Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 1, Årg. 3 (1891) - Industriutställningen i Göteborg 1891 - Ett ord i lotterifrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sy£NSA KONSTSLÖyn
Industriutställningen i Göteborg I89I.
estyrelsen för denna utställning består af tvänne komitéer, den ena
utsedd af Tekniska samfundet, den andra af Handtverks- och in-
dustriföreningen. Bestyrelsen har inom sig valt vissa ledamöter,
som utgöra ett s. k. verkställighetsutskott.
Verkställande utskottet har bestämmande rätt i de flesta angelägen-
heterna, och hela bestyrelsen sammankallas endast i frågor af större
vigt. Ordföranden i bestyrelsen väljes särskildt vid hvarje sammanträde
och i verkställande utskottet är grosshandlaren P. E. Lithander ordförande
och professor A. Wijkander vice ordförande. Komrnissarie för utställ-
ningen är ingeniör Artur Lefller, hvilken äfven tjenstgör som sekreterare
i utskottet.
Den ulställningsbyggnad, som är ämnad att uppföras och för hvil-
ken de af arkitekten Adrian Peterson uppgjorda ritningarna nyligen an-
tagits, beräknas komma att kosta 53,800 kr. Platsen för utställningen
blir, som bekant, mellan Parkgatan och Allén, grosshandlaren I. Ekmans
villa och Stureplan, jämte en del af Parkgatan, och ett område af 5,000
kv.m. på Exercisheden disponeras.
Tills i medio af November hade för industriafdelningen inkommit
anmälningar från 307 utställare, hvilka komma att upptaga ett område
af 1,791 kv.m. och dessutom en väggyta af 64.3 kv.m.
Utställningen öppnas den 1 Juli nästa år, men utställarne böra ha
sina föremål inlämnade i medio af juni. ’
Vid ett föregående sammanträde inom verkställande utskottet be-
slöts, att frän hela Sverige utställare kunna deltaga i industriutställningen,
såvida de anmälts af någon utställare i vestra Sverige, och för bygg-
nadsutställningen, som gäller för hela Sverige, böra utländska föremål
anmälas af svensk utställare. Anmälningar mottagas till årets slut.
Platsen är fri för utställare.
Verkställande utskottet har hos Kongl. Maj;t begärt tillstånd att
vid utställningen anordna ett lotteri enligt tombolasystemet samt att ett
postkontor skall upprättas inom utställningsområdet.
Utom de sedvanliga prismedaljerna till utställare komma särskilda
belöningsmedaljer att tillställas verkmästare och arbetare, soin visat
framstående yrkesskicklighet vid förfärdigande af utställningsföremålen.
Detta är en anordning som synes särdeles välbetänkt och är värd allt
erkännande, ty ofta nog är det den i det fördolda arbetande konstslöjd-
idkaren som vinner priset — ät sin principal.
Ett ord i
V
i påpekade redan i vårt förra nummer vigten deraf, att
möjligen blifvande industrilotterier sättas under en för all-
mänheten betryggande kontroll såväl hvad vinsternas konstnärliga
som reela värde angår. Ett på våren utspeladt lotteri föranleder
oss att nu ytterligare med några rader beröra denna för vår
konstslöjd vigtiga fråga, och vi lemna en insändare ordet:
En guldsmed i Söderhamn vid namn C. J. Jakobson hade under
förra året anordnat ett konstindustrilotteri, hvari vinsterna utgjordes af
en mängd silfverföremål till större delen bildande en kaffeservis. Vin-
sterna voro äfven utställda här i Stockholm under några veckor af Mars
månad samt företedde sorgliga exempel på hvad bristande teknisk dug-
lighet och frånvaron af konstnärligt omdöme i förening kunna åstad-
komma. Det var i sanning smärtsamt att se, huru den goda viljan här-
vid i allmänhet svikits af förmågan; huru ett i sig sjelf dyrbart material
misshandlats både i tekniskt och konstnärligt afseende. — Och trots detta
icke blott icke klandrades utan till och med berömdes detta fuskarbete af
en stor del af den svenska pressen. Detta visar att det ännu torde dröja
innan vår press kan lemna något säkert stöd åt den verkligt konstnär-
ligt öfvade slöjden; och man gör sig vidare den frågan: hvarföre tego
alla konstslöjdens skrifvande målsmän, ansägo de saken altför betydelse-
lös? — då ha de ej fattat frågans hela vigt, ty här om någonsin hade
ett ord varit på sin plats, då ju industrilotteriinstitutionen häller på att
födas. Oss veterligt har blott en insändare >Fackman» i »Morgontidnin-
gen» påpekat detta lotteris »oegentliga» beskaffenhet, i det han påvisat
vinsternas underhaltighet såväl hvad utförande som komposition beträffar
som ock dess oskäligt höga värdering. Hr J. försökte sedan att försvara
sig mot de gjorda anmärkningarne och det är med anledning af detta
märkliga »Genraäle», som vi härmed anhålla om plats för några rader.
