Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 1, Årg. 3 (1891) - Våra planscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 J/ENS/C KONSrSLÖ^D
7
Våra planscher.
P7. /■ P7^i(rer _fj’aK ett/’/■is i/t/örd t
s^raffiio e/ier karion^-er af/ulmsKron-
&e>’a-. Det närmande mellan »konst-
nären» och »konsthandtverkaren», som
utgör ett af hufvudvilkoren för en lef-
vande och sund konstutveckling, har
äfven hos oss börjat göra sig gällande
och vi ega grundade förhoppningar att
ett kraftigt samarbete i denna riktning
inom kort skall gifva oss en »konstin-
dustri» i detta ords bästa bemärkelse.
Vi hafva redan i vår titelvignett fritt
upptagit ett parti af ofvan nämnda fris,
som pryder taklisten å huset N:o 23
Strandvägen i Stockholm, Sgraffitotek-
niken, ursprungligen härstammande från Italien, blef hos oss
första gängen försökt af Intendenten A. T. Gellerstedt för om-
kring fjorton år sedan å en honom tillhörig villa, och efter detta
prof att döma vill det synas som om denna dekorationsmetod
utan svårighet skulle kunna trotsa vårt hårdare klimat. Under
den senare tiden har sgraflfitodekorationen alt oftare blifvit använd,
dock med mer eller mindre lyckadt estetiskt resultat.
De å vår plansch atbildade frisdelarne äro framstälda i grå-
gul putsmassa mot matt brun grund och äro af god dekorativ
effekt. De behagfullt rörliga barnfigurerna i sina vexlande ställ-
ningar, såväl som attributerna och fruktklasarne äro i konstnärligt
afseende behandlade på ett mästerligt sätt. Stiliseringen, som
bundits af de gifna ytornas form, det för handen varande materia-
lets egenskaper och den använda teknikens fordringar, har dock
aldrig släckt förebildernas organiska lif, utan omsatt detta till
lififulla effekter, som äro af en utmärkt dekorativ verkan. Pro-
fessor Kronberg har i detta arbete liksom i flere andra gifvit
våra kontsnärer ett godt föredöme, han har visat att den som
egnar sig åt den s. k. »stora konsten» icke är för hög för att
sysla med dekorativa uppgifter. Och se vi tillbaka pä konsthi-
storien, så skola vi finna att de största konstnärerna äfven ofta
varit stora dekoratörer. Men härtill fordras något annat än att
vara en mer eller mindre lyckad naturefterapare; dertill fordras
en särskild begåfning och särskilda studier och — en särskild
publik, som eger verkligt sinne för det sköna och ett odladt konst-
förstånd. Hvad oss här hemma vidkommer stå vi i detta af-
seende beklagligt lågt. Våra konstnärer uppfostras nästan ute-
slutande till naturhärmare och vår publik har, särskildt hvad
målarkonsten angår, mycket dunkla föreställningar om denna
konstarts momumentala användbarhet.
Professor Kronberg har genom att ställa sina kompositioner
till vår tidskrifts förfogande gifvet ett nytt bevis på sitt intresse
för vår konstslöjd; och då vi nu publisera dessa förebilder är
det med den önskan, att de ej måtte upptagas till efterbildning
af andra, än sådana konstslöjdidkare, som ega förmåga att rätt
uppfatta och riktigt återgifva dem.
7^7, 2. jBroiieri /rån en stnåå. Vi meddelade i vår förra
årgång ett broderimönster, som utgått frän föreningen Handar-
betets vänner och hvars motiv förskref sig från 1600-talets senare
hälft. Vår plansch visar oss äfven ett ornamentsmotiv, som i
uppställnng och grundformer hänvisar mot samma period, dock
synes sjelfva arbetet vara af yngre datum. Pör närvarande
äro de tvänne våderna sins emellan sammansydda, så att de bilda
ett täcke, men efter alt att döma har detta ej varit plaggets ur-
sprungliga ändamål. Detta textilalster synes från början varit en
sådan underklädning eller s. k. stubb, som vid början af förra
åhundradet var mycket modern. Nämnda klädesplagg utgjordes
af en temligen slätt sittande, utspänd underkjol, svagt vadderad
och försedd med ett broderi i kanten.
