling, men
han var en stor motståndare till
den allt för stora frihet, som han
ansåg närma .sig till sjelfsvåld och
förorsaka oordning. Vid de stora
allmänna industriidkaremötena i
Stockholm, Göteborg och Örebro
utsågs han äfven att föra ordet
och hans krafter togos i anspråk
hvarhelst det gälde de svenska
handtverkarnes bästa eller det
svenska handtverkets heder; så-
lunda var han under en tid leda-
mot af slöjdskolans (n. m. Tek-
niska skolan i Stockholm) styrelse,
V. ordförande i Borgarskolans un-
dervisningsråd o. s. V. Han var
ledamot af utställningskomitéerna
för Sverige.s deltagande i exposi-
tionerna i Köpenhamn 1872, Wien
1873, Philadelfia 1876 samt en af
anordnarne af utställningen afkraft-
och arbetsmaskiner i Stockholm
1886.
Men det var ej blott på det
industriela området som Svanbergs
arbetskraft, insigter och erfarenhet
togos i anspråk, han blef 1864 en
af Stockholms stadsfullmäktige
samt bevistade riksdagarne 1867
—69 såsom ledamot af andra kam-
maren, nioärperioden 1875^—83 så-
som ledamot af första samt intog
åter en plats pä stockholmsbänken
i andra kammaren 1888. Vid inne-
varande års riksdag motionerade
S. om ändring i lotteristadgan till
förmån för industrilotteriers anord-
nande; denna motion blef emeller-
tid afslagen och kort derpå nedlades Svanberg på den sjuk-
bädd, som blef hans dödsläger. Man kan sålunda säga att
han dog på sin post, i sista stunden arbetande och stridande
för hvad han ansåg rätt och gagneligt för den svenska indu-
strien. Hans minne skall sent blekna inom Sveriges handt-
verkskär och länge lefva uti Stockholm.s handtverksförening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