Såsom svar på anmärkningarne angående arbetets underhaltiga be-
skaffenhet i konstnärligt afseende vädjar hr J. till »den svenska tidnings-
pressens och andra konstkännares orubbliga omdömen om, att J:s arbete
ur konstnärlig synpunkt är berättigad! af välförtjent bifall». Men några
namn nämnas ej; det skulle dock varit af stort intresse att fä veta, hvilka
desse »konstkännare» äro, som på ett så skamligt sätt inbillat en okunnig
yrkesman, att de arbeten han framalstrat voro konstverk, och icke nog
dermed, ty äfven den lottköpande publikens smak har blifvit förvillad,
och den lotteribeviljande myndigheten vilseledd.
Hr J:s förklaring angående förhållandet mellan vinsternas värde och
lotternas var af den beskaffenhet, att den borde afhålla hvarje förnuftig
menniska att taga lotter på sådana lotterier som det af hr J. anordnade.
Först säger hr J. sig »ej vara någon räkenskap skyldig» för huru han
behagar värdera sina vinster, eller för de extra utgifter, han anser lämp-
ligt pålägga lotteriföretaget, eller för den extra vinst, han kan göra sig
tillgodo såsom »konstnär»(?). Är nu emellertid detta hr J:s påstående
sant, så är det verkligen ett uttalande som bör beaktas af dem, som skola
utarbeta en ny lotteriförordning. Ty om något kan få namn af lotteri-
skoj, så är det väl detta, att en person eller förening kan opätaldt genom
öfvervätdering af vinsterna afhända en godtrogen allmänhet en summa
nästan tre gånger större än det värde, som lotterianordnaren sjelf erkänt
vara det verkliga. Bör han ej för sådant vara någon räkenskap skyldig?
Bör det ej sättas någon gräns för denna värdering? Bör det ej finnas
någon myndighet, som öfvervakar att det äfven är »rent spel» i vära
tillåtna lotterier?
Hr J:s siffror tala ett tydligare språk än hans svaga försvar. Hr J.
erkänner som sagdt att sjelfva pjesernas värde kan beräknas till 12,500
kronor, och är häri öfverens med »Fackman» (= hr F. Malmberg, som
beräknat silfvervärdet til) 3,500 kronor och arbetet under förutsättning
att det utförts af våra skickligaste konsthandtverkare till 9,000 kronor).
Annonskostnaderna beräknar hr J, till omkring 4,500 kronor, en i och
för sig ganska respektabel summa eller mer än tredjedelen af vinsternas
värde. Lägges härtill vinsternas värde så erhålla vi en verklig utgifts-
post af 17,000 kronor motsvarande lika många lotter ä 1 krona. Hr J:s
hufvudkommissionär för lotiförsäljningen erhöll 25 proc, i provision å de
lotter som försåldes genom honom och »detta jemte den provision hr J.
sjelf lemnade vid högre reqvisitioner af lotter» belöpte sig till — 10,000
lotterifragan.
kronor. Antaga vi nu att 9,000 af lotterna försäljas genom hufvudkom-
missionären, så är det lätt att beräkna, att han dessutom för att få in
sina 25 proc, måste ytterligare försälja 2,250 lotter; likaså måste hr J.,
om han »vid högre reqvisitioner» lemnar den högsta provision som an-
ständigtvis kan ifrågakomma eller 33j proc., utom de återstående 8,000
kronorna vara betänkt på att återförvärfva denna provision, och måste
för den ändan utsläppa 2,670 lottsedlar ä 1 krona. — Provisionen kom-
mer sålunda att blifva i det närmaste hälften så stor som hr J. beräknat,
eller 4,916 kronor, i rundt tal 5,000 kronor. Detta gör en slutsumma af
22,000 kronor.
