Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 1, Årg. 3 (1891) - Japansk dekorationskonst. Af E. Folcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 y£JVSJ^ KONS TS£ Öyn
harmonisk utbildning ståt på höjden af en ursprunglig kultur,
såsom under Greklands blomstringstid.
Då Japan för ej femtio är sedan öppnades för vesterlan-
det, var det i besittning af en dylik hög och ursprunglig kul-
tur, och dess konst hade af denna fått sin stämpel. En för-
fattare i Gazeiie éeaiix ar/s har nyligen anstalt en jem-
förelse mellan Japans konst och Greklands och dervid funnit
högst slående likheter. Särskildt i grekernas vasmälningar.
d. V. s. den art af deras rent dekorativa konst som helast
kommit till vår kännedom, har han sä väl i ornamentik som
figurframställningar uppdragit paralleler med Japanska bild-
ningar af samma art. Han har hos figurerna funnit samma
rörelser, samma sätt att i liknande situationer föra sin kropp,
med ett ord, hos de sä långt till tid och rum skilda ländernas
konstnärer samma sätt att se naturen, samma medel att äter-
gifva den; han har vidare i den Japanska linieornamentiken
återfunnit meandern, kyman, hakekorset m. fl. grekiska
former. Han har häraf visserligen icke dragit den djerfva
slutsatsen, att de båda folken under nägon tid kunnat stå i
någon förbindelse med hvarandra, men han har framkastat
möjligheten af att de i en aflägsen forntid hemtat formtankar
frän en gemensam källa, i Asiens inre, det hemlighetsfulla
urlandet för all mensklig bildning. Månne vi dock ej snarare
i dessa fenomen ha att göra med de sjelffallet liknande resul-
taten af konstdrift hos folk som med endast naturen till
lärare och med de enklaste medel söka efterbilda den omgif-
vande verkligheten, eller medels enkla linie-
sammanställningar bilda en ornamentik. Ar
det ej samma fenomen som återfinnes deri
att barnet, dä det först fattar pennan, det må
nu bo i Sverige eller i Californien, i Ryssland,
eller Mexico, ritar sin »gubbe» på samma sätt.
£n väsentlig likhet finnes dock mellan
Japans konst och Greklands eller rättare mel-
lan de båda folkens konstnärliga skaplynne.
Om vi med hjelp af Hellenernas arkitektur,
som i så många herrliga verk har bevarats
ända till vära tider; af deras skulpturs oupp-
hinneliga mästerverk, och alstren af deras vidt
utgrenade konstindustri, allt detta belyst af
deras rika literatur — om vi af detta skapa
oss en bild af deras lif, af deras sätt att se
och uppfatta verkligheten, så finna vi ett folk,
för hvilket det sköna var en makt, som ej blott
egde deras dyrkan såsom personifierad gu-
domlighet utan hvars lagar med nödvändighet
följdes i det minsta liksom i det största — ett
folk af konstnärer. Ganska lika är den bild
vi få af det Japanska folket, sådant det för
femtio är tillbaka uppenbarade sig, sådant vi
se det i belysning af dess konst och af deras
berättelser, som besökt landet. Samma skön-
hetsmedvetande icke blott hos målaren, som
andre
några
pä det fina sidenet — deras tafvelduk —
med oefterhärmlig konst afbildar naturen, eller den
som på det simpla lerkärlet eller papperssolfjädern med
flygfigä drag tecknar det enklaste mönster, utan hos alla
och äfven i hvardagslifvets smä förhållanden. Den japanska
bostadens inredning är som bekant i jemförelse med var
ytterligt enkel — några pappersskärmar, några väggfasta hyllor.
en halmmatta på golfvet — se der hela möblemanget, men
— och det är ju också ett tecken till skönhetssinne, — der
herskar den mest skrupulösa renlighet äfven hos de fattigtste.
Det enda som i ett dylikt rum skulle motsvara hvad vi kalla
en lyxartikel är en vas med några blommor, en blommande
körsbärs- eller äppelgren en lilja eller någon af de »sju höst-
blommorna» från skogsängarne bland bergen. Men så drifves
också konsten att ordna dessa blommor till fullkomlig virtuo-
sitet; husets damer tillbringa långa stunder af dagen med
denna syssla, och barnen få redan tidigt öfva sig att efter för-
läggsritningar sammansätta blommorna på det verkningsfullaste
och smakfullaste sätt — så berättar den bekante engelske
skriftställaren Edwin Arnold, hvilken tillbringat en längre tid
i Japan och lemnat några högst sympatiska skildringar från
lifvet der. Ett annat exempel på denna den fina smakens
allmänlighet hos japaneserna. Den engelska målaren och
etsaren Mortimer Mempes, som för ett par ar sedan besökte
Japan — säkerligen den förste europeiske konstnär som för sin
konsts skull gjort den resan — berättar pa ett ställe, hurusom
han en dag skaffat sig några vackra solfjädrar och just gruppe-
rat dessa pä sin vägg till sin egen fullkomliga be-
låtenhet, då han i sin lille japanske betjentgos-
ses ansigte märker ett uttryck af ytterligt miss-
nöje; han frågar, hvad som står på och får sva-
ret, att sojfjädrarne inte äro vackert uppsatta.
