Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KÄRRBLOMMAN - 2. Halfsyskon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag står inte ut längre med fars missnöje och mors käx, sade han fattande Stinas
hand. Vet du Stina, hellre vill jag vara utfattig än lefva på nåder.
Deri gör du rätt käre Anders, sade den unga flickan och smålog, fastän tårarne
glänste i ögonvråna — deri gör du rätt; med Guds hjelp blir du en bra karl med tiden,
ja det gör du — och då kan du väl komma i håg Stina, gör du det?
Ja var säker — hm — om du bara gått till skrift — när skall du gå till skrift?
Om två år Anders — du måtte väl aldrig fria till bara barnet, du, skrattade
flickan — åh nej — det har god tid det der och dessutom så är du ännu bara en
pojkvasker, som ingenting pröfrat.
Ja ja Stina, vi ha vuxit opp ihop och du lärde mig att man som Vattenklöfvern
kan stå ren midt i dyn — ja du — Gud låte mig aldrig glömma det.
Ja glöm inte det — Mormor menar på att det nog kan gå med Guds hjelp — låt
mig se lille Anders att du håller ord.
Vi inträda i Abrahams stuga — det var hela sex år derefter.
Vid bordsändan satt gamle Klereberg. Ingen i hela vår socken är okunnig om hvem
Klereberg är; men kanske Läsaren icke vet det — kanske icke alla läsare af denna
historia precist känna Wallskogs socken och dess notabilitet så väl som jag.
Klereberg är en sorts halfherre; han hade efter hvartannat varit på bruk, biträdt
Länsmannen, följt Landtmätare och andra på ting och hade sålunda hunnit öfver femtio
år. Åtskilliga missöden hade gjort att han inträdt i privatlifvets lugn och nu lefde på
sin skrifkonst och på sin författar-talang, med hvilken han biträdde sockenboame. Det
var som en ond ande farit i de beskedliga bönderna sedan Herr Klereberg blef
privatman — Wallskogs socken var snart rik på processer; öfver allt frodades kif och
trätor — en process var ett lika säkert tecken till Herr Klerebergs besök, som grodblad i
Amerika märket efter en hvit man. Vid lofliga Häradsrätten kallade en qvick Notarie,
som följde med, hvarje stämning från Wallskog för Klerebergs fotspår. Herr Klereberg
fick ej så mycket penningar för sitt besvär, men dock, som det heter, ”sitt dagliga bröd”
och ymnigt med spirituösa. Det var redan qväll och ett ljus brann på bordet, vid
hvilket den flitige hjelparen, rödmosig i fysionomin, satt skrifvande med ett bläckhorn och
ett stort glas med romtoddy framför sig. Det var en riktig räfröd toddy, som ökades
på emellanåt.
Slutligen var skrifvelsen färdig — och Herr Klereberg läste opp böijan. Hm — hm. —
I detta lifvets osäkerhet i afseende på ändalykten, som efter Guds allvisa råd träflar
alla i sinom tid med ett slut (gråt inte mor Kajsa) hafva vi undertecknade äkta makar
beslutat som följer, — Primo (det vill säga för det första) skall den efterlefvande makan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
