Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 3—4, Årg. 3 (1891) - Om möbelindustrien vid utställningen i Göteborg 1891, af Hans Hedlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K0NSTSLÖ7D 2 I
till slut varit import, mäst från Tyskland. Något tecken till
själfarbete, spår till något svenskt, hemmaskapadt har man med
ytterst sparsamt förekommande undantag ej kunnat skönja. Vårt
land har så småningom gripits af den tidens strömning i konst-
industrielt afseende, åt hvilken Jacob v. Falke m. fl. märklige för-
gångsmän utpekat riktningen; men vi ha ej mäktat eller velat del-
taga med egna krafter i utvecklingen af det stora reformarbetet. Vi
ha föredragit att låta andra söka, och vi ha ofta kritiklöst nöjt
oss med att taga af den färdiga frukten, Svenskarne äro särskildt
Tyskland tack skyldiga för den vändning till det bättre, som,
efterapningen oaktadt, detta land onekligen gifvit vår möbel-
industri gent emot den närmast föregående tidens smaklösa, miss-
riktade försök att uppehålla rokokotidens och empirstilens glän-
sande traditioner.
Men medan man i andra länder redan hunnit taga märkliga
steg i nya banor, ha vi stått kvar och ältat med de importerade
formerna, så mycket bekvämare, som de varit och äro för äfven
den om deras rätta användning mindre kunnige lätt tillgängliga
i en mängd af för öfrigt förträffligt utförda planchverk, hvilka
sedan många år tillbaka äro våra snickares så godt som uteslu-
tande anlitade mönstergrufva. Hvad under då, att vårt lands
mönsterkompositionsarbete stått stilla? Fabrikanter, utan egen
konstindustriel utbildning och utpräglad smak, ha fått sina mön-
ster för intet genom den bekväma impor-
ten, — ha dessutom pä’ grund af värt lands
brist på lag om mönsterskydd ej kumiai
lägga an pä originalmönster. Yrkesmön-
sterritare ha sålunda ej kunnat växa upp i
brist på möjlighet att lifnära sig. — Hvilka
skulle således ha arbetat i det ouppodlade
fält, där konstvännerna längta efter att fä
se spira upp härliga blommor, uppvuxna ur
den bördiga jordmån, som värt lands gamla
odling, dess säregna läge, klimat och folk-
lynne skapat?
Det är spåren till denna mera folk-
liga konst, som man med gtädje trott sig
kunna skönja vid industriutställningen
Göteborg. Icke i snickerifabrikernas och
de stora verkstädernas utställningar, — de
fara med några få undantag fortfarande i
uppkörda hjulspår. Men utställningen hade
en mängd smärre utställare, mästadels själfve
uppfinnare till sina utställda alster, perso-
ner, utbildade vid vära konstslöjdskolor,
föreningar för främjande af folklig konst,
själflärde konstnärstalanger och amatörer.
De ha synbarligen alla eller de flesta värmts
och känt sig tilltalade af den ädla fastän
enkla konst, som under århundraden odlats
i vårt eget fosterland. Färg och inhemska
former synas oss aldrig vid en utställning sä
kraftigt och framgångsrikt uppträdt inom mö-
belindustrien, som nu. Måhända har man
att anteckna en vändpunkt från i sommar äfven inom de större
verkstädernas sätt att välja sina uppgifter. Påstötningen är gjord;
Nordiska museet och våra andra liknande institutioner i Lund,
’Vexiö m. fl. ställen lemna outtömliga motiv och ledtrådar för
vidare arbete.
utförd af Gustaf Flinta efter E. Josephsons ritning.
Låtom oss efter dessa förutskickade anmärkningar taga några
af de märkligare utställda arbetena i skärskådande.
Först är att anteckna det — vi höllo pä att säga — ’
europeiska sätt, hvarpå större delen af de i storlek mera bety-
dande utställningarne voro ordnade. Tvä kvarter i den stora
midthallen voro delade i 27 rum, dels afsedda för bestämda
ändamål, matsalar, sofrum, salonger o. s. v., dels fyllda med
olikartade inredningsföremål, hvart och ett dock ordnadt till ett
sammanhängande helt. Dessutom förekommo smärre samman-
ställningar spridda på åtskilliga ställen.