Gossen, som får tillåtelse att göra om det ef-
ter eget tycke, griper sig an med största all-
var, och efter tvä timmars profvande och
ändrande har han åstadkommit ett arran.
gement, hvilket Mr Mempes säger helt
enkelt är oöfverträffligt. Man
skrattar och tycker kanske,
det är löjligt att offra sä ,
lång tid på en sådan små- ’
sak. Det var endast ett
exempel på det hos japanesen inneboende sinnet för det sköna.
Och om vi jemföra den japanske gossens arbete med månget
mödosamt hopkommet konstverk i olja eller aqvarell pä våra
egna salongsväggar, sä vågar jag hålla före att de två tim-
marne ej böra anses så illa använda och deras resultat mera
tillfredställande.
Men lät oss återupptaga jemförelsen med Grekerna —
jag tror, att vi derigenom lätt skola komma till hvad det är
som karakteriserar den japanska konsten och hos den verkar
så uppfriskande och tilltalande på en modern menniska.
Vi sågo den likheten mellan greker och japaneser att de
båda egde detta starkt utpreglade skönhets-
medvetande, att de båda stodo på höjden al
en ursprunglig nationel konstutveckling —
men dermed är likheten slut. Religion och
verldsåskådning, klimatiska förhållanden och
racernas skiljaktigheter i yttre och inre af-
seende bilda motsatser som inverka på och
återkomma i deras konst. Tvänne ord skola
klargöra för oss, hvari denna skilnad består
\ — Grekernas konst är idealistisk, Japaneser-
Ä nas realistisk. Greken stiliserar, äfven då det
} gäller direkt afbildning af naturföremålen. Ja-
S panesen går naturen rakt på lifvet och fram-
/7 ställer den sådan den synes honom. Greken
/ är sträng, allvarlig, ädel, fin; Japanesen är
käck, nyckfull, kokett, smånätt. Betrakta å
ena sidan en amfora eller lekytos å den an-
dra en Hana-iké (blomstervas). Det grekiska
kärlet stiger upp i sträng och ädel profil, det
omgifves i regelbundna zoner af djur och
figurframställningar eller eurytmiskt återkom-
mande ornamentsmotif, och den brända lerans
egen gula eller röda färg brytes endast mot
en mörkare nyans eller mot svart. Den ja-
panska vasen springer upp i kraftig svängning,
den är möjligen delad, men dä helt nyckfullt
på tvären, af ett ornamentalt bälte och på
sidorna om detta synas i några medaljonger
ett landskap en blomma eller figurer, och dess
glänsande yta skimrar i regnbågens finaste nyan-
ser. Tvänne fullkomliga motsatser, och dock till-
fredställa både vår skönhetskänsla i lika grad och
hos båda fins ej en kontur ej en linie som är oskön.
Ty skönhetslinier fins det ej blott en det fins
tusenden, skada blott att det finnes lika manga
af det motsatta slaget och att konst och konstin-
dustri under vissa förhållanden så ofta skola råka
att begagna sig just af dessa.
Det karakteristiska för Japans konst är dess
naiva realism och samma egenskap återkommer i
form af naturalism i dess dekorativa konst, dess
ornamentik. Hvarje ursprunglig ornamentik hem-
tar sina motiv direkt från naturen och den natura-
listiska stilen är i denna mening den äldsta. Fran
en dylik början har vesterlandets ornamentik un-
der en oafbruten utveckling blifvit hvad den nu
är. Den ena konststilen har efterträdt den andra,
upptagit dess motiv ombildat dem och efterlemnat
dem ät en följande. Sålunda har den menskliga
fantasien genom stilisering och idealisering om-
skapat naturen och danat hela denna nya verld
af konstformer, som omger den moderna menni-
skan. Den har af caprifoliets blomma format en
palmett, som nu pryder hvarje taklist i våra rum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