Hr J. fortsätter emellertid sina beräkningar och kommer till en slut-
summa stor 27,000 kronor (= 12,500 -|- 4,500 -t- 10,000). Men ännu felas
det för honom 8,000 uti det iippgifna värdet(?). Efter Bår beräkning
felas det 13,000 kronor, sålunda mera än vinsternas af hr J. sjelf erkända
aerkliga värde. Den felande summan måste hr J. ha in, dels för att betäcka
»resor och öfriga omkostnader», dels för att hålla sig skadeslös, om han
ej skulle lyckas sälja alla lotterna. Hvad resorna m. m. angår, kunna de
väl ej sluka tusentals kronor, och hvad den befarade förlusten genom
oförsålda lotter beträffar, så är den lika med noll, ty det är en vanlig
och fullt juridisk praxis som brukar tillämpas vid andra lotteriföretag;
att oförsålda lotter ingå i utlottningen för lotteriegarens egen räkning.
Sålunda hade den enda risk som hr J. härvid kunnat löpa varit den —
att återvinna något eller några af sina »konstverk».— Hr J. räknar rese-
omkostnader och risk m. m. till den artiga summan af omkr. 3,500 kro-
nor. Vi anse emellertid att denna summa utan svårighet bort kunna ned-
bringas till 1,500 kronor. Hr J. står dock framför en brist af 4 ä 5,000
kronor. — Oss deremot felas 11,500 kronor eller i det närmaste en tredje-
del af den stora slutsumman 3S,000 kronor.
Men hr Jakobson är ej rådlös, han fortsätter: »1 betraktande af att
en artist på måleriets område eller någon annan kan för ett utstäldt ar-
bete erhålla llere tusen kronor, ehuru det materiela värdet på långt när
icke motsvarar denna summa — tror jag mig vara fullt berättigad till
denna min behållning, då ju mitt arbete har vunnit obestridligt erkän-
nande såsom varande konstoerk och tagit en tid af nära två år i anspråk.»
Efter hvad vi här ofvan sagt dömmer denna fras sig sjelf och är endast
ett ytterligare bevis på hr J;s fullständiga okunnighet om hvad som menas
med konstverk och konstvärde. För jemförelsens skull vilja vi blott här
i sammanhang anföra några belysande siffror. Grefve G. von Rosens
»Erik XIV och Katarina Månsdotter», Professor J. Kronbergs »Jagtnymf»,
Professor G. Cederströms »Carl Xlhs Likfärd», några af våra ypperste
mästares utmärktaste verk, hafva sålts för respektive 5,500, 6,300, 10,800
kronor utgörande en summa af 22,600 kronor. Ja det lotteri-värde, som hr J.
åsatt de af honom utlottade förmenta konstverken, är nästan sex gånger
större än det anslag, som svenska staten årligen lemnar för inköp af
svenska konstnärers arbeten. Hvad säger hr J. om detta?
Slutligen vilja vi påpeka att hr J. redan värderat sitt »konstverk»
till »flere tusen kronor» (9,000 kronor) utöfver det »materiela värdet»
(3,500 kronor). Och vi kunna då, med anledning deraf att detta hr J:s
arbete »tagit en tid af nära två år i anspråk» göra den frågan om ej en
årlig inkomst af nära 5,000 kronor kan anses ganska tillfredsställande
för en konsthandtverkare med långt större qvalifikationer än dem, som
hr J. visat uti de ytterst underhaltiga arbeten, hvilka han utan hinder
lyckats utlotta bland allmänheten, som utom vinsternas värde och alla
direkta lotteriomkostnader äfven fått betala ut en extra summa af 11,500
kronor, med andra ord, fått betala lotterna med en half gång till så myc-
ket som de i sjelfva verket voro värda, och nästan 3 gånger sä mycket,
som vinsterna voro värda. Är detta rätt, fråga Prenumeranter.
Vi hafva här återgifvit denna oss redan i våras tillsända
artikel, icke så mycket för att klandra detta nu utspelade lotteri,
som af hr Jakobson säkerligen pä god tro anordnats, utan för att fästa
vederbörandes uppmärksamhet på de missbruk, som redan nu helt
lätt kunna insmuggla sig i våra lotterier och som framdeles, då
industrilotterier i större skala komma att anordnas, helt säkert
skola blifva mycket svåra att förebygga.
STOCKHOLM, GF.RNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, iSgO.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
