Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 2, Årg. 3 (1891) - Våra planscher: Från Gustavianska utställningen - Afbildningar af föremål i Nordiska Museet - Fotografisk Tidskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6 S r£A’SX £0NS rsLöyn
kaminen, är sign,; Haupt (Artisten Ernst Lundström).
Uret på kaminen är sign,: Oudei ä Paris. Ä detsammas från-
sida läses ingraveradt i en metallplåt: »Tillhört Drottning Marie
Antoinette och stått i hennes fängelse i Tempeltornet, Efter Drott-
ningens förflyttning till Conciergeriet såld för Franska statens
räkning, inköpt och öfverförd till Sverige af kapten C, Ehren-
hofiT», (Löjtnant Vilh, Odelberg,) Rökelsekaren deromkring (s,
k, casoletter) från Haga, — På golfvet framför kaminen stå två
s, k, brandjern eller eldhundar (chenets) af förgyld brons. De
äro utsökta arbeten, ytterst dyrbara, och äro förfärdigade af en
af Frankrikes berömdaste ciselörer Gouthiére, (Stockholms slott.)
Kronan i taket i fin gustaviansk stil tillhör fru Sundborg.
Pl. 3. Möblerna från Gustaf III:s tid bilda tvänne strängt
åtskilda grupper: lådmöbler och sittmöbler. De förra som ut-
göras af bord, byråar, skåp, kommoder o. s. v. framträda i
träets färg samt äro ornerade medelst inläggningar af olika trä-
slag och påstiftade förgylda messingsbeslag. De senare, sittmöblerna,
till hvilka vi kunna räkna stolar och soffor af olika slag, samt
(den gustavianska) sängen, voro ettdera förgylda, i de förnäm-
ligare hemmen, eller hvitmålade med någon färgisättning, i de
borgerliga, och orneringen består hufvudsakligast uti fina relief-
ornament: bladlister, perlstafvar, rosetter, refflor m. m. Vår
plansch visar ett typiskt prof af den förstnämnda gruppen i det
särdeles smakfulla lilla skrifbordet, med sina med inläggningar och
förgylda bronsbeslag prydda lådor och sitt näpna skåp, samt sina
fyrkantiga nedåtsmalnande ben, vid golfvet slutande uti doppsko-
liknande holkar af brons. Skrifbordet är sannolikt utfördt af
kongl. hofschatullmakaren Georg Haupt, den gustavianska tidens
främste konstsnickare, och tillhör nu prins Eugen, som också är
egare till den bredvid tecknade armstolen. Denna stol, som är
helt förgyld, var den mest smakfulla sittmöbeln på den gustavi-
anska utställningen, men vår geometriska ritning, som dock är ytterst
noga tagen, kan svårligen gifva en idé om denna möbels eleganta
form, sådan den i verkligheten ter sig. Om stolen ej är ett franskt
arbete, så synes den dock vara utförd efter fransk modell. Tabu-
retten, som afbildats framför skrifbordet, är förgyld och klädd
med gobelinväfnad, som torde vara utförd af slottsväfvarne Durn
och Serre eller möjligen af Per Hilleström; den finnes nu å
Drottningholms slott.
Plansch 4 visar oss en sammanställning af olika dryckes-
kärlformer. Dryckeskärlen äro säkerligen nästan lika gamla som
törsten. De första dryckeskärlen utgjordes af (förutom den skål-
formigt böjda menniskohanden) musselskal, skalen af vissa frukter,
djurens horn, strutformigt böjda blad eller näfverremsor. Såsom
ett minne af denna primitiva ståndpunkt hafva vi ännu den så
kallade »torskskälen», skalet af en snäcka, genom hvilkens be-
gagnande man hos oss i somliga landsändar tror sig kunna mota
en känd barnsjukdom.
De äldsta med konst åstadkomna dryckeskärlen voro, liksom
öfverhufvud alla andra kärl, förfärdigade af lera samt brända;
men under tidernas lopp hafva dessa ursprungliga kärlformer ut-
vecklats och ökats till antal, så att blott de olika typerna för
närvarande utan tvifvel kunna räknas i hundratal, beroende af
olika ändamål och material, skilda tider och folk o. s. v.
Beträffande materialet, hafva för dryckeskärl blifvit använda
alla slag. Utom det egentliga stengodset hafva vi fajans och
porslin, glas, olika slag af metaller deribland företrädesvis silfver
och tenn, horn, ben, trä ja t. o. m. celluloid och kautschuk. Vår
plansch återger en serie grundformer i deras hufvudkonturer;
dessa former härstamma från olika tider, olika folk samt äro ut-
förda i olika material och varierande teknik.
Fig- 5 framställer en antik kantharos, en djup skål med lod-
rätt stående henklar; den är utförd i lera och kännetecknas af en
ädel profilering. Fig. 10 är likaledes en antik kantharos tillhö-
rande det betydande fynd af silfverpjeser som gjorts vid Hildesheim.