Främst i raden står den väl ansedda Malmöfirman Svens-
son & Sons i Göteborg med en om konstnärligt bildad
ledning vittnande liten våning, bestående af arbetsrum, salong
med erker och matsal. Rummen, ehuru naturligtvis små, verka
rikt, ombonadt och lifvande genom sinnrik sammanställning af
väggar och smygar, färgade glasfönster, djupa goda tapet- och
matt-toner samt framför allt god, omvexlande och väl grupperad
uppställning af möbler tillsammans med ypperligt ordnade dra-
perier. I betraktande af värdet af de i våningen uppställda
möblerna råder ej heller mer än en mening om det berättigade
i den guldmedalj, hvarmed utställningen belönades. Tilltalande
möblerade rum hade äfven utställts af Göteborgsfirmorna Thor-
déns snickeribolag, C. D. Elfvin, Bergdahl & Pettersson, Erik
Wesslau, Stockholmsfirman Åkerlunds söner m. fl. Af rums-
interiörer utan särskild hänsyn till möbleringen må äfven och
särskildt framhållas de som anordnats af fröken Selma Gjöbel
från Stockholm, fröken Ulla Gewalt (Göteborg), Ellen Ahlberg
(d:o), Dekorationsföreningen (Stockholm), m. fl.
De stora möbelutställningarne tröttade emellertid med sitt
schablonmessiga upprepande af »kuranta» modeller. Vackert,
solidt arbete, men föga originalitet. Hos Svensson & Sons filial
finna vi dock en ädelt utbildad matsalsmöbel med skåp, bord,
stolar och serveringsbord (buffeter). Af synnerligt värde syntes
oss skåpet vara med sina rika, men fint och känsligt samman-
satta profileringar samt den om sjelfbeherskning vittnande an-
vändningen af ornament, allt flackt, men af rik och dock lugn
linie- och skuggverkan. Äfven en bokrums- och biljardmöbel
utmärkte sig för enahanda lyckliga användning af måttfulla spräng
svaga slagskuggor samt sparsamt använd, men väl utförd orna-
mentik. Möbeltecknaren, arkitekten Sörensen, synes i dessa af-
seenden ha tagit intryck från England och
sammanställt dem med hvad man får se
från italienska renässansens bästa tid. —
Ett litet svart salongsskåp i japansk-engelsk
anda tilldrog sig uppmärksamhet genom yt-
terst omsorgsfullt utförande. I dörrfyllnin-
garne voro insatta fält af perlemo med
elfenben, graveradt och skuret samt
här och där färgadt.
T/iordéns smc^eria^iieöo/a^ uppträdde
äfven med en präktig matsalsmöbel, vid hvil-
ken som vanligt mästa kraften nedlagts pä
buffeten. Fransk till sin karaktär, men med
engelsk utbildning af formerna, byggde han
sig väl upp med slutet underskåp, öppna, af
kolonner burna sidopartier, midtspegel och
öfverst en nischformig afslutning i snäck-
hvalf. Om arbetet sä väl i buffeten som i
matsalsmöbeln för öfrigt och i de båda an-
dra möbeluppsättningar (sängkammare, hvar-
dagsrum), som af samma firma utställts, var
öfver hufvud taget intet annat än godt att
säga.
Af öfrige större möbelsnickerifirmors ut-
ställningar må nämnas Sergda/d & Peders-
son, hvars matsalsmöbel efter arkit. Yngve
Pasnuissens ritningar hörde till de mäst
originella på utställningen. Stolarne med
vackra ryggprofiler och bordet med sina
efter vära vanor ovanligt smäckra, utätsträf-
vande ben utgjorde ett slags fri bearbetning
af tyska bondmöbler. Skänken liksom hela möbeln för öfrigt utan
all skulptur, men glödritad. Vidare märktes Jdara/d Petiersson
med matsalsmöbel i tysk renässans efter Emi/ Pidings ritningar.
E/fvin & C:o var den så godt som enda utställaren af egentligt
byggnadssnickeri, parkettgolf, väggpanel, dörromfattning, trappa
och plafond, af hvilka särskildt den senare, i tvä träslag, syntes
oss lyckad. Möblerna däremot af mindre betydelse. — Af mö-
belsnickerier i större omfattning från landsorten utmärkte sig Enö-
derne Ericsson, Taserud, Arvika för förståndigt val af mönster
(återigen matsalsmöbler) och rätt godt snickeriarbete, hvaremot
skärningen af de mycket flitigt använda ornamenten lemnade åt-
skilligt öfrigt att önska.
s * *
Det var dock, som i början nämnts, ej de stora möbelutställ-
ningarne, som i allmänhet visade de bästa profven på svensk möbel-
slöjd. Den i sina barndomsår ännu vandrande, men synbarligen om
rik utveckling mäktiga Pe/eoi-adonsforeningeu i Stockholm hade
bl, a. utställt några inom möbelsnickeriet synnerligt framstående
arbeten, sålunda ett fint, mindre salongsskåp i ebenholz med för-
gylda beslag af snickar C, E. Edierg i Stockholm utstyrdt med
målningar i inre dörrsidorna af Jaensson och Thörne; vidare en
rokokomöbel från y P. A/mgren med öfverlägset skurna orne-
ringar, och en mindre väggspegel med skuren ram, komponerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
