Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN HOLLÄNDSK MÅLARE - En holländsk målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid syntes Craësbeck lida af ett hemligt bekymmer; han hade en mycket ung
och vacker hustru, som han misstänkte för att icke älska honom.
”Hvad gör det dig?” sade Brauwer likgilltigt. ”Öl och qvinnor finnas öfverallt;
smakar det icke på ett ställe, går man på ett annat.”
Men Craësbeck ogillade en sådan lättsinnighet. En vacker dag gick han från sin
vän, dystrare än vanligt, upp på sin kammare, och lemnade hustrun qvar hos Brauwer.
De misstänkte någonting, då han dröjde, och gingo upp efter honom.
Craësbeck låg på golfvet, med en knif i handen och blod rann ur hans bröst. När
hans hustru såg detta, blef hon högeligen förskräckt, vred händerna af jämmer, kastade
sig på sin man, och grät bittert.
”Jag trodde du icke höll af mig,” sade han med matt röst; ”derföre ville jag dö."
”Ack, så du talar, min Joseph! min Joseph! Skulle icke jag älska dig? Jag kan icke
öfverlefva dig!”
”Du håller således af mig?”
”Tviflar du på det, min Joseph? Gif mig knifven, så skall jag dö med dig!”
”Det är onödigt,” sade Craësbeck, och började att stämma blodet; ”du är en bra
hustru, och nu tviflar jag icke mera på dig.”
De begge målarnes ständigt ökade vänskap hänförde dem hvarje dag till nya
galenskaper; hela Antwerpen talade om deras upptåg, och det gick så långt att stadens
öfverhet måste förvisa Brauwer såsom en lös person. Han greps och forslades utom staden,
och förbjöds vid strängt straff att åter komma tillbaka.
Brauwer var i böijan förlägen, men på qvällen träffade han en köpman, som var
på väg till Frankrike, och denne tillbjöd honom en plats i sin kabyssa.
Han trodde att han i Frankrike, liksom i Nederländerna endast behöfde nämna sitt
namn, för att vinna deltagande och beundran; men han blef grymt bedragen; ingen kände
honom der, ingen ville köpa hans taflor. Den fransyska adeln var vid denna tid alltför
förfinad och förkonstlad, för att fatta Brauwcrs natursanna taflors värde. Det var just
vid den tiden, när konungen, den yppersta ädling Frankrike haft, sade då man visade
honom taflor af Teniers: ”Haf bort dessa markattor!” Medelklassen förstod lika litet af
konsten, och sysselsatte sig mera med politiska tvister.
Då han uti Paris icke fann annat än elände, beslöt han att återvända till
fäderneslandet. Men vägen var lång, och han måste gå.
Det var på slutet af sommaren, som Brauwer lemnade Frankrike och begaf sig uppåt
norden, till Holland. Vägens längd, hans ringa tillgångar, hans nedslagna lynne, allt
gjorde att han tröttnade innan han framkom till Harlem, som han ämnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