Det af oss afbildade exemplaret består af ljust grönblått
siden, som genom stickning erhållit en särdeles smakfull linieär
ytdekoration, bestående af ett dubbelt rutnät, det ena med rät-
liniga element, det andra med krokliniga. Bården är utförd dels
i plattsöm, dels i applikationsbroderi och stjelksöm, dels med
konstrikt trädda bottnar; det hela är broderadt i hvitt silke och
af en utmärkt god effekt. Grundmotiven upprepas ganska ofta,
men genom omvexling i sammanställning och teknisk behandling
har arbetet förlänats ett utseende af stor rikedom. — Originalet
är sönderdeladt i tvänne hälfter, af hvilka den ena tillhör före-
ningen Handarbetets vänner den andra Tekniska Skolan i Stock-
holm.
P7. J. Tekniska skolans högre konstindustriela skola brukar
i allmänhet afsluta sitt arbetsår med en utfärd till någon i histo-
riskt och konstnärligt afseende märklig plats. Sålunda har skol-
afdelningen under årens lopp en eller ett par gånger besökt Ul-
riksdal, Drottningholms och Gripsholms slott, städerna Strengnäs
och Upsala samt Sko kloster. Och därvid har särskildt den
arkitektoniska dekoreringen och de konstindustriela föremålen
tagits i betraktande, under det nationalmuseiintendenten, öfver-
läraren vid skolan G. Upmark genom föredrag belyst de intres-
santa kvarlefvorna från gångna tider. I våras utsträcktes denna
studieresa ända till Gotland och besöket der varade fem dagar.
Denna resa, i hvilken deltogo några och femtio personer, (deri-
bland Tekniska Skolans rektor Adler, samt öfverlärarne, intendenten
Upmark, arkitekten Hörlin) möjliggjordes genom ett af eleverna
anordnadt konstlotteri, som inbragte de behöfliga medlen. Första
dagen- besågs Wisby och dess fornlemningar. Andra och tredje
dagarne gjordes utfärder till Roma, Dalhem, Stånga, Hemse m. fl.
kyrkor, och de tvänne återstående dagarne användes att göra studier
och teckningar i Wisby, hufvudsakligen uti Gotlands fornsal, som
under de senaste tio åren samlat en myckenhet fornsaker belysande
lifvet på Gotland ända från hedenhös.
Å vår tredje plansch se vi ett minne från denna färd: det
stora i’䣒^skå/ei /rån Po/na éyria. Det härstammar synbar-
ligen från den romanska periodens slut eller den s. k. öfver-
gångsstilen. Skåpet är fästadt vid väggen i kyrkans kor och
har utgjort förvaringsrum för åtskilliga kyrkliga föremål. Det
med ett prydligt jerngaller öfverspända öfre facket har säkerligen
varit platsen för någon relikgömma, som fastän väl förvarad
kunnat på åskådaren utöfva sin undergörande kraft. Skåpet är i
all sin enkelhet ett särdeles smakfullt arbete med sina goda
proportioner, rika beslag och sirade ornamentik, som antagligen
ytterligare framhållits genom någon enklare färgläggning.
För jemförelses skull meddela vi äfven ett likartadt skåp från
Lärbro kyrka på Gotland. Här är skåpets kant och bekröning
utförd af sten och sammanhängande med sjelfva väggen. Trä-
dörren är jernbeslagen så väl i kanten som tvärs öfver, och dessa
beslag bilda tillsammans en tilltalande dekoration, i hvilken de
små foglarne utgöra ett ganska karakteristiskt motiv.
Till vänster se vi en modern tillämpning af Romaskåpet
uti den prydliga nummertaflan som är afsedd för Hamneda kyrka
uti Kronobergs län.
P7. / visar en annan tillämpning af motiven från skåpet i
Roma kyrka. Oss synes som om detta lilla »hängskåp för
familjeklenoder» borde kunna blifva en liten pittoresk detalj i
en rumsinteriör och dess åldriga karakter stämmer väl med dess
ändamål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
