Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 2, Årg. 3 (1891) - ”Stil inom konstindustrien”, II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INNEHÅLL: Stil inom konstindustrien, II, — En lag omfattande skydd för konstindustriela mönster och modeller. — Industriutställningen i Göteborg. — Den
Gustavianska utställningen i Stockholm 1891 af G. Upmark. — Våra planscher: Från Gustavianska utställningen, i »Hagakabinetteti, 2 Hertiginnans
kabinett, 3 Skrifbord och armstol tillhöriga Prins Eugen, 4 Dryckeskärlstyper. — Literatur.
”Stil inom konstindustrien.”
II.
til är ett ord, som hos oss fått en mycket stor och om-
fattande användning. Man hör ständigt sådana uttryck
som »stilfullt», »stilenligt», »ostiligt», mantalarom »ren», om
»god» eller »förskämd stil» samt om »stilar» från alla möj-
liga tidsperioder, länder och folk. Man borde häraf kunna
draga den slutsatsen att vi i allmänhet skulle veta hvad vi mena
med »stil», men detta synes ingalunda vara förhållandet. Till
och med de lärde tyckas icke vara fullt eniga i denna punkt.
Då vi nu här vilja säga några ord om stil inom konstindustrien,
skola vi emellertid icke fördjupa oss i några ästetiska spetsfun-
digheter utan taga frågan så praktiskt och enkelt som möjligt.
Med stil i detta ords vidsträcktare bemärkelse mena vi
en sammanfattning af karakteristiska egendomligheter. Man
kan tala om stil i naturens skapelse såväl som i alstren af
den menskliga verksamheten. Sålunda kan man säga att sti-
len i t. ex. den verkliga granskogsinteriören, sådan den ter sig
en solig sommardag, icke blott består i dess form- och färg-
spel som detta uppfattas med vårt öga eller såsom det optiska
fenomenet framställes å en målad bild, utan härtill medverkar
ock den svalkande skuggan, vindens stilla sus, den balsamiska
barrdoften o. s. v. Naturens stil skiljer sig sålunda frän konst-
stilen bland annat äfven deri att, då konsten blott påverkar
ett eller ett par af vära sinnen, naturen kan lägga beslag på
flera eller alla. Tonkonsten vänder sig till hörseln, den dra-
matiska konsten såväl till hörseln som synen, och de bildande
konsterna, deribland konstslöjden, tilltala oss förmedelst syn-
sinnet. Man skulle sålunda kunna säga att med sii/ /las eii
/ionsisiöjä/öremåi! /örsiå vi sa»iMan/ati/iin£’e>i a/ aiia /ör dei-
saJKma ie/ecAnande e£-eniiom/ig’/ie(er såsom de a/ oss !//’/’-
/aiieis med synsinnef. Häraf skulle framgå att den stil, som man
kan tillägga ett konstslöjdföremål, icke uteslutande skulle bero
pä föremålets egen stil, dess karakteristiska gestalt, dess form
och färg, utan äfven på den grad af känslighet och bildning
som det betraktande ögat besitter. Och det förhåller sig nog
äfven till en viss grad så, ty hvarje tid har sina glasögon,
hvarje individ sin synpunkt; vi se med andra ögon pa anti-
kens konstslöjdalster än man t. ex. lör hundra är sedan be-
traktade dem; den lärde konstkritikern ser pä konstföremålen
frän sin synpunkt, konstutöfvaren frän sin, allmänheten fran
sin, alla frän något olika, alla från sina personliga ståndpunk-
ter. Men vi lemna här den personliga uppfattningen å sido,
isynnerhet som den sä lätt leder in pä afvägar, nagot som vi
i värt förra nummer påvisade, samt vilja blott för tillfallet
nämna några ord om stilen hos de konstindustriela föremålen
såsom sådana.
Vi hafva redan i en föregående uppsats, häft. i, 1888,
sökt visa att konstslöjden fullständigast löser sin uppgift, da den
alstrar sådana föremål, som på samma gang de tillgodose
gifna praktiska behof, äfven i öfrigt äro sa danade, att de lik-
som gifva oss en förklaring af det med föremålet afsedda än-
damålet. Häraf följer att de faktorer som gifva konstslöjd-
föremälen dess stil måste vara dels af praktisk dels af este-
tisk art. Hvad som dä i första rummet bestämmer föremålens
stil är den praktiska uppgift som de hafva att fylla. Men då
dessa uppgifter i de flesta fall stå i ett gifvet bestämdt för-
hållande till menniskan; hennes organer, hennes behof, vanor
— eller ovanor — plägseder, religion o. s, v., sä komma konst-
slöjdföremålen att redan i sina grundformer liksom återspegla
något drag af sitt upphof, menniskan, hennes andliga såväl som
lekamliga lif, hennes kultur.
Redan i detta närmande till det fullständigt ändamålsen-
liga ligger något som måste gifva föremålen ett drag af skön-
het, enär formens ändamålsenlighet i och för sig måste bidraga
till förtydligandet af föremålets idé. Man kan derför icke hel-
ler uppdraga någon sträng gräns mellan de rent praktiska och
rent estetiska betingelserna vid de konstindustriela föremålens
förfärdigande, utan glida dessa helt omärkligt öfver i hvaran-
dra från det oundgängligt nödvändiga till det prydande öfver-
loppsarbetets sirater.
För att vid vårt följande resonnemang finna nödiga ut-
gångspunkter vilja vi särskildt egna vår uppmärksamhet ät den
grupp af kärlformer som är afsedd för dryckens inmundigande;
dryckeskärlen, hvilka nästan samtliga utmärka sig för sina
öppna, inbjudande former. Deras grundform är i allmänhet
rund, i likhet med de öfriga för vätskor afsedda kärlen; än
närmande sig cylindern, än konen eller ännu oftare sferformen.
Dessa grundformer kunna tänkas hafva uppkommit genom tekni-
ska förfaringssätt, men de hvila nog äfven pä rent naturliga
förutsättningar. Om t. ex. en vätska fritt får antaga den form
som hon sjelf behagar, så intager hon sferformen. Vi be-
höfva blott hänvisa till droppformerna sådana de visa sig uti
hängande, fallande eller liggande tillstånd; vi skola i alla dessa
exempel finna vätskan intaga en volym begränsad af rotations-
ytor af det ena eller andra slaget, k öretoge vi oss vidare att
söka förebilder i den organiska naturen, skulle vi derstädes
finna de vätskeinneslutande delarne utgöras af rundade former,
från den minsta cell till de större »kärlen». Slutligen bör
också påpekas att den runda formen äfven ur praktisk syn-
punkt är för dryckeskärlen den ändamålsenligaste, enär den
cirkelrunda brädden så att säga ät alla håll erbjuder drycken
med samma beredvillighet, och enär rotationsytans egenskap
underlättar rengöring och aftorkning, samt innebär i sig förut-
sättningarne för de tekniska framställningsmetoderna: drejning,
svarfning, uppressning m. m. Detta hvad angår dryckeskärls-
formernas allmänna drag.
Såsom särskildt stilbestämmande kunna vi sedan räkna de
mänga olika slag af fluida, som dryckeskärlet har till uppgift
att befordra till vår mun; hvart och ett ställande sina ford-
ringar på rymlighet, form och anordning, allt beroende pä de
särskilda dryckernas egenskaper och sättet för deras använd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