Djurens horn hafva sedan urminnes tider användts till dryc-
keskärl. Antikens P/iyia/i är en omskrifning af denna kärlform
utförd i lera; men antager oftast formen af ett djurhufvud och är
försedd med en utåtsvängd kant samt henkel. Fig. 18 visar en
grekisk Rhyton tillhörande tekniska skolans samling af antika
lerkärl. Den framställer ett åsnehufvud, hvarför den ock bär
namnet Onos. Fig. 4 är en romersk praktrhyton af marmor; ori-
ginalet finnes i Nationalmuseum i Stockholm samt är i sitt slag
ett utmärkt skulpturverk. Fig. 20, 21 och 12 framställa trenne
typer af kyrkokalken; grundformen för densamma fans redan i
Egypten och i Grekland (se fig. 14), men det var först under
medeltiden den antog sin karakteristiska kyrkliga form. Den ro-
manska kalken (fig. 20) har en skål som närmar sig en half sfer,
en rund odelad fot, ett relativt lågt skaft och en temligen stor
knapp. Kalken från den götiska perioden (fig. 21 kalk frän
Wallstena kyrka på Gotland) har en mera trattformig skål, en
ofta i sexpass delad fot samt ett högre kantigt skaft. Renässansen
har upptagit än de romanska än de götiska totalformerna samt
omklädt dem med sin ornamentala skrud. Fig. 12 visar oss den
kyrkokalk, som konung Gustaf III med anledning af Gustaf
Adolfs döpelse öfverlemnade till slottskapellet. Den är utförd
af Stockholmsguldsmeden J. P. Suther 1777, samt är ett karak-
teristiskt exempel på vår guldsmedkonst från den gustavianska
perioden.
Fig. 8 är en afbildning efter hatimakareembetets i Stockholm
»välkomst» eller »välkomma»; den härstammar troligen frän slu-
tet af 1600-talet samt är ett svenskt silfverarbete utfördt af Peter
Henning i Stockholm. Nu tillhör den Nordiska museets rika
samling af skråminnen. Pokalformen framträder i fig. i pä ett
ganska karakteristiskt sätt. Kärlet är svarfvadt i masurbjörk och
försedt med knappar af ben; orneringen är snidad i ett maner,
som påminner om de s. k. hopplisterna; typen är svensk och
torde förskrifva sig från i6oo talet.
Vinglasgruppen representeras af »remmaren» (rhenvinglaset)
(Fig. 2). Dess namn torde uppkommit på följande sätt: man benämde
de finare glasvaror som under medeltiden förfärdigades af antika
glasskärfvor för romanum vitrura eller romarium vitrum eller för-
kortadt »Romarii», vidare förvandladt till det tyska röraer och
slutligen till det svenska remmare. Vidare ha vi ett högt jemn-
smalt glas, på tyska kalladt passglas (fig. 7) emedan det var för-
sedt med ränder, efter hvilkas afständ raan skulle rätta sig vid
drickandet. En liknande anordning hafva vi ock på åtskilliga
svenska dryckeskärl, som äro försedda med knappar eller »pälar»
för samma ändamål. Häraf det ännu brukliga talesättet: »taga
sig en päla». Fig. 13 visar oss ett vinglas i pokalform frän
1600-talet och fig. II ett venetianskt glas från samma tid, snar-
likt våra champagneglas. Uti fig. 9 igenkänna vi det svenska
brännvinsglaset.
Fig. 15 visar oss en bägartyp, som är mycket allmän hos
oss i norden. Det här afbildade exemplaret är ett allmogearbete
af silfver från Norge. Bägaren är försedd med hängen i form
af ryttare betecknande brudsvennerna i bröllopståget. Fig. 19 är
ett ölkrus af stengods och fig. 17 en ölstånka af trä. Fig. 6
är som synes en kaffekopp med fat.
Bland dryckeskärlen finnes ock en särskild grupp som äger
sin största märkvärdighet uti nyckfulla former eller skämtsam
användning. Den redan omnämda grekiska rhyton kan räknas
hit, likaså den till formen närbeslägtade glasbägaren fig. 16, som
antagit gestalten af kvinnofigur. Ett slags motsats till dessa kärl,
som endast kunna stå upp- och nedvända, är »tumlaren» (fig. 3)
som ställer sig rätt om den lägges pä sidan.
„ Afbildningar af föremål i Nordiska Museet utgifna af yh-fur
ffasc/ms. 2 oci j /s/anä. Detta prydliga planschverk, som af utgifvaren till-
’andshöfdingen pä Island och åt Magnm
Islands nuvarande landshöfding, uppvisar icke mindre än 108 af-
isländska föremål befintliga uti Nordiska museet, omfattande
kläder, husgeråd, smycken o. s. v. Hela samlingen kännetecknas af en egen-
domlig ytornamentik, som gär igen å föremål af trä, metall, horn o. s. v. samt
I säval I9;de och i8:de som lyide århundradets alster, och hvilken
helt säkert har sitt upphof i de tidigare medeltidsstilarne.
Afbildmngarne utmärka sig för stor finhet i utförandet och trohet i äter-
gifmngen samt lemna ytterligare bevis för O. Sörlings och V. Meyers förmäla
1 detta afseende. Afbildningarne åtföljas af en innehållsförteckning med upp-
lysningar meddelade af Rolf Arpi.
Fotografisk Tidskrift för fackmän och amatörer, är ett organ som
under sin treåriga verksamhet utvidgats och gått framåt på ett sätt, som gör
dess driftige redaktör Albin Roosval all heder; särskildt aprilhäftet för i är ut-
märker sig för godt och omvexlande innehåll, af hvilket vi särskildt vilja på-
peka; Beskrifning öfver hoffotografen Aron Jonasons atelier i Göteborg med 2
präktiga planscher i ljustryck; Om behandlingen af alpha-papper af kanslisekre-
teraren E. Blom; Om Pyrogallol-ammoniak-framkallaren af professor N. C. Du-
nér; Om porträttfotografering i det fria och i rum; m. m.
Tidskriften är organ för Fotografiska Föreningen i Stockholm, Göteborgs
Fotografi-amatör-förening och föreningen Amatör-Fotografen i Kristiania, samt
innehåller referat frän dessa föreningars sammanträden. Prenumerationspriset
pr år är för vanliga upplagan med kdnstbilaga 6 irDwr samt för praktuppla-
gan med 12 ixtrn planscher hvnor.
STOCKHOLM, GERX.VNDTS BOKTRVCKEKl-AKTIEBOLAG, 1891.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
